tag:blogger.com,1999:blog-32331297138192536042024-03-05T13:10:36.613+05:30Nagesh Beereddynaahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.comBlogger165125tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-62686254917459825452018-06-27T18:00:00.000+05:302018-06-27T18:06:10.669+05:30ఈ తిట్లు వింటే మీరూ తెగ నవ్వుతారు..<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span class="ht2"></span><span style="color: red;">తిట్టడం ఒక యోగం.. <br />
తిట్టించడం ఒక భోగం.. <br />
తిట్టలేకపోవడం... ఒక రోగం.<br />
అదేంటి? జనరల్గా ‘నవ్వు’ గురించి కదా ఇలా చెప్తారు. <br />
ఇక్కడ నవ్వుకి.. తిట్లకి సంబంధం ఉంది. <br />
అందుకే అలా. <br />
ఏడుపొస్తే ఆపుకోవడం..<br />
కోపమొస్తే తిట్టకపోవడం.. <br />
సెల్ఫోన్లో బ్యాలెన్స్ ఉండీ అవుట్గోయింగ్ <br />
చేయలేకపోవడం లాంటిది. <br />
అందుకే చీవాట్లెట్టండి. ఫన్నీగా.. </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkcZAp4i8mWssnSyyofqa7XvYti47uzFh8Dmly3rvkIK9ik7aMaJRqYLGMAgvU7gi1ctdD8Yc2Xv4_kJkcdUaR-VmoMStEoTSr4Mf7mPU__4-7dNoY1g-ur98EYZl6Shs6_16UCUtRFWc/s1600/5973367418_b46687f7b4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="398" data-original-width="500" height="254" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhkcZAp4i8mWssnSyyofqa7XvYti47uzFh8Dmly3rvkIK9ik7aMaJRqYLGMAgvU7gi1ctdD8Yc2Xv4_kJkcdUaR-VmoMStEoTSr4Mf7mPU__4-7dNoY1g-ur98EYZl6Shs6_16UCUtRFWc/s320/5973367418_b46687f7b4.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="color: red;"><br /></span>
<br />
తిట్ల గురించి కూడా ముచ్చట్లా? అని తిట్టుకోకండి. <br />
గూట్లో దాచిపెట్టి గూగుల్లో వెతికే రోజులివి. <br />
దేనికోసమో ‘యా’లో సెర్చ్ చేస్తుంటే.. <br />
What is the meaning of telugu word ne dumpa tega?<br />
(నీ దుంప తెగ అనే తెలుగు పదానికి అర్థమేంటి?) అని ఒక ప్రశ్న కనిపించింది. <br />
అడిగింది లండన్లో ఉండే మన తెలుగాయనే. <br />
ఇండియాకి వచ్చినప్పుడు ఆయన్ని ఎవరు తిట్టారో తెలియదు కానీ.. దానికి ఇద్దరు సమాధానాలిచ్చారు. <br />
<br />
<span style="color: red;">మొదటిది</span><br />
ఇది తెలుగులో వ్యవహారిక పదం. కాని లిటరల్గా అనువదించడానికి సరైన అర్థం లేదు. దీన్ని రకరకాల సందర్భాల్లో వాడతారు. కోపంగా ఉన్నప్పుడు, ఫ్రస్టేషన్లో ఇలా తిడతారు. ఆశ్చర్యమేసినప్పుడు కూడా వాడతారు. దీని అర్థం నిజంగా తెలుసుకోవాలంటే.. ఈ మాట అనేవాళ్ల టోన్, ఫేసియల్ ఎక్స్వూపెషన్స్ చూడాల్సిందే. <br />
<br />
<span style="color: red;">రెండోది </span><br />
ఈ పదబంధం ఒక మందలింపు, హెచ్చరికని తెలుపుతుంది. కోప్పడడాన్ని, కేకలు వేయడాన్ని తెలియజేస్తుంది. సంభాషణలో ఒక వాక్యాన్ని ప్రారంభించే ముందు కొన్ని సందర్భాల్లో ఈ పదాన్ని వాడతారు. (సోర్స్ : యూనివర్సిటీ ఆఫ్ చికాగో, డిజిటల్ డిక్షనరీస్ ఆఫ్ సౌత్ ఏసియా)<br />
దీని దుంప తెగ. ఒక తిట్టు గురించి ఇంత వివరణా? అనుకోకండి. ఇక్కడ డిస్కషన్ డెప్త్ గురించి కాదు.. సోర్స్ గురించి. చికాగో యూనివర్సిటీలో కూడా ఈ పదానికి అర్థం లభించింది. అంటే తిట్లకు భాషకు ఏదో లింక్ ఉందన్నమాటే కదా! ఇంతకీ అర్థం ఏంటి అంటారా? తిట్లను అర్థం చేసుకోవాలిగానీ.. అర్థాలు అడగకూడదు. <br />
<br />
<br />
ఆవేశంలో ఎవరినైనా నిందించడానికి వాడే పదాలని తిట్లు అంటారు. <br />
తిట్లలో బూతులు దొర్లడం సహజం. కాని బూతు మాటలన్నీ తిట్లు కావు. <br />
తిట్లు పీక్స్కి వెళ్లిపోతే బూతులవుతాయన్నమాట. <br />
ఇక్కడ మనం మాట్లాడుకునేది కేవలం తిట్ల గురించే. <br />
దట్టూ.. వల్గర్గా కాకుండా వెరైటీగా ఉండే వాటి గురించి మాత్రమే. <br />
మన పురాణాల్లో తిట్లు ఉన్నాయి. <br />
‘పొగతాగని వాడు ఏదో అయి పుట్టున’ని.. కన్యాశుల్కం కూడా తిట్టింది. <br />
కొన్ని తెలుగు సినిమా డైలాగులు.. చీవాట్లకు చిరునామాలు. <br />
ఆ మధ్య ఒక సినిమాలో హ.. హ.. హాసిని.. ‘‘నాకు కొన్ని బూతులు నేర్పిస్తావా?’’ అని హీరోని అడగడం గుర్తుండే ఉంటుంది. <br />
తిట్లు అడిగి మరీ నేర్చుకోవడం ఇప్పుడొక ట్రెండ్. <br />
ఎప్పుడూ ఒకేలా తిట్టాలంటే.. తిట్టడానికి మీకు.. తిట్టించుకోవడానికి ఎదుటివాళ్లకూ బోర్ కొట్టదా? అందుకే మరి. కాస్త కొత్తగా.. ఇంకాస్త క్రియేటివ్గా తిట్టండి. <br />
<br />
<br />
<span style="color: red;">మేనరిజమ్ తిట్లు.. </span><br />
కొందరు ఎవరినైనా తిట్టాలంటే ఎప్పుడూ ఒకటే తిట్టుని వాడుతుంటారు. ఐదో తరగతి చదివేటప్పుడు మాకు ఆవు మాస్టారుండేవారు (ఆవు కథ చెప్పే టీచర్ కాదు.. వాళ్లింట్లో ఆవు ఉందన్నమాట) ఆయన వాడే ఒకే ఒక తిట్టు.. ‘ఓరి నీ పెళ్లాం మొగుడా’ అని. మొదట్లో తిట్టించుకోవడానికి బాగానే ఉండేది. రాను రాను.. బోర్ కొట్టింది. కాలేజ్కెళ్లాక ప్రిన్సిపాల్ కూడా ‘నీ ఫేసు’ అని ఒకే ఒక్క తిట్టు.. తిట్టి తిట్టి బోర్ కొట్టించాడు. అప్పటి నుంచే మొదలైంది ఈ అన్వేషణ.. ఆలోచన. కొత్తగా తిట్టలేమా? అని. అప్పుడే తిట్ల దండకం మొదపూట్టారు ‘హాస్య బ్రహ్మ’ జంధ్యాల. ఆయన సినిమాల్లో చాలా వెరైటీ తిట్లు ఆయన కనిపెట్టి తిడుతూనే చక్కిలిగిలి పెట్టారు. ఆ ఎఫెక్టే అనుకుంటు. ఈ మధ్య ఇంకా కొత్త తిట్లు వినిపిస్తున్నాయి. <br />
<br />
<span style="color: red;">తింగరి తిట్లు.. </span><br />
తిట్లలో.. ఆడాళ్ల తిట్లు.. మగాళ్ల తిట్లు ఉంటాయి. అమ్మాయిల తిట్లు.. హాట్ హాట్ పిజ్జాలా ఉంటే.. అబ్బాయిల తిట్లు.. ‘పచ్చి’ మిరపకాయ బజ్జీలా ఉంటాయి. వాటిని సెన్సార్ వారికి వినిపిస్తే ఆలోచించకుండా ‘ఎ’ సర్టిఫికెట్ ఇస్తారు. అందుకే వాటిని వదిలేద్దాం. దూకుడు సినిమా రిలీజ్ అయిన తర్వాత.. ‘ఒబే సాలా’ అని కాస్త వెరైటీ కోసం ట్రై చేస్తోంది యూత్. ఇవి పాత తిట్లే.. అయినా ప్రొనౌన్సియేషన్ని కొత్తగా వాడడమే వెరైటీ. అమ్మాయిలను కామెంట్ చేయడానికి అబ్బాయిలు పెద్దగా ఆలోచించకుండానే చీవాట్లు దొరుకుతున్నాయి. తెలిసిన అమ్మాయి కాస్త మోడ్రన్గా కనిపిస్తే ‘‘తెల్సులేమ్మా.. తెల్సు. నువ్వు ఇంట్లో సీతామహాలక్ష్మీ.. వీధిలో షీలాకీ జవానీ..’’ అని కామెంట్ చేస్తున్నారు. <br />
<br />
<br />
<span style="color: red;">ఆడ‘బిల్లా’లు</span><br />
ఈ కాలం అమ్మాయిలు.. ఆడపిల్లలు కాదు.. ఆడ‘బిల్లా’లు. <br />
‘‘బీపీ అంటే ఇలా ఉంటుందా సిద్ధూ? దగ్గరి నుంచి చూడడం ఇదే ఫైస్ట్ టైమ్’’ అని అమాయకత్వం ఒలకబోస్తూనే.. <br />
‘‘సచ్చినోడు.. ఆడ్ని.. కోసి కారం పెట్టాలి’’ అని మాస్ పటాస్లా పేలిపోతున్నారు కూడా. అంటే ఇంట్లో సుబ్బులు.. వీధిలో పబ్బులు.. కాలేజ్లో.. కే విశ్వనాథ్.. క్యాంటిన్లో కే రాఘవేంవూదరావు సినిమా హీరోయిన్ల టైప్ అన్నమాట. <br />
తెలుగు బ్లాగులో ఒకాయన కొన్ని వెరైటీ తిట్లు పోస్ట్ చేశాడు. అది చదివిన ఒక అమ్మాయి ‘‘నైట్ టైమ్ కరెంటు పోయినప్పుడు చాలా కోపం వస్తోంది. ఆ ఎలక్షిక్టిసిటీ డిపార్టుమెంటు వాళ్లని తిడదామంటే సరైన తిట్లు దొరక బాధపడుతున్న. సరైన టైమ్లో మంచి హింట్స్ ఇచ్చారు’’ అని కామెంట్ రాసింది. <br />
<br />
<span style="color: red;">పిసినారి తిట్లు.. </span><br />
అంటే.. పిసినారిని తిట్టేందుకు వాడే తిట్లు. ఈ ప్రపంచంలో వీరికి ఉన్నన్ని తిట్లు.. ఇంకెవరికీ ఉండవు. బహుశా.. జంధ్యాల ఇన్స్పిరేషన్తోనే ఇవన్నీ పుట్టుకొచ్చాయనుకుంట. <br />
- కాకి నోట్లోంచి బ్రెడ్ముక్క లాక్కునే అంట్ల కాకి<br />
- యాక్సిడెంట్ అయితే 100కి మిస్డ్ కాల్ ఇస్తావా? 108ని లిఫ్ట్ అడుగుతావా? <br />
- బూట్ పాలిష్ కుర్రాడిని డిస్కౌంట్ అడిగావట కదా?!<br />
- అక్షయ పాత్ర ఇచ్చినా అడుక్కుతింటావ్! <br />
- చీపురు కూడా నీకు చీప్ది కావాలా?<br />
- తుఫాన్లో తువాలు పోయిందని ఫీల్ అయ్యే ఫేస్ నీది. <br />
- ఏసీ కోసం ఏటీఎమ్కి వెళ్లి బ్యాలెన్స్ ఎక్వయిరీ చేస్తావ్ <br />
<br />
<span style="color: red;">అమాయకులకు</span><br />
ఈ తిట్లు అమాయక చక్రవర్తులకు అంకితం. <br />
- అక్వేరియమ్లో చేపలు పట్టే ఫేసు<br />
- ఏటీఎమ్లో పాన్కార్డ్ పెట్టి గీకావట కదా<br />
- విమానం ఎక్కిస్తే.. కర్చీఫ్ వేసి సీటు బుక్ చేసుకుంటావా? <br />
- మంచు కరిగించి.. మంచి నీళ్లని అమ్మే అవతారం<br />
- మంచుతో చేసేది మంచూరియా అనుకుంటావా? <br />
- ఆకలికి పురుగుల మందులో చక్కెర వేసుకుని తాగేవ్<br />
- రాగి సంకటి అంటే రాగి తీగల్తో.. చేస్తారనుకుంటాడు <br />
- పైరసీ సీడీలు అమ్ముకోరా అని ఐడియా ఇస్తే ఆరోగ్య శ్రీ యాడ్స్ని పైరసీ చేస్తావా? <br />
- యూ ట్యూబ్లో.. ట్యూబ్లతో పాటు టైర్లు కూడా దొరుకుతాయట. <br />
- హార్డ్డిస్క్ క్లీన్ చేయమంటే.. సర్ఫ్ ఎక్సెల్ వేసి నానబెడతావా.. <br />
-బ్లాక్లో టికెట్ కొన్నానంటే.. సినిమా కలర్ కదా అంటావా?...<br />
<br />
<span style="color: red;">దివాలా.. తికమక..</span> <br />
ఈ తిట్ల క్రెడిట్ వ్యాపారం చేసి దివాలా తీసినవారికి దక్కుతుంది. డల్గా కూర్చున్నవారిని.. సరాదాగా తిట్టాలంటే ఇవే కరెక్ట్. ‘రెండో ఫ్లోర్లో పెట్రోల్ బంక్ పెట్టి దివాలా తీసినవాడిలా అలా పెట్టావేంట్రా ఫేసు..’ ఇలా అన్నమాట. ‘పంజాబ్లో సెలూన్ షాప్ పెట్టినట్లుంది నీ వ్యవహారం..’, ‘హిమాలయాల్లో ఐస్క్షికీమ్లు అమ్ముతా నంటావేంట్రా?’ ఇవన్నీ దివాలా తిట్లన్నమాట. ‘అమావాస్య అర్థపూరాతి కరెంటు పోయినప్పుడు.. నల్ల కూలింగ్ గ్లాస్ పెట్టుకుని.. మాడిపోయిన మసాలా దోసె తినే రకం నువ్వు’ ఇదో తికమక రకం తిట్టు. ‘కుక్క వెంటపడుతుంటే పరుగెత్తకుండా.. సెల్ఫోన్లో వొడాఫోన్ సిమ్ తీసేసే అటూ ఇటూ చూస్తాడు వాడు.. ’ ఇది ఇంకోటి. <br />
<br />
<span style="color: red;">పాంచ్ పటాకా</span><br />
1 పాలకూర పప్పు.. <br />
2. బీడు బడిన బ్లేడు<br />
3. రైమ్స్ని రీమిక్స్ చేసే ఫేసు <br />
4. విగ్గుకి సెలూన్లో కటింగ్ చేయించే ఫేస్<br />
5. కట్టింగ్ షాప్లో కత్తెర కొట్టుకొచ్చే రకం</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-84952199698947260232017-05-11T17:18:00.000+05:302017-05-11T17:19:31.804+05:30సామ్రాజ్ఞి రుద్రమ (మన చరిత్ర - 1) My new column in Batukamma Sunday Magazine<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUQWygE_R5WxRuJpudybz3Axb8DxsP9f9cDJvvVpguGGFWZrmw6e7ECfSHESGa_hhGPqWgoLe2c9KlY064g3UMXfi-B_G7TJElnaE1FFdUqHeKAuh4oRexRsUXdNa8fMJ8EFRT-rO3vaY/s1600/Rudrama.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="640" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiUQWygE_R5WxRuJpudybz3Axb8DxsP9f9cDJvvVpguGGFWZrmw6e7ECfSHESGa_hhGPqWgoLe2c9KlY064g3UMXfi-B_G7TJElnaE1FFdUqHeKAuh4oRexRsUXdNa8fMJ8EFRT-rO3vaY/s640/Rudrama.jpg" width="532" /></a></div>
<div style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 20px; padding: 0px;">
<b><br /></b></div>
<div style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 20px; padding: 0px;">
<b>దాదాపు ఎనిమిది వందల సంవత్సరాల క్రితం.. సమాజంలో బలంగా వేళ్లూనుకుపోయిన పురుషాధిక్యతపై సవాలు విసురుతూ ఓ వీరనారి రాజ్యాధికారం చేపట్టింది. ఆడదానికి రాజ్యమా? ఆడది పరిపాలించడమా? అని అయిన వాళ్లే ఆమె ఆధిపత్యాన్ని జీర్ణించుకోలేకపోయారు. కొందరు సామంతులు, మండలాధీశులూ ఎదురు తిరిగే ప్రయత్నం చేశారు. అయినా ఆమె అదరలేదు. బెదరలేదు. అలాంటి వారి తలలు వంచి, నోళ్లు మూయించి ధీర వనితగా, శత్రు భయంకర రుద్రరూపిణిగా నిలిచిందామె. నేటి స్వేచ్ఛా మహిళకు ప్రతీకగా, స్త్రీ ఆత్మగౌరవానికి సమున్నత పతాకగా.. గెలిచి నిలిచిన.. ఆమే.. రాజగజకేసరి.. రణరంగ ఖడ్గధారిణి.. కాకతీయ మహాసామ్రాజ్యభార ధారణి.. రాణీ రుద్రమ దేవి.. </b></div>
<div class="content" style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 20px; margin: 10px auto; overflow: hidden; padding: 10px; width: 699.156px;">
కాకతీయ చక్రవర్తి గణపతి దేవుడు అత్యంత పరాక్రమవంతుడు, రాజనీతి కోవిదుడు. ఈయనకు ఇద్దరు కూతుళ్లు. మహిళలు రాజ్యాధికారానికి అనర్హులన్న అప్పటి కాలపరిస్థితులకు భిన్నంగా కూతురు రుద్రమదేవిని కుమారునిగా పెంచాడు. అన్ని విద్యలూ నేర్పించాడు. గణపతి దేవుడు రుద్రమను రాజప్రతినిధిగా ప్రకటించినప్పుడు స్త్రీ పరిపాలనను, స్త్రీ అధికారాన్ని సహించలేని సామంతుల నుంచి, దాయాదుల నుంచి తీవ్ర ప్రతిఘటనలు ఎదురైనాయి. ఈ విపత్తులన్నింటినీ రుద్రమదేవి సమర్థవంతంగా ఎదుర్కొని తన పరిపాలనా దక్షతను చాటుకుంది. అంతఃకలహాలను ఎదిరించి.. అధికార పునరుద్ధరణ గావించి.. సామ్రాజ్యాన్ని విస్తరిస్తూ.. సుస్థిర పరిపాలనకు పట్టం కట్టింది రుద్రమ. పాండ్యులు, వేంగి చాళుక్యులు, చోళుల వంటి శత్రువర్గాలను రూపుమాపి కొంచెం ఊపిరి తీసుకొనే లోపునే పరరాజ్య శత్రువులు రుద్రమదేవి మీదికి లంఘించారు. అబల కావడంతో ఆమెను అవలీలగా జయించవచ్చుననే భ్రమ వారిది. కానీ, రుద్రమ అబల కాదు, సబల అని వారికి తెలియదు. ఓరుగల్లు సింహాసనంపై ఒక అబల ఆసీనురాలైంది. అవలీలగా ఆ రాజ్యాన్ని గెలిచి విజయ కేతనం ఎగురవేయవచ్చు అనే ధైర్యంతో దేవగిరి యాదవ మహాదేవుడు రుద్రమపైకి దండెత్తి వచ్చాడు. అతడు ఎనిమిది లక్షల సైన్యంతో ఓరుగల్లుపైకి దూసుకొచ్చి దుర్గాన్ని ముట్టడించాడు. యుద్ధ వ్యూహం రచించడంలో, శత్రువుని అవలీలగా మట్టి కరిపించడంలో రుద్రమది అందె వేసిన చేయి.<br />
<br />
<b>మహదేవుని దాడికి ఏ మాత్రం బెదరక.. తానే స్వయంగా నాయకత్వం వహించి యుద్ధరంగాన నిలిచింది. అపార శక్తి సామర్థ్యాలతో అపర భద్రకాళిలా ఒకటి కాదు.. రెండు కాదు.. పదిహేను రోజులకు పైగా భీకర పోరాటం చేసింది. శత్రువుని పడగొట్టాలంటే ముందు అతని బలం తెలుసుకోవాలి. ముందు ఆ బలాన్ని దెబ్బతీయాలి.<br />మహదేవుడి బలం అతని అశ్విక దళం. ఆ బలాన్ని, బలగాన్ని రుద్రమ సైన్యం సర్వనాశనం చేసింది.</b><br />
<br />
ఊహించని ఈ పరిణామంతో మహదేవుడు తోకముడిచి దేవగిరి బాట పట్టాడు. కాకతీయ సేనానులు ఆ సైన్యాన్ని తరిమి తరిమి కొట్టి దేవగిరి కోటనే ముట్టడించారు. రుద్రమ పరాక్రమాన్ని అధిగమించలేక మహదేవుడు ఓటమిని అంగీకరించి రుద్రమతో సంధి చేసుకున్నాడు. కప్పంగా పెద్ద ఎత్తున నష్టపరిహారం చెల్లించాడు. వితరణ శీలురాలైన ఆ రాణి యాదవులు ఇచ్చిన ధనాన్ని సైనికులకు పంచి పెట్టిందట. ఈ యాదవ దురాక్రమణ యత్నాన్ని, తత్పరాజయాన్ని సూచించే నిదర్శనాలు ఉన్నాయి. బీదరు కోటలోని ఆనాటి శాసనం ఈ విషయాన్ని, రుద్రమ విజయాన్నీ పేర్కొంటున్నది. రుద్రమ జరిపిన ఇలాంటి ఎన్నో పోరాటాల్లో ఆమెకు బాసటగా నిలిచిన సేనానులు చరిత్రలో చిరస్మరణీయులయ్యారు. వీరిలో గోన గన్నారెడ్డి, రేచర్ల ప్రసాదిత్యుడు, రుద్రనాయకుడు, జన్నిగదేవుడు, త్రిపురాంతకుడు, బెండపూడి అన్నయ్య ముఖ్యులు.<br />
<br />
కాయస్థ నాయకుడైన జన్నిగదేవుడు ఆదినుంచి రుద్రమదేవికి అత్యంత విధేయునిగా ఉన్నాడు. జన్నిగదేవుని తర్వాత అతని తమ్ముడు త్రిపురాంతకుడు కూడా రుద్రమదేవి ప్రతినిధిగా రాజ్యపాలన చేశాడు. అనంతరం ఇతని తమ్ముడు అంబదేవుడు రాజయ్యాడు. ఇతనికి రుద్రమదేవి చెప్పుచేతల్లో ఉండడం, విధేయునిగా మసలు కోవడం ఇష్టం లేదు. తనకంటూ స్వతంత్ర రాజ్యం ఏర్పాటు చేసుకోవాలని కాంక్షించాడు. కత్తి పట్టాడు. కాకతి రుద్రమ విధేయులయిన అనేక మంది మాండలికుల్ని తాను ఎలా గెలుచుకొచ్చిందీ త్రిపురాంతకం శాసనంలో అంబదేవుడు రాసుకున్నాడు. పాండ్యరాజస్య ప్రియప్రేషిత చండవేదండ తురంగ సార్థ విరాజమాన సంపోషిత సౌహార్థ్ర..(పాండ్యరాజు పంపిన ఏనుగులు, గుర్రాలతో పటిష్ఠమైన స్నేహం.. ), దేవగిరి రాజ ప్రసర్పిత ప్రాభృత మణి కనక భూషణ (దేవగిరి రాజు పంపిన మణి, కనక బహుమానాలతో భూషితుడను) అయ్యానని శాసనం వేసుకున్నాడు. ఇందులో రుద్రమదేవి పేరు వేయకుండా సామ్రాజ్ఞి పట్ల తన అవిధేయతను, స్వతంత్రాన్ని ప్రకటించుకునే ప్రయత్నం చేశాడు. పైగా రుద్రమదేవి శత్రువులైన పాండ్యులు, యాదవులతో స్నేహం చేశాడు. రుద్రమ ఆధిపత్యాన్ని ధిక్కరిస్తూ.. సామంతులను సంహరిస్తూ.. రాజ్యం విస్తరించుకున్నాడు అంబదేవుడు. ఇతని విజృంభణను రుద్రమదేవి ఎప్పటికప్పుడు అరికడుతూ, తన సేనానులతో అతనిని అదుపులో పెట్టింది. రుద్రమ ప్రాబల్యంతో అనేకసార్లు ఓటమి పాలైన అంబదేవుడు ఆమెపై కక్ష గట్టాడు. రుద్రమకు వ్యతిరేకంగా సామంతులను సమీకరిస్తూ .. చాపకింద నీరులా విస్తరించే ప్రయత్నం చేశాడు.<br />
<br />
అంబదేవుడి ఆగడాలు ఎంతో కాలం సాగలేదు. రుద్రమదేవి మనుమడు ప్రతాపరుద్రుడు యుక్త వయసుకు వచ్చాడు. రుద్రమ రాజ్య భార నిర్వహణలో చేదోడు వాదోడుగా నిలిచాడు. మహా పరాక్రమశాలి అయిన ప్రతాపరుద్రుడు అంబదేవుడు లాంటి వారి ఆట కట్టించడానికి కంకణం కట్టుకున్నాడు. అందుకు త్రిముఖ వ్యూహం రచించాడు. ఇందులో మధ్య వ్యూహం త్రిపురాంతకం వైపు నడిచింది. అదునుకోసం ఎదురుచూస్తున్న అంబదేవుడికి అండ దొరికింది. కుట్రలు కుతంత్రాలతో పాండ్యులు, చోళులు, ఇతర సామంత రాజులను ఏకం చేశాడు. ప్రతాపరుద్రునికి అండగా నిలువాల్సిన సేనలను కాకతీయులపైకే ఎక్కు పెట్టే ప్రయత్నం చేశాడు.<br />
అంబదేవుడి కుట్ర తెలుసుకున్న రుద్రమ అపర భద్రకాళి అయి కత్తి పట్టి కదన రంగాన దూకినట్లు చరిత్రకారులు చెబుతుంటారు. అప్పటికి ఆమె వయస్సు ఎనభై ఏళ్లు. దాదాపు రెండు వారాలకుపైగా పోరాటం చేసిందనీ భావిస్తుంటారు. రుద్రమ ఈ యుద్ధ సమయంలోనే మరణించినట్లు చారిత్రక ఆధారాలున్నాయి. కానీ ఎలా మరణించిందన్నది తెలియదు. రుద్రమను అంబదేవుడు యుద్ధంలో నేరుగా ఎదుర్కోలేక కపటోపాయం పన్నినట్లు భావిస్తుంటారు. యుద్ధ క్షేత్రానికి సమీపంలోని గుడారంలో కార్తీక సోమవారం సందర్భంగా రుద్రమ ప్రత్యేక పూజలు చేస్తుండగా, ఈ విషయం ముందే తెలుసుకున్న అంబదేవుడు అంతకు ముందే పూజారుల స్థానంలో తన వాళ్లను పంపాడనీ, పూజలో నిమగ్నమైన రుద్రమను అంబదేవుడి మనుషులు వెనుక నుంచి పొడిచి చంపారని చెబుతుంటారు. కొందరు విషప్రయోగం చేశారనీ వాదిస్తుంటారు. రుద్రమ సేనాని మల్లికార్జున నాయకుడు కూడా ఆమెతోపాటే మరణించడంతో ఇద్దరూ యుద్ధరంగంలోనే చనిపోయారని ఇంకొందరు భావిస్తుంటారు. అయితే, చారిత్రకంగా ఈ విషయాలు ఇంకా నిర్ధారణ కావాల్సి ఉంది.<br />
<br />
పానగల్లు శాసనాన్ని బట్టి మల్లికార్జున నాయకుడు రుద్రమదేవికి సర్వసైన్యాధ్యక్షుడని తెలుస్తోంది. మల్లికార్జునుడి కొడుకు ఇమ్మడి మల్లికార్జున నాయకుడు కుమార రుద్రదేవ మహారాజుకు ధర్మువుగా 1290లో శాసనం వేయించాడు. నల్లగొండ జిల్లా చందుపట్లలో లభించిన శాసనంలో రుద్రమదేవి మరణం గురించి ఉంది. రుద్రమ, మల్లికార్జునుడు ఒకేసారి యుద్ధంలో శివసాయుజ్యం పొందినట్లు ఈ శాసనం పేర్కొంది. శివసాయుజ్యం పొందిన కాకతి రుద్రమదేవి, మల్లికార్జున నాయకులకు ధర్మువుగా పువ్వుల ముమ్మడి అనే బంటు సోమనాథ దేవునికి కొంత భూమిని దానం ఇచ్చినట్లు ఈ శాసనం పేర్కొంది. దీన్నిబట్టి శాసనం(నవంబర్ 27, 1289) వేయించిన కొన్ని రోజులకు ముందు రుద్రమ మరణించినట్లు స్పష్టమవుతోంది. ఇటీవలే వెలుగులోకి వచ్చిన మేడిమల్కల్ శాసనం ఈ విషయాన్ని బలపరచడమే కాకుండా ఆమె మరణించిన వెంటనే ఆమె మనుమడు ప్రతాపరుద్రుడు కాకతీయ సింహాసనాన్ని అధిష్టించాడని స్పష్టం చేస్తోంది. రుద్రమ మరణానంతరం ఆ యుద్ధంలో ప్రతాపరుద్రుడు అంబదేవునిపై ప్రతీకారం తీర్చుకున్నట్లు ఆధారాలు ఉన్నాయి. సర్వాన్ ఆంధ్ర మహీపతీన్ రణముఖే జిత్వా యశోలబ్ధవాన్ అని త్రిపురాంతకం శాసనం అంబదేవుడి గురించి గొప్పగా చెబుతున్నది. నిజమే, అంబదేవుడు అంతటి పరాక్రమశాలియే అయితే.. యుద్ధ రంగాన ఎవరిని ఎలా చంపాడో శాసనాల్లో స్పష్టంగా పేర్కొని ఉండేవాడు. రుద్రమవంటి మహా సామ్రాజ్ఞిని నిజంగానే జయించి ఉంటే ఈ విషయాన్ని సగర్వంగా ప్రకటించుకుని ఉండేవాడు. తాను రుద్రమదేవిని చంపానని అంబదేవుడు తన శాసనాల్లో ఎక్కడా స్పష్టంగా పేర్కొనలేదు. ఓ వృద్ధ స్త్రీని దొంగ దెబ్బ తీసి చంపానని చెప్పుకోవడం తనకే పరువు నష్టం కలిగించేది కాబట్టి ఆ విషయాన్ని ప్రస్తావించకపోయి ఉండవచ్చునని చరిత్రకారులు భావిస్తున్నారు.<br />
<div style="padding: 0px;">
</div>
</div>
<div class="content" style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 20px; margin: 10px auto; overflow: hidden; padding: 10px; width: 699.156px;">
(7th may 2017)</div>
<div>
<b><br /></b></div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-81387410720857658242017-03-11T17:45:00.000+05:302017-03-11T17:45:15.672+05:30పెద్ద రాతి యుగం నాటి మా ఊరు.. పజ్జూరు!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxBtjr6Ynb-ChEHsVYJL_vQCPaFqzVm15IllzuxaPsZiSIdk8KDZpMXQvjVUF2CrPQEbNUZq7Dkv6wPkLC3XgdRhb5sOMaVXOZW8GTpO7UWiMgmXKVrK5PC_smQ1WdzvtTW9bgwGkd4gY/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjxBtjr6Ynb-ChEHsVYJL_vQCPaFqzVm15IllzuxaPsZiSIdk8KDZpMXQvjVUF2CrPQEbNUZq7Dkv6wPkLC3XgdRhb5sOMaVXOZW8GTpO7UWiMgmXKVrK5PC_smQ1WdzvtTW9bgwGkd4gY/s640/3.jpg" width="640" /></a></div>
<b style="color: red; font-size: x-large;"><br /></b>
<b style="color: red; font-size: x-large;"><br /></b>
<b style="color: red; font-size: x-large;">ఆదిమానవుడు ఆకులు కప్పుకునేవాడు. చెట్ల తొర్రలలో నివసించేవాడు. ఒక రాయిని మరొక రాయితో రాపడించి నిప్పు పుట్టించేవాడు. రాతి పాత్రలతో.. పరికరాలతో పని వెళ్లదీసుకునేవాడు. కానీ ఆదిమానవుడు ఉండేవాడు? ఏ విధమైన జీవనశైలి అవలింబించేవాడు?.. ఈ ప్రశ్నలకు పూర్తిగా సమాధానం తెలియకపోయినా.. అక్కడక్కడా అతని ఆనవాళ్లు బయటపడు తుంటాయి. అలాంటి ప్రాంతాల్లో పజ్జూరు ఒకటి. ఆదిమానవుడి ఆనవాళ్లు ఈ ఊరిలో వెలుగు చూస్తున్నాయి. తొలిచారిత్రక యుగం దొరల పాలనాకాలమైన 20వ శతాబ్ది మధ్య వరకు విశిష్ట రాజ్య పరిణామాలు పజ్జూరులో అవశేషానవాళ్లుగా కనిపిస్తున్నాయి.</b><br />
<b style="color: red; font-size: x-large;"><br /></b>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVwkhTeDZWUeUHIyO_Fgiryiow50s1AvW53dIUyB_G6it74ZXELEUNE4rk7bBdawm02hpU342OI-PfgTSvUmn0kPYoj3X5CHDP7f5H7vvanz-_IbvcyEQoYPeZ6VJAXGPGWElU9pBqoFs/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVwkhTeDZWUeUHIyO_Fgiryiow50s1AvW53dIUyB_G6it74ZXELEUNE4rk7bBdawm02hpU342OI-PfgTSvUmn0kPYoj3X5CHDP7f5H7vvanz-_IbvcyEQoYPeZ6VJAXGPGWElU9pBqoFs/s640/1.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<b>గ్రామం: </b>పజ్జూరు <b>మండలం: </b>తిప్పర్తి <b>జిల్లా: </b>నల్లగొండ <b>పిన్: 508247 </b><b>జనాభా: 3320 </b><b>వృత్తి: వ్యవసాయం</b><br />
<b>తూర్పు: </b>ఎర్రగడ్డల గూడెం <b>పడమర: </b>సందనపల్లి <b>దక్షిణాన:</b> పెద్ద సూరారం <b>ఉత్తరాన: </b>కురువేణిగూడెం<br />
<b>అక్షరాస్యత:</b> 67శాతం<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwYudmQBRzZjliHlNVbFO8eb6YDoHyWpmM7FE7URLmfGCTP5Qlbt7bk7qhD1ru59VDzTn9p0EMBKol13QFsu5Ljpea3T3M_gPytOjQKgZvXxZNC3eeIesoG9QKYqdG1v1OcZaiE72WyoM/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwYudmQBRzZjliHlNVbFO8eb6YDoHyWpmM7FE7URLmfGCTP5Qlbt7bk7qhD1ru59VDzTn9p0EMBKol13QFsu5Ljpea3T3M_gPytOjQKgZvXxZNC3eeIesoG9QKYqdG1v1OcZaiE72WyoM/s640/2.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ఎక్కడ ఉంది?: </span><br />
నల్లగొండ జిల్లా కేంద్రానికి 13 కిలోమీటర్ల దూరంలో.<br />
ప్రత్యేకత ఏంటి? : సుమారు రెండు వేల ఏళ్ల చరిత్ర పజ్జూరు సొంతం. శాతవాహనులు.. కళ్యాణీ చాళుక్యులు.. రాష్ట్ర కూటులు.. కాకతీయులతో ఈ గ్రామం అనుబంధం కలిగి ఉన్నట్లు ఆనవాళ్లు లభిస్తున్నాయి. <br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5WOwgMQG7hrwE6IFMZd317kFujznqNsNcjlVtd5MgoySYLGecJ_76gi01tZfZEM94g5MiKZSZiO2O2qo9E6N5wvS1YhO2wxJDwD3E8I_Mg9X1Mgl5C9ztrNwdlPk3GYi6EjN10uYGEZQ/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5WOwgMQG7hrwE6IFMZd317kFujznqNsNcjlVtd5MgoySYLGecJ_76gi01tZfZEM94g5MiKZSZiO2O2qo9E6N5wvS1YhO2wxJDwD3E8I_Mg9X1Mgl5C9ztrNwdlPk3GYi6EjN10uYGEZQ/s640/4.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<br />
<span style="font-size: large;">పురావస్తు తవ్వకాలు </span><br />
పజ్జూరుది ఆది నుంచీ ఘనమైన చరిత్రే. తెలంగాణతో పాటు దక్షిణ భారతదేశాన్ని పరిపాలించిన శాతవాహనుల హయాంలో పజ్జూరు ప్రముఖ పరిపాలనా కేంద్రంగా వర్ధిల్లినట్లు ఆధారాలున్నాయి. ఇటీవల పురావస్తుశాఖ తవ్వకాల్లో లభించిన అవశేష ఆనవాళ్లు వీటిని తెలియజేస్తున్నాయి. కుండపెంకులు.. మట్టిపూసలు.. టెర్రకోట స్త్రీ ప్రతిమలు.. మట్టి గాజులు.. దంతపు గాజులు.. తిలకం దిద్దుకునే కొనేరియం రాడ్.. కార్నేలియం.. జాస్ఫర్.. డిజైన్ కుండ.. ఇటుకలతో నిర్మించిన కట్టడాలు బయటపడ్డాయి. వీటిలో చేత్యాలు ఉండడంతో ఇక్కడ బౌద్ధ మతం కూడా ఫరిడవిల్లినట్లు పురావస్తుశాఖ అధికారులు నిర్ధారించారు. శాతవాహనుల సామంతులైన మహాతలవరస సీసం, రాగి నాణేలూ లభించాయిక్కడ.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU2qKMdAvfAExiKt0lowSnTm6VY4lfdHslA2P6Gxh7l0CzXhyphenhyphen4jwz8btF8owq_Wf7T6J9dUjaE9HeJZSC0eMvHfLKO7dEgV21y2Z-LlGmLfdmUnyJKYpVuzFQIv-WraxCXlCfVJ07sOYY/s1600/6.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgU2qKMdAvfAExiKt0lowSnTm6VY4lfdHslA2P6Gxh7l0CzXhyphenhyphen4jwz8btF8owq_Wf7T6J9dUjaE9HeJZSC0eMvHfLKO7dEgV21y2Z-LlGmLfdmUnyJKYpVuzFQIv-WraxCXlCfVJ07sOYY/s640/6.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">పాటిగడ్డ మట్టి</span><br />
2001వ సంవత్సరంలో పజ్జూరుకు చెందిన పులిజాల వెంకటరమణ ఇంట్లో ఆంజనేయస్వామి విగ్రహం ఉన్నట్లు ఆయన సోదరి చెప్పడంతో తవ్వకాలు చేపట్టారు. దీంతో చుట్టుపక్కల గ్రామాల్లో ఇది చర్చనీయాంశమైంది. పజ్జూరు సమీపగ్రామమైన చిన్న సూరారానికి చెందిన ప్రస్తుత ప్రభుత్వ సలహాదారు అనుములపూరి రామ్లక్ష్మణ్కు ఈ విషయం తెలిసింది. పురావస్తు ముఖ్య సంరక్షకుడు ఎర్రమరాజు భానుమూర్తికి విషయం చెప్పి పజ్జూరును సందర్శించాల్సిందిగా ఆదేశించారు. ఆయన గ్రామంలో పర్యటించారు. ఇక్కడి ఇండ్ల మట్టి గోడలలో ఉన్న ఎరుపు.. నలుపు కుండ పెంకులను చూసి గ్రామస్తులను అడిగారు. ఆ మట్టి చారిత్రక ప్రదేశమైన పజ్జూరు పాటిగడ్డ నుంచి తీసుకొచ్చిందని చెప్పడంతో పురావస్తు శాఖ ఈ గ్రామంపై దృష్టి సారించింది.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgF0DedFYK6ByTTuYkDzS_EiaR7Da_LsX16jNCE1aaP4qS5wQ7yG_UFc3Q7Sp29S74hmIgOKLBeSsr6lDjvo_QXrgZuvzrpu69jFwlLhGcQGplH4dbYhCvtQ8byvdZ-yrZxe4Qzl5g2mCo/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgF0DedFYK6ByTTuYkDzS_EiaR7Da_LsX16jNCE1aaP4qS5wQ7yG_UFc3Q7Sp29S74hmIgOKLBeSsr6lDjvo_QXrgZuvzrpu69jFwlLhGcQGplH4dbYhCvtQ8byvdZ-yrZxe4Qzl5g2mCo/s640/7.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">శిల్పకళాకృతి </span><br />
కళ్యాణీ చాళుక్యులు.. రాష్ట్రకూటులు.. కాకతీయుల కాలంలోఆలయాలు ఇక్కడ నిర్మించి ఉంటారు. వాటిలో ఒక శివాలయం ఇప్పటికీ ఉంది. శాతవాహన కాలంలో టెర్రకోట శిల్పాలు ఆలయ శిల్పాలపై అపురూపంగా కనిపిస్తాయి. శైవతత్వం ప్రబలంగా మనుగడలో ఉన్నకాలంలో ప్రతిష్టించిన చాముండి ఆలయం నేడు ఊరు దేవత ముత్యాలమ్మగా పూజలందుకుంటున్నది. ఈ గుడి సమీపంలోనే పలుచని పరుపు బండపై వీరగల్లులు ఉన్నాయి. ఇవి కాకతీయ పాలనను చూపిస్తున్నాయి. <br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1PCW4OtiUiVU0b0Oj-cGSJEY_RVE-4r46Px4hKgjEt89nqQfycg82KRtdzXWXWehEPfRWQEXwnGD_K1S3b8nwvh6E41FTTJbnOYCI95wYb8Xl6ayF01QF2tcPsEvkesRsHwCxaitk3_c/s1600/8.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh1PCW4OtiUiVU0b0Oj-cGSJEY_RVE-4r46Px4hKgjEt89nqQfycg82KRtdzXWXWehEPfRWQEXwnGD_K1S3b8nwvh6E41FTTJbnOYCI95wYb8Xl6ayF01QF2tcPsEvkesRsHwCxaitk3_c/s640/8.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">రుద్రమ నడిచిన బాట </span><br />
కాకతీయుల కాలంలో రాణి రుద్రమదేవి ఓరుగల్లు నుంచి బయలుదేరి పిల్లలమర్రి.. ఇనుపాముల.. చందుపట్ల.. పజ్జూర్ గ్రామాల్లో సేద తీరుతూ పానగల్లు చేరుకునేవారని ఈ ప్రాంత ప్రజలు చెప్పుకుంటారు. స్వయంగా రుద్రమనే పజ్జూరులో నాగ దేవతారాధన చేపట్టినట్లు ఇక్క డ లభించిన ఆధారాలను బట్టి చెప్పొచ్చు. గ్రామం చుట్టూ నాగుపాముల విగ్రహాలు ఉంటాయి. నాగులచవితి.. నాగ పంచమి రోజుల్లో గ్రామస్తులు ఇక్కడ పూజలు చేస్తుంటారు. పజ్జూరులో ప్రధానంగా చెప్పుకునేది పెద్ద చెరువు. సుమారు 100 ఎకరాల విస్తీర్ణంలో ఈ చెరువు నిర్మించారు. <br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW34-12PqDulhACsTXO-361aE-ZeymbMEpz70lnpEYH_ZJDwWoPj-YIESp42ugBlkSgLeuvx1xgHZPUqmTfdnytFKyEdpBpH-86zJK8gPPWEmlChmw8BnaSb9wbvPEuTMCjouZVnOZYnI/s1600/9.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="480" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW34-12PqDulhACsTXO-361aE-ZeymbMEpz70lnpEYH_ZJDwWoPj-YIESp42ugBlkSgLeuvx1xgHZPUqmTfdnytFKyEdpBpH-86zJK8gPPWEmlChmw8BnaSb9wbvPEuTMCjouZVnOZYnI/s640/9.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">శాసనం చెప్పే చరిత్ర </span><br />
ఎర్రగడ్డలగూడెం అనుబంధ గ్రామమైన గుర్గుబావి దగ్గర ఉన్న శిలాశాసనం గోల్కొండ కుతుబ్షాహీల పాలనను తెలియజేస్తుంది. క్రీస్తుశకం 1602లో రాయించిన శిలా శాసనం పజ్జూరు విశిష్టతను చెప్తున్నది. వీరి కాలంలో పానగల్ సర్కార్ కింద పజ్జూరు (పరగణ)గా ఉండేదట. దీని కేంద్రంగా పాలన చేస్తున్న పానగంటి నర్సనాయినం బ్రాహ్మణులకు భూమి ఇనాం ఇస్తే వీరి సేవకుడైన చామ సర్వయ్య కుమారుడు వెంకటయ్య వినాయక విగ్రహం.. శిలా శాసనం వేయించారని గ్రామస్తులు చెప్తుంటారు. పజ్జూరు పరగణాలో పానగంటి వంశస్తుల పాలన క్రీస్తుశకం 17వ శతాబ్దం నుంచి 20వ శతాబ్దం వరకు సాగినట్లు చెబుతారు.<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBCQDDZg5CS0EHzHAEPcwUatEiiv4d1QVo8QQ_6sT2lc8JG_jfMd2U-asZO_qtC6ZiUQmLQXqAyiNmCG0-pwlTw9y4H-gpyp3gBVosgwYFwoYi5Rwl_mAveuDaWtHQIm-fqNoCu76bcEQ/s1600/16.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="360" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBCQDDZg5CS0EHzHAEPcwUatEiiv4d1QVo8QQ_6sT2lc8JG_jfMd2U-asZO_qtC6ZiUQmLQXqAyiNmCG0-pwlTw9y4H-gpyp3gBVosgwYFwoYi5Rwl_mAveuDaWtHQIm-fqNoCu76bcEQ/s640/16.jpg" width="640" /></a></div>
<br />
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<span style="font-size: large;">ఆదిమమానవుడి ఉనికి </span><br />
పజ్జూరులో పెద్దరాతియుగం మానవుడి స్మారక శిల (మెన్హీర్).. ఎర్రగడ్డలగూడెంలో ఆదిమ మానవుడి రాక్షసగూళ్లు ఉన్నట్లు పురావస్తుశాఖ వాళ్లు ఇటీవలే నిర్ధారించారు. రాక్షసగూడు పెద్ద డయాతో 235 అడుగుల వృత్త పరిధి.. 78 అడుగుల వ్యాసార్ధం.. 50 పెద్ద గండ్ర శిలలతో వృత్తాకారంలో నిర్మించి ఇది ఉమ్మడి రాష్ట్రంలోనే అతి పెద్దదని చరిత్ర కారులు.. ఆర్కియాలజీ అధికారులు నిర్దారించారు. దీనికి సమీపంలోనే బండపై ఆదిమ మానవుడు తన జీవన గమనంలో వాడిన రాతి ఆయుధాలను పదును పెట్టిన ఆనవాళ్లు కనపడుతున్నాయి. రాతి గొడ్డండ్లు.. వడిసెల రాళ్లు.. పసర్లు నూరే ఫెజల్స్ ఈ ప్రాంతంలో విరివిగా లభించాయి.<br />
<div style="text-align: right;">
<b>మురళి రాగి, 7702510250</b></div>
<div style="text-align: left;">
<b><br /></b></div>
<div style="text-align: left;">
<b><br /></b></div>
<div style="text-align: left;">
<br /></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-size: large;">మరికొన్ని చిత్రాలు..</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPse7h_xkiWRXvEbd1WybYK-0CHcdDc4anU845E90BOVjHhgtWWmK1VxKK88GYGwQh4Fk5nVJj_gO_Y1QXuHtknCgPXcQnExk9YnLBza-9fEJ45TWlk0cku6cwGXPGozIv39ra7p39RE4/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhPse7h_xkiWRXvEbd1WybYK-0CHcdDc4anU845E90BOVjHhgtWWmK1VxKK88GYGwQh4Fk5nVJj_gO_Y1QXuHtknCgPXcQnExk9YnLBza-9fEJ45TWlk0cku6cwGXPGozIv39ra7p39RE4/s320/10.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEjUpMtuegeK68FOLoncxti9PTlS2aTsC7y00rNrVBbLyH3YgBNHps9eOAG33DKM3NgFToC2X7equzgiz2h3E5VKKbaICJYmcNG85le-St0OMStBkwELqtRsgHCT5l0Jb4AR-qWzcSkvQ/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEjUpMtuegeK68FOLoncxti9PTlS2aTsC7y00rNrVBbLyH3YgBNHps9eOAG33DKM3NgFToC2X7equzgiz2h3E5VKKbaICJYmcNG85le-St0OMStBkwELqtRsgHCT5l0Jb4AR-qWzcSkvQ/s320/11.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnt2ZklA0gkdce30Vnp23L5D7L-ph1P8SEf-_jNgZY_dzvhmqRiSJdrfb2-a7wErT9pucK_gSx8GgMqDM90RQRUwv4_b1R6avcem5NlbWmn-LYO5kKZFDlMw_rU2bFe8yAXB4fy1Z7Y7g/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgnt2ZklA0gkdce30Vnp23L5D7L-ph1P8SEf-_jNgZY_dzvhmqRiSJdrfb2-a7wErT9pucK_gSx8GgMqDM90RQRUwv4_b1R6avcem5NlbWmn-LYO5kKZFDlMw_rU2bFe8yAXB4fy1Z7Y7g/s320/12.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjP0dTZq0kyfdi6p7_UhPB5BDpBmH2RZNURixapUQk-xVKCt2uDw7etaN8kyZ4qmXJzotStBtNuXwXAajMxBJx7WDdDL6wRPo1oDlmaF1eGHJJHgraJ1qaJwzjtOdTdQzb91ntptg9Cfho/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjP0dTZq0kyfdi6p7_UhPB5BDpBmH2RZNURixapUQk-xVKCt2uDw7etaN8kyZ4qmXJzotStBtNuXwXAajMxBJx7WDdDL6wRPo1oDlmaF1eGHJJHgraJ1qaJwzjtOdTdQzb91ntptg9Cfho/s320/13.jpg" width="240" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpShWETp9TGPxG-kdJJCewdmfaXJ4e4MF3tIeXI6JFJ2DGQloB8w0CLzis5zax3Nit4jF7-aLAOS7qSDzGN9JN4hT0ONi_xNaTKzVulJHRmofVTfovMiHBYAAfgO4OsaQSq-raBovwliQ/s1600/15.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhpShWETp9TGPxG-kdJJCewdmfaXJ4e4MF3tIeXI6JFJ2DGQloB8w0CLzis5zax3Nit4jF7-aLAOS7qSDzGN9JN4hT0ONi_xNaTKzVulJHRmofVTfovMiHBYAAfgO4OsaQSq-raBovwliQ/s400/15.jpg" width="225" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9pkVcVKSl6ctWRjAT75y1gW3GtaKe4xPLp7ntb7zWRt5NgtUCMldJhWwhY_MwJdWhhF2KuIPoa5r4vnrrrKnXggb129sSJk8kvGr8nZmiER6MrLI1I2WFDDIi3llCQtvypI-p7mnpV7Y/s1600/17.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj9pkVcVKSl6ctWRjAT75y1gW3GtaKe4xPLp7ntb7zWRt5NgtUCMldJhWwhY_MwJdWhhF2KuIPoa5r4vnrrrKnXggb129sSJk8kvGr8nZmiER6MrLI1I2WFDDIi3llCQtvypI-p7mnpV7Y/s400/17.jpg" width="225" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8xi3oBIpmQwu5n6DXey-LU0TkTbNhoQAPYuEYsHSm-2QYjs0hT3u6-aUotvQ19TNxs-PjHmhaehbioxl9lCRKmukGlYdokMH4PRMB_joZgsaxP6f6_kfXFxa5sEBv-rjME-0xpYLBn0Q/s1600/18.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="400" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8xi3oBIpmQwu5n6DXey-LU0TkTbNhoQAPYuEYsHSm-2QYjs0hT3u6-aUotvQ19TNxs-PjHmhaehbioxl9lCRKmukGlYdokMH4PRMB_joZgsaxP6f6_kfXFxa5sEBv-rjME-0xpYLBn0Q/s400/18.jpg" width="225" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfCFfkWJtr6YqgiWUhXrwYqgEbUy7ICqS1UXkup6ihDks7dp8cCVHNEIOuwHW6M3CtZzrWmKZU_hjgHLvkhDRvui-oE5jqvJysmye5c2ZfaQ8HDxHMDTOpdNWfDoFGYd16wepWJB5amig/s1600/FB_IMG_1482289619604.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgfCFfkWJtr6YqgiWUhXrwYqgEbUy7ICqS1UXkup6ihDks7dp8cCVHNEIOuwHW6M3CtZzrWmKZU_hjgHLvkhDRvui-oE5jqvJysmye5c2ZfaQ8HDxHMDTOpdNWfDoFGYd16wepWJB5amig/s320/FB_IMG_1482289619604.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: left;">
<b><br /></b></div>
<div style="text-align: right;">
<b><br /></b></div>
<div style="text-align: right;">
<br /></div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-37191084918479784832017-01-27T23:59:00.000+05:302017-01-27T23:59:01.773+05:30గుట్టను తొలచి..గుడిగా మలిచిన ఒకే ఒక్కడు<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJlpY7vws5gsRaAG030Lofn7ASWLa8b9xplD6VyHdJj-MyUF-6s-mT0yPm6Qxe3NQlmojGT5PjEcZk5llMYx1hL0fpgeRnWv3uIjwzZtK5B-YoJTBacLGDfQrBN7138j5PL144gGl5Ifw/s1600/1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjJlpY7vws5gsRaAG030Lofn7ASWLa8b9xplD6VyHdJj-MyUF-6s-mT0yPm6Qxe3NQlmojGT5PjEcZk5llMYx1hL0fpgeRnWv3uIjwzZtK5B-YoJTBacLGDfQrBN7138j5PL144gGl5Ifw/s400/1.JPG" width="400" /></a><br />
<br />
<b><span style="color: red;"><br /></span></b>
<b><span style="color: red;">నాడు.. రామదాసు నిలువనీడలేని శ్రీరాముడికి గుడి కట్టిస్తే.. నేడు.. ఈ పరమదాసు నరసింహుడికి గుట్టనే గుడిగా మలిచి ఇచ్చాడు! </span></b><br />
<b><span style="color: red;">కాకులు దూరని కారడివిని ఆధ్యాత్మిక క్షేత్రంగా మార్చి.. అనంత శోభ తీసుకొచ్చాడు! ఆయనో ఆధ్యాత్మిక వేత్త కాదు.. అతి సాధారణ ఓ పశువుల కాపరి!</span></b><br />
<b><span style="color: red;"> భక్తిని శక్తిగా మార్చుకుని.. దైవసేవనే లోకసేవగా భావించి.. గుట్టను తొలిచి గుడిని చేశాడు! ఆలయమే ఇల్లుగా.. నారసింహుడి సేవే పరమావధిగా యావత్ జీవితాన్ని దైవపూజకు అంకితం చేశాడు! </span></b><br />
<b><span style="color: red;">85 ఏళ్ల వయసులోనూ.. వెల్చాల్ శ్రీలక్ష్మీ నరసింహస్వామికి నిత్య పూజారిగా సేవ చేస్తున్న పరమదాసు యాదవ్ను పరిచయం చేసుకుందాం!</span></b><br />
<br />
యాభై ఏండ్ల క్రితం అదొక కాకులు దూరని కారడవి. పశువుల కాపరులు మాత్రమే కనిపించే నిర్మాణుష్య ప్రాంతం. అలాంటిది ఇప్పుడు పచ్చని చెట్లతో.. ప్రకృతి రమణీయతతో పరిఢవిల్లుతున్న ఆధ్యాత్మిక క్షేత్రం. నిత్యం పూజా వైభవకాంతితో కళకళలాడుతున్నది. ఈ అద్భుత సృష్టికి కారణం ఒక సామాన్యుడు. అంతులేని భక్తి ప్రపత్తులతో నారసింహుడిని కీర్తిస్తున్న పరమదాసు యాదవ్.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsJQHOQMm1nq5J1OJWRJ5DXYfLyBkM2HJaxCZWUmvSM0f9nuTHC5j-xwJH2QxX4uXfOrsnrarkLSzrHZ2S9P2T5UoCIzpp3yFF6S643085LobD-ZkRgzpxe7p6hFpLTHWISITgJDuLwc0/s1600/2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsJQHOQMm1nq5J1OJWRJ5DXYfLyBkM2HJaxCZWUmvSM0f9nuTHC5j-xwJH2QxX4uXfOrsnrarkLSzrHZ2S9P2T5UoCIzpp3yFF6S643085LobD-ZkRgzpxe7p6hFpLTHWISITgJDuLwc0/s400/2.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<b><span style="color: red;">వర్షం మార్చిన జీవితం </span></b><br />
వికారాబాద్జిల్లా వెల్చాల్ గ్రామ సమీపంలో ఉంది ఈ ప్రాంతం. ఒకప్పుడు దట్టమైన చెట్లతో కారడవిని తలపిస్తూ పులులు సంచరించడంతో ఈ గుట్ట ప్రాంతాన్ని పులిలొంకగా పిలుస్తారు. ఆ గుట్టకు పశువులను మేపేందుకు వెళ్లేవారు పరమదాసు. వర్షంవస్తే తలదాచుకోవడం కోసం గుట్టను తొలచి చిన్నపాటి స్థావరం ఏర్పరచుకున్నారు. ఒకరోజు కురిసిన కుండపోత వర్షం ధాటికి తట్టుకోలేక మిగిలినవాళ్లంతా ఇంటికి వెళ్లిపోతే ఆయన మాత్రం అక్కడే ఉన్నారు. రాత్రి కలలో నరసింహస్వామి కనిపించి తనకూ గుట్టపై చోటు కల్పించాలన్నారట!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvLXAqb2XTWDbBksU7F4GcnZN_dcc0sd01hU16HL9cRvHyGW_ITEqhtTHaeKcdYYSFa9dZFf5n-XgWEyFBxeOZe-RvD1LbEqb5pcsM-xjIukM5nP-8O1LMusVC8G_l2yY003TmesHfySk/s1600/3.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvLXAqb2XTWDbBksU7F4GcnZN_dcc0sd01hU16HL9cRvHyGW_ITEqhtTHaeKcdYYSFa9dZFf5n-XgWEyFBxeOZe-RvD1LbEqb5pcsM-xjIukM5nP-8O1LMusVC8G_l2yY003TmesHfySk/s400/3.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<b><span style="color: red;">తిరిగి ఇంటికెళ్లలేదు </span></b><br />
మరుసటి రోజు స్నేహితులంతా గుట్టకు వెళ్లారు. పొద్దుమూకంగానే ఇంటికెళ్లిపోయారు. పరమదాసు మాత్రం ఇక ఇంటికి వెళ్లొద్దని నిర్ణయించుకున్నారు. స్వామి ఆజ్ఞానుసారం గుట్టను తవ్వడం ప్రారంభించారు. ఆకలి.. దప్పికలనూ మరచిపోయి రాత్రింబవళ్లు గుట్టను తొలిచారు. రోజూ కష్టపడుతూ సొరంగం లాంటి దొనను తొవ్వారు. పరమదాసు ప్రయత్నానికి గ్రామస్తుల సహకారం లభించింది. లక్ష్మీ నరసింహుడిని ప్రతిష్టింపజేసి ప్రతీ సంవత్సరం ఉత్సవాలు నిర్వహిస్తున్నారు.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrMWBNYvhm0-vCAdWzA9jozf_bwai6an0409OeiNSggTzNK0K0-DI6uXNpZm0ihyylHeFDBoJ0erQPXHBZIQMXm8pMgywN8zWF_267qyiPIkQqADa28uHkV84Gjn638c_3JpTbe6-CIFo/s1600/4.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgrMWBNYvhm0-vCAdWzA9jozf_bwai6an0409OeiNSggTzNK0K0-DI6uXNpZm0ihyylHeFDBoJ0erQPXHBZIQMXm8pMgywN8zWF_267qyiPIkQqADa28uHkV84Gjn638c_3JpTbe6-CIFo/s400/4.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<b><span style="color: red;">గుట్టల్లో అద్భుతం </span></b><br />
బయట నుంచి చూస్తే మామూలు గుట్టల్లాగే పులిలొంక కనిపిస్తుంది. కానీ లోపలికి వెళ్తే అద్భుతాలు కనిపిస్తాయి. టెక్నాలజీ అంతగా అందుబాటులో లేని ఆ సమయంలో ఇంత పెద్ద దొనను ఒంటరిగా ఆవిష్కరించడం నిజంగా అద్భుతమేనంటారు ఈ ప్రాంతాన్ని దర్శించినవారు. నున్నటి గోడలతో కనిపించే దొన లోపలిభాగం పూతపూసినట్టుగా ఉంటుంది. అదంతా పరమదాసు చేతిమాయే. ఆ కళాత్మకత చూపరులను విశేషంగా ఆకట్టుకుంది. గుట్ట మొదట్లో పరమదాసు తవ్వించిన గుండంలో నీరు ఎప్పుడూ పుష్కలంగా ఉంటుంది!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAivE-7MUfZTmnzZsQui6fm8CbrTtTxkV5N5d5NBjnj4qVxCFoSvpTht-qtLKyBYm26a9kZBe917PRqCsc6YHtbrQ-RSsFwEkgB9vuwxwBgbzFpv90HxPBG8FkpOMD29dJixverq_P-20/s1600/5.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAivE-7MUfZTmnzZsQui6fm8CbrTtTxkV5N5d5NBjnj4qVxCFoSvpTht-qtLKyBYm26a9kZBe917PRqCsc6YHtbrQ-RSsFwEkgB9vuwxwBgbzFpv90HxPBG8FkpOMD29dJixverq_P-20/s400/5.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<b><span style="color: red;">స్వామికే తెలుసు </span></b><br />
ఇంత పెద్ద గుట్టను తొలిచి గుడిగా మలిచిన వ్యక్తి బాగా బలిష్టుడై ఉంటాడనుకోవచ్చు. కానీ పరమదాసు మాత్రం బక్కపలుచని మనిషి. రోజుకు ఒక్క పూట మాత్రమే భోజనం చేస్తారు. ఇతరుల చేతితో ఏం పెట్టినా తినరు. మంత్రాలు.. తంత్రాలు వంటివి ఆయనకసలు తెలియవు. ఆడంబరాలు ఉండవు. ధోతి.. బనీను.. మెడలో జపమాల.. భుజాలపై ఒక గొంగడి.. ఇదే ఆయన ఆహార్యం. ఎవ్వరికీ ప్రత్యేక ఆహ్వానాలుండవు. అంతా ఆ స్వామికి తెలుసు.. నన్నూ ఆయనే నడిపిస్తున్నారు. మీ బాధలు.. కోర్కెలు ఏమైనా ఉంటే ఆయనతో చెప్పుకోండి అంటూ భక్తులకు తనవంతు సలహా ఇస్తుంటారు తప్ప వేరే ఏమీ సందేశాలివ్వరు పరమదాసు. స్వామి ఆదేశానుసారమే ఇదంతా చేశానని.. ఆయనే చేయించుకున్నాడని చెప్తారు!<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgblrl2GFBwqT1tq1bxj2Uyy5Vwywxu4lwKh1KWYGHtmLGl22Hz9Slr6cuzHhsnuJ8CQo1O_GjJDkSURq2q5cDINt2Rx3d7tFTgUDXL6UDcrYmogxExJo06V_RqEAOl6AjuwB7_h-89m84/s1600/6.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgblrl2GFBwqT1tq1bxj2Uyy5Vwywxu4lwKh1KWYGHtmLGl22Hz9Slr6cuzHhsnuJ8CQo1O_GjJDkSURq2q5cDINt2Rx3d7tFTgUDXL6UDcrYmogxExJo06V_RqEAOl6AjuwB7_h-89m84/s400/6.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<b><span style="color: red;">మరెన్నో ఆలయాలు</span></b><br />
లక్ష్మీ నర్సింహుడికే కాదు ఈ గుట్టపై మరెన్నో దేవాలయాల్ని స్థాపించి ఆధ్యాత్మిక శోభను తీసుకొచ్చారాయన. బద్రీనాథేశ్వరస్వామి, మల్లిఖార్జునస్వామి, ఆంజనేయ స్వామి, నాగేశ్వర స్వామి.. వేరువేరు ఆలయాల్లో భక్తులకు దర్శనమిస్తున్నారు. వికారాబాద్ నుంచి సదాశివపేట వెళ్లే మార్గంలో ఉంటుంది వెల్చాల్. అక్కణ్నుంచి ఆటోల్లో నరసింహస్వామి గుట్టకు చేరుకోవచ్చు. నడిచి కూడా వెళ్లొచ్చు. మొక్కులు తీర్చుకునేందుకు అనేక ప్రాంతాల నుంచి భక్తులు ఇక్కడికి వస్తుంటారు. వంటావార్పు చేసి స్వామికి నైవేద్యం సమర్పించి ఇంటిళ్లిపాది భోజనాలు చేసి వెళ్తుంటారు.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7AvVMH68KoE_6yU2YXilgEku8Ii1z5nH92cRpTA9X4BOJwUVICxlyn0XarUgC0DZUIC7BwXqs2_RNRiKzuiNHq4Uw43S2oxr4VtNZ9z3ExcWwnhAO2beFcHEUuH_upvxXNbjCh6o69AU/s1600/7.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="266" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi7AvVMH68KoE_6yU2YXilgEku8Ii1z5nH92cRpTA9X4BOJwUVICxlyn0XarUgC0DZUIC7BwXqs2_RNRiKzuiNHq4Uw43S2oxr4VtNZ9z3ExcWwnhAO2beFcHEUuH_upvxXNbjCh6o69AU/s400/7.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<b><span style="color: red;">ఉత్సవ వైభవం! </span></b><br />
ఆయనెప్పుడో యువకుడిగా ఉన్నపుడు స్వామికి అంకితమయ్యాడు. ఇప్పుడాయన వయసు 85 సంవత్సరాలు. ఇన్నాళ్లు ఒంటరిగా సేవ చేస్తున్న పరమదాసు వయోభారాన్ని అర్థం చేసుకుని గ్రామస్తులు ఓ కమిటీ వేసుకుని పర్యవేక్షణ చూస్తున్నారు. గుట్ట పరిసరాల్లో అభివృద్ధి కార్యక్రమాలు జరిపిస్తున్నారు. ప్రతీ సంవత్సరం వైభవంగా ఉత్సవాలు నిర్వహిస్తున్నారు. ఊళ్లో ఉన్న ఆంజనేయస్వామి ఆలయం నుంచి గుట్ట వరకు స్వామివారి ఉత్సవ విగ్రహానికి నిర్వహించే రథోత్సవం కన్నుల పండువగా జరుగుతుంది. హోలీ పండగకు మూడు రోజుల ముందు ఉత్సవాలు ముగుస్తాయి.ప్రభుత్వ సహకారం లభిస్తే ఈ క్షేత్రం మరింత అభివృద్ధ్ది చెందే అవకాశం ఉంది. గొప్ప పర్యాటక క్షేత్రంగానూ మారుతుందంటున్నారు గ్రామస్తులు.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwGZeP0eMvdfPYQew8_hZYUyv09i_q7bsm-SQNTl4DMRsNM4AItCUCtssh2ztUwx-OUSpGjPmR4BBdHlAz34aABlTN96ZxkzjDZvBQMgzlKkxIwc5xN9aTyQAtybxA9VOsKITGNLdagLQ/s1600/8.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwGZeP0eMvdfPYQew8_hZYUyv09i_q7bsm-SQNTl4DMRsNM4AItCUCtssh2ztUwx-OUSpGjPmR4BBdHlAz34aABlTN96ZxkzjDZvBQMgzlKkxIwc5xN9aTyQAtybxA9VOsKITGNLdagLQ/s400/8.JPG" width="400" /></a></div>
<br />
<b><span style="color: red;">ఎలా వెళ్లాలి?</span></b><br />
బస్సులో అయితే హైద్రాబాద్ ఎంజీబీస్ నుంచి వికారాబాద్ చేరుకుని.. అక్కణ్నుంచి సదాశివపేట వెళ్లే బస్సుల్లో వెల్చాల్ కు చేరుకోవచ్చు. హైద్రాబాద్ నుంచి బీదర్ వెళ్లే బస్సుల్లో సదాశివపేటకు వచ్చి.. అక్కణ్నుంచి వికారాబాద్ వెళ్లే బస్సుల ద్వారా ఈ క్షేత్రానికి చేరుకోవచ్చు. ఇక్కడికి రైలు సదుపాయం కూడా ఉంది. బీదర్ వెళ్లే ఇంటర్సిటీ ఎక్స్ప్రెస్, ఇతర ప్యాసింజర్ రైళ్లు, వెల్చాల్కు సమీపంలో ఉన్న మొరంగపల్లి (సదాశివపేట్ రోడ్) స్టేషన్లో ఆగుతాయి. అక్కణ్నుంచి రెండు నుంచి మూడు కిలోమీటర్ల దూరంలో లక్ష్మీనరసింహాస్వామి క్షేత్రం ఉంటుంది.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgemguUOCaRzmQQzXpKF16nceTllrI10eaUMqP1ofn7mtNz_UR5wsbO46IiIn0ouCybjjaasnXr1ACT__TzbivzExUKzzO2thyeeSsCqHcR_mBMBTJWkwpfjCKBYDoTonsnK8-JNkChSPA/s1600/9.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="267" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgemguUOCaRzmQQzXpKF16nceTllrI10eaUMqP1ofn7mtNz_UR5wsbO46IiIn0ouCybjjaasnXr1ACT__TzbivzExUKzzO2thyeeSsCqHcR_mBMBTJWkwpfjCKBYDoTonsnK8-JNkChSPA/s400/9.JPG" width="400" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
Story by Santosh Kumar pyata, </div>
<div style="text-align: center;">
source : Namasthe Telangana</div>
<div style="text-align: center;">
<br /></div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-80624016473060544632017-01-24T01:16:00.001+05:302017-01-24T01:16:52.338+05:30ఎర్ర రొయ్యల్లో.. చింత చిగురు..శనగపప్పు.. వేస్కొని తింటే..<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimIxOkPt6KbWH610HyrbU4Xt4bPwp2_QPE5kJJeDsdX3eDJidPPZsfFhrzrYlh2Vu26HtJD0aA7uI9H2E9ZgHTVBbXjn16Yh3AxAWMVT_34xGekmDP_Y-uhtZRuQ9Nt4GXhIUh4FHneXU/s1600/frans.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEimIxOkPt6KbWH610HyrbU4Xt4bPwp2_QPE5kJJeDsdX3eDJidPPZsfFhrzrYlh2Vu26HtJD0aA7uI9H2E9ZgHTVBbXjn16Yh3AxAWMVT_34xGekmDP_Y-uhtZRuQ9Nt4GXhIUh4FHneXU/s320/frans.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">అబ్బ.. ఏం కాంబినేషనబ్బ ఇది? వింటేనే నోట్లో ఊరీలొస్తున్నాయి! చెరువులో నీళ్లుండి.. చేతినిండా పని ఉన్న రోజుల్లో.. చేను ఒడ్డుపై కూర్చుని రొయ్యల కూర తింటుంటే.. ఆ రుచుల ఘుమఘుమలు కిలోమీటర్ దాకా వెళ్లేవంట! చాలారోజుల తర్వాత చెరువుల్లో నీళ్లొచ్చాయి.. చేపలు.. రొయ్యల పెంపకానికి మంచిరోజులొచ్చాయి! తెలంగాణ నాటుదనపు ఘాటు వంటకమైన </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">ఈ రొయ్యల వెరైటీలను మనమూ రుచి చూస్తే.. ఆ మజాయే వేరప్పా.! </span><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">అరిటాకు రొయ్యలు</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><img alt="aritaku" class="imageright" src="http://www.namasthetelangaana.com/updates/2017/jan/24/aritaku.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="aritaku" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">కావాల్సినవి :</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">రొయ్యలు : 200 గ్రా, కారం : ఒక టీస్పూన్, పసుపు : అర టీస్పూన్, గరం మసాలా : అర టీస్పూన్, అరటి ఆకు : ఒకటి, కొత్తిమీర : ఒక కట్ట, పుదీనా : ఒక కట్ట, నూనె, ఉప్పు : తగినంత</span><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">తయారీ :</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">ముందుగా రొయ్యలను బాగా కడిగి పెట్టుకోవాలి. దీంట్లో కొత్తిమీర, పుదీనా, పసుపు, ఉప్పు, కారం, గరం మసాలా వేసి కాసేపు అలాగే ఉంచాలి. ఆ తర్వాత దీన్ని అరిటాకులో చుట్టి నిప్పుల మీద కాల్చాలి. బాగా కాలిన తర్వాత ఆకు నుంచి తీయాల్సి ఉంటుంది. వీలైతే మరో అరిటాకు తీసుకొని ఈ కూరను అందులో పెట్టి సర్వ్ చేస్తే మరింత టేస్టీగా ఉంటుంది. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">చిట్టి ముత్యాల రొయ్యల పలావ్</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><img alt="pulav" class="imageright" src="http://www.namasthetelangaana.com/updates/2017/jan/24/pulav.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="pulav" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">కావాల్సినవి :</span></h2>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">రొయ్యలు : 200 గ్రా., బియ్యం : 250 గ్రా., కారం : ఒక టీస్పూన్, ధనియాల పొడి : ఒక టీస్పూన్, గరం మసాలా : పావు టీస్పూన్, మిరపకాయలు : 2 టీస్పూన్స్, కొత్తిమీర : అర కట్ట, పుదీనా : అర కట్ట, ఉల్లిపాయ : 1, నెయ్యి : 2 టీస్పూన్స్, అల్లం, వెల్లుల్లి పేస్ట్ : 2 టీస్పూన్స్, నూనె : 2 టీస్పూన్స్,ఉప్పు : తగినంత </span><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">తయారీ :</span></h2>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">ముందుగా రైస్ నానబెట్టాలి, ఆ తర్వాత రొయ్యలు కడిగి పెట్టుకోవాలి. ఒక గిన్నెలో నూనె వేసి పచ్చిమిర్చి, ఉల్లిపాయలు వేసి వేగాక, అల్లం, వెల్లుల్లి పేస్ట్ వేసి కలపాలి. తర్వాత ఉప్పు, కారం, ధనియాల పొడి, కొత్తిమీర, పుదీనా, రొయ్యలు వేయాలి. ఇవి వేగిన తర్వాత బియ్యం వేసి సరిపడా నీళ్లు పోయాలి. సన్నని మంట మీద అన్నం ఉడికే వరకు అలాగే ఉంచాలి. చివరగా నెయ్యి వేసి పదిహేను నిమిషాల పాటు దమ్ మీద అన్నాన్ని ఉడికించాలి. సూపర్ పులావ్ నోరూరిస్తుంది. దీన్ని రైతాతో తింటే కూడా చాలా బాగుంటుంది. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">రొయ్యల బూందీ</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><img alt="bhundi" class="imageright" src="http://www.namasthetelangaana.com/updates/2017/jan/24/bhundi.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="bhundi" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">కావాల్సినవి :</span></h2>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">రొయ్యలు : 200 గ్రా., కార్న్ఫ్లోర్ : 50 గ్రా., మైదా : 50 గ్రా., కారం : ఒక టీస్పూన్, ధనియాల పొడి : ఒక టీస్పూన్, మిరపకాయలు : 50 గ్రా., వెల్లుల్లి : 50గ్రా, అల్లం : 50 గ్రా. కొత్తిమీర : ఒక కట్ట, ఉప్పు, నూనె : తగినంత </span><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">తయారీ :</span></h2>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">రొయ్యలను కడిగి పెట్టుకోవాలి. ఇందులో కార్న్ఫ్లోర్, మైదా, ఉప్పు, కారం వేసి కలపాలి. ఇప్పుడు కడాయిలో నూనె పోసి ఈ రొయ్యలను డీప్ ఫ్రై చేసి పెట్టుకోవాలి. వీటిని ఒక ప్లేట్లో వేసి పక్కన పెట్టాలి. మరో కడాయిలో కొద్దిగా నూనె పోసి పచ్చిమిర్చి, అల్లం, వెల్లుల్లి వేసి వేయించాలి. ఇవి వేగాక ఉప్పు, కారం, ధనియాల పొడి, కొత్తిమీర, చివరగా వేయించుకున్న రొయ్యలను వేసి రెండు నిమిషాలు ఉంచి దించేయాలి. వేడి..వేడి రొయ్యల బూందీ రెడీ!</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">చింతచిగురు ఎర్ర రొయ్యలు</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><img alt="chinta-chiguru" class="imageright" src="http://www.namasthetelangaana.com/updates/2017/jan/24/chinta-chiguru.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="chinta-chiguru" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">కావాల్సినవి :</span></h2>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">రొయ్యలు : 200 గ్రా., చింతచిగురు : 50 గ్రా. శనగపప్పు : 100 గ్రా.,</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">కారం : ఒక టీస్పూన్ </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">పసుపు : అర టీస్పూన్, అల్లం, వెల్లుల్లి పేస్ట్ : అర టీస్పూన్, </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">గరం మసాలా : అర టీస్పూన్, </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">కరివేపాకు : 2 రెమ్మలు, </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">పచ్చిమిర్చి : 2ఉల్లిపాయలు : 2, </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">కొత్తిమీర : ఒక కట్ట ఉప్పు, నూనె : తగినంత </span><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">తయారీ :</span></h2>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">శనగపిండిని పప్పు ఉడికించి పక్కన పెట్టుకోవాలి. రొయ్యలను కూడా మంచిగా కడిగా పెట్టాలి. ఇప్పుడు కడాయిలో నూనె వేసి పచ్చిమిర్చి, కరివేపాకు, ఉల్లిపాయలు వేసి గోల్డెన్ కలర్ వచ్చే వరకు వేయించాలి. దీంట్లో రొయ్యలు వేసి వేగనివ్వాలి. ఇవి వేగాక ఉప్పు, కారం, గరం మసాలా, చింత చిగురు వేసి మగ్గనివ్వాలి. కాసేపటి తర్వాత ఉడికించిన పప్పు వేసి మూత పెట్టేయాలి. సన్నని మంట మీద రెండు నిమిషాలు ఉంచాక కొత్తిమీర వేసి దించేయాలి. నోరూరించే చింతచిగురు ఎర్ర రొయ్యలు మీ ముందుంటుంది. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">వంకాయ రొయ్యల కూర</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;" /><img alt="vankaya" class="imageright" src="http://www.namasthetelangaana.com/updates/2017/jan/24/vankaya.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="vankaya" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">కావాల్సినవి :</span></h2>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">రొయ్యలు : 200 గ్రా., వంకాయలు : 100 గ్రా., ఉల్లిపాయ : 1, కరివేపాకు 2 రెమ్మలు, పచ్చిమిర్చి : 2, కొత్తిమీర : అర కట్ట, గరం మసాలా : ఒక టీస్పూన్, నూనె : 2 టీస్పూన్స్, చింతపండు రసం : 2 టేబుల్స్పూన్స్ , పసుపు : అర టీస్పూన్, అల్లం, వెల్లుల్లి పేస్ట్ : ఒక టీస్పూన్ , ఉప్పు, కారం : తగినంత </span><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 24px; line-height: normal; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">తయారీ :</span></h2>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna, sans-serif; font-size: 19px;">కడాయిలో నూనె వేసి గరం మసాలా దినుసులు వేసి ఉల్లిపాయలు, పచ్చిమిర్చి, కరివేపాకు వేసి వేగనివ్వాలి. దీంట్లో అల్లం, వెల్లుల్లి పేస్ట్ వేసి, ఆ తర్వాత వంకాయలు వేసి మూత పెట్టుకోవాలి. ఇవి కాస్త వేగాక రొయ్యలు వేయాలి. ఇవి కాస్త వేగాయనుకున్నాక చింతపండు రసం వేసి కాసేపు మరగనివ్వాలి. ఇందులో ధనియాల పొడి, ఉప్పు, కారం వేసి సన్నని మంట మీద కాసేపు ఉండనివ్వాలి. చివరగా కొత్తిమీర వేసి దించేయాలి. రుచికరమైన వంకాయ రొయ్యల కూర చాలా టేస్టీగా ఉంటుంది. </span></div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-87650052355633461582016-07-10T11:11:00.000+05:302016-07-10T11:16:12.711+05:30గమ్యం కాదు.. ఆ ప్రయాణం ఆస్వాదిద్దాం! The journey of LB sriram’s Heart films<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 24px; margin: 5px;">
</div>
<div style="text-align: left;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHprkrWhPtbncK4oLkLxH66AIjVYiA1gCpZbg0yvCBoTWWx-f55wwfDOmBoUirFD4dUXJbUi5KcENrHkFuVg1tYwKqOZXHr5JTFOkzXUKfDc3u8CyB8EMUW3CU41U9fTuL-t0Tz5juIDk/s1600/_DSC2236.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHprkrWhPtbncK4oLkLxH66AIjVYiA1gCpZbg0yvCBoTWWx-f55wwfDOmBoUirFD4dUXJbUi5KcENrHkFuVg1tYwKqOZXHr5JTFOkzXUKfDc3u8CyB8EMUW3CU41U9fTuL-t0Tz5juIDk/s320/_DSC2236.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
నదీ ప్రవాహంలోకి కొత్త నీరు వచ్చినప్పుడు పాతనీరునూ కలుపుకొని పోతుంది. పాతని నెట్టేసి కొత్తది ముందుకు పోలేదు. ఈ రెండింటి మధ్య తరాల అంతరం ఉంది. నిన్నటి తరం ఒంటెద్దు బండిలో వెళ్తున్నది. ఈ తరం కారు వేగంలో వెళ్తున్నది. ఇద్దరి మధ్యన కమ్యూనికేషన్ కట్ అయిపోతోంది. దూరం అంతకంతకూ పెరిగిపోతున్నది. ఆ తరమైనా ఈ తరమైనా కొత్తను పట్టుకోవాలి. పాతను పట్టుకెళ్లాలి అంటారు ప్రముఖ రచయిత, నటుడు ఎల్బీ శ్రీరాం. కడుపు నింపుకోవడానికి ఆయనింకా కమర్షియల్ సినిమాలు చేస్తున్నా.. మనసు నింపుకోవడానికి తనకు తాను ఇంకేదో చేయాలని ఈ మధ్య సెకండ్ ఇన్నింగ్స్ మొదలు పెట్టారు. లైఫ్ ఈజ్ బ్యూటీఫుల్ పేరుతో ఎల్బీ శ్రీరామ్ షార్ట్ (హార్ట్) ఫిల్మ్స్ చేస్తున్నారు. ఈ తరం ఆయన బండి ఎక్కలేదు. అందుకే కలిసి వెళ్లొచ్చు.. వేగంగా వెళ్లొచ్చు.. భావాలూ పంచుకోవచ్చు అని ఆయనే మన కారు ఎక్కి కూర్చున్నారు. గమ్యం కాదు.. ఆ ప్రయాణం నాకిష్టం అంటున్నారు. ఏమిటా ప్రయాణం?</div>
<div>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<span style="color: red; font-size: x-small;">నమస్తే అండీ! కావడి బద్ద వదిలేసి టీషర్టు వేసుకుని కారెక్కారు.. ఎలా ఉంది ప్రయాణం?</span><br />
<div>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">నమస్తే! బావుంది. అనుకున్నదానికంటే పదిరెట్ల ఉత్సాహంగా కూడా ఉంది.</span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;">రచయితగా.. నటుడుగా.. తెలుగు ప్రజల ఆదరాభిమానాలు ఉన్న మీరు ఇంటర్నెట్ రంగంలోకి ఎందుకు అడుగు పెట్టాలనిపించింది? </span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">ఈ సుదీర్ఘ ప్రయాణంలో ఒక గొప్ప తృప్తి ఉంది. విజయం తెచ్చిన గర్వంలేదు గానీ.. దానితో వచ్చిన గౌరవం ఉంది. చెప్పుకోదగ్గ అనుభవం ఉంది. వీటన్నింటితో జనరేట్ అవుతున్న ఒక పవర్తో కొత్తగా.. ఇంకేదో చెయ్యాలన్న తపన. అందుకే ఈవేళ ప్రపంచాన్ని ఏలుతున్న ఇంటర్నెట్ రంగంలోకి అడుగుపెట్టాను. నా భావాలు ఈ తరం వారికి విసుగు రప్పించకూడదనే.. షార్ట్ ఫిల్మ్స్ను ఎంచుకున్నాను. ఆ భావాలు నా గుండెల్లోంచి వచ్చినవే కాబట్టి వాటికి ఎల్బీ శ్రీరామ్ హార్ట్ ఫిల్మ్స్ అని పేరు పెట్టుకున్నాను. </span><br />
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span>
<br />
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;">ఎలాంటి హార్ట్ ఫిల్మ్స్ తీస్తున్నారు? మీ జోనర్ ఏమిటి?</span><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">నా జోనర్ వేరు. వలువలు విప్పడం కాదు.. విలువలు చెప్పడం. నీతి కథ కాదు. నాది జాతి కథ. దేశం నా టాపిక్ కాదు.. మనిషి నా టాపిక్, టార్గెట్. నా పాండిత్యం నన్నయ్య పద్యం కాదు.. వేమన పద్యం. నాకు తెలిసింది పువ్వు.. చెట్టు. మనిషి.. మట్టి. పువ్వంటే ఇష్టం.. సెన్సిటివ్గా ఉంటుందని. సువాసనను ఇస్తుందని. చెట్టంటే మరీ ఇష్టం. సిన్సియర్గా రోజూ పువ్వులిస్తుందని. మనకన్నీ మట్టి నుంచే వచ్చాయి. మనమూ మట్టిలోనే పోతాం. ఆ మట్టి రంగేంటి? విత్తనం నాటితే.. వచ్చే మొక్క రంగేమిటి? దాని పువ్వు రంగు.. దానికి సువాసన ఎక్కడి నుంచి వస్తుంది? ఎంత ఆశ్చర్యం. ఎన్ని వింతలు?? ఇవన్నీ వదిలేసి ఇప్పుడు మనం దేని కోసం పరుగుడెతున్నాం. అంతా కృత్రిమం. బిజీలైఫ్. అసలు మనం ఎక్కడి నుంచి వచ్చాం. ఎక్కడికి వెళ్తున్నాం. అక్కర్లేనివన్నీ పోగేసుకుంటూ పోతే.. కావాల్సినవన్నీ పొగొట్టుకుంటాం. పాతవి పక్కకు జరిపేస్తున్నాం. మంచం.. పాతది. తీసెయ్. డబుల్ కా..ట్. కుండ వద్దు.. ఫ్రిడ్జ్. అన్నీ కృత్రిమమే. ఎన్ని కొత్తవి.. ఎన్ని కొత్త రోగాలు. </span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span><span style="color: red; font-size: x-small;">అంటే కొత్త వద్దా?</span><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">నాదీ ఇదే ప్రశ్న. కొత్త వద్దా? అక్కడే ఉందామా? బావి దాటి బయటికి రావొద్దా? అంటే.. కొత్త కావాలి. అక్కడే ఉంటే ఈ పోటీ ప్రపంచంలో వెనకబడిపోతాం. కొత్తదెప్పుడూ పట్టుకోవాలి. కానీ పాతదాన్నీ పట్టుకెళ్లాలి. అప్పుడు అవకాశాలు తక్కువ. ఇప్పుడు ఎక్కువ. కాశీకి వెళ్తే తిరిగిరాడని.. వాహనం అంటే ఒంటెద్దు బండి అని.. కమ్యూనికేషన్ అంటే ఉత్తరమని.. రేడియోలోకి మనుషులు దూరి ఎలా మాట్లాడతారు.. ఒకప్పటి ఇలాంటి వింతల్ని దాటి వచ్చేశాం. ఒక్కసారిగా గేట్లు తెరుచుకున్నాయి. ఎన్నో అవకాశాలు. పరుగెడుతున్నాం. చాలా కనిపెడుతున్నారు. ఎంతో సాధిస్తున్నారు. కానీ ఎందుకీ ప్రగతి? ఒక గంటకు 124 గంటల పనులు పెట్టుకున్నాం. హడావిడి.. ఆరాటం.. పోటీ ప్రపంచం.. అన్నీ ఉంటాయి. కానీ అన్నింటికీ మొహం మొత్తి ఉంటాం. ఈ ప్రయాణంలో ఏం కోల్పోతున్నాం. తాజ్మహల్ చూడ్డానికి వెళ్తున్నాం. కానీ మధ్యలో దాని కంటే అందమైన దృశ్యాలు ఎన్ని చూడకుండా వెళ్తున్నాం. అందుకే నేనంటాను. గమ్యం కాదు.. ఆ ప్రయాణం నాకిష్టం.</span><br />
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;">నాటకాలు.. రచనలు.. నటుడిగా సినిమాలు మీ ఈ సుదీర్ఘ ప్రయాణంలో.. ఎంతో అనుభవం. దాని నుంచి కమర్షియల్ సినిమాలు చేయొచ్చు. కానీ మీరు షార్ట్ ఫిల్మ్స్నే ఎందుకు ఎంచుకున్నారు?</span><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">మనం రిటైర్మెంట్ ఎందుకు పెట్టుకున్నాం. జీవన వేగంలో పడి ఎన్నో కోల్పోతాం. చేయలేని పనులు చేయడానికి.. ఆస్వాదించలేనివి.. ఆస్వాదించడానికి. ఏ వయసుకు తగ్గట్టు ఆ వయసులో ఉండాలి. ఇప్పుడు నాకు కావాల్సింది సిక్స్ప్యాక్ కాదు.. ఆరోగ్యం. అందుకే జాగింగ్ నుంచి వాకింగ్కు వచ్చాను. ఇవాళ నాకు టైమ్ ఉంది. ఉద్యోగులకు రిటైర్మెంట్ ఉంటుంది. కానీ కళాకారునికి కాదు. నేను నాటకాల నుంచి వచ్చాను. ఒకప్పుడు నాటకం వేస్తే ఎలా ఉండేది? సూర్యోదయం చూపించాలంటే.. తెల్ల కర్టెన్ వెనకాల స్పాట్లైట్ పెట్టి పైకి లేపితే.. జనం నిలబడి చప్పట్లు కొట్టేవాళ్లు. ఇవాళ సినిమాలో సూర్యోదయాన్ని ఎన్ని రకాలుగా చూపించొచ్చు. అయినా సహజత్వాన్ని మనం ఫీల్ అవ్వడం లేదు. గ్రాఫిక్స్ అంటున్నాం. తెలిసిపోతుంది. పాతను వదులుకుంటున్నామనే బాధ. కొత్తను కనుక్కోలేకపోతున్నామనే బాధ. </span><br />
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;">పాత కొత్తల మధ్య వారధిగా ఏం చెప్పబోతున్నారు?</span><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">ఎంత బహుముఖ ప్రజాశాలి అయినా ఒకసారి ఒక పని చేస్తాడు. ఆదాయం లేకపోయినా అభిరుచిని చంపుకోలేక నాటకాలు దాటి వచ్చాం.. తర్వాత సినిమాలు.. బాధలు.. బ్రేక్.. తర్వాత.. బిజీ.. ఎప్పుడూ ఖాళీగా లేను. కానీ షార్ట్ఫిల్మ్స్ ఆలోచన ఎప్పటి నుంచో ఉంది. దాదాపుగా 15 ఏళ్ల నుంచి. వయసు మళ్లిన క్రికెటర్లు.. కామెంట్రీ చెప్పినట్లు.. నేనిప్పుడు ఇదే పని చేయాలి. కడుపు నింపడానికి కమర్షియల్ సినిమాలు ఎలాగూ వస్తూనే ఉన్నాయి. మనసు నింపుకోవడానికే నాకు నచ్చిన పని నేను చేయాలి. ఎన్నో మలుపులు.. ఎన్నో గెలుపులు.. కానీ ఈ ప్రాసెస్లో నా కొడుకును ఎత్తుకుని ఆడించే అనుభూతిని పొందలేదు. సమయంలేదు. ఇప్పుడు ఉంది. కనీసం వాడి మనవడిని అయినా ఎత్తుకుని ఆడిస్తా. ఏమో రేపు వాడే నాకంటే గొప్పవాడు కావచ్చు. </span><br />
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">ఒకప్పుడు కథ చెబుతా అంటే వినేవారు. చెప్పేవారూ ఉండేవారు. ఈతరాన్ని పట్టుకోవడం ఎవరి తరమూ కావడం లేదు. స్మార్ట్ఫోన్లు వచ్చాక ప్రపంచం అరచేతిలోకొచ్చేసింది. ఆ హస్తభూషణం మనిషిని భిన్నత్వంలో ఏకాకిని చేసేసింది. ఒకప్పుడు అశీల్లం చదవాలంటే పుస్తకాల్లో పుస్తకం దాచి పెట్టి ఎంతో రహస్యంగా చదివేవారు. ఇప్పుడు కాలం మారింది. విచ్చలవిడితనం వచ్చింది. స్మార్ట్ఫోన్లోనూ దొరుకుతు ంది. అలాంటివి ఎన్నో ఉన్నవాటి మధ్య నేను నిలబడి యూట్యూబ్లో ఓ నీతి కథ చెబుతున్నాను. నచ్చినవారు చూస్తున్నారు. ఆదరణ, స్పందన వస్తున్న కామెంట్లను బట్టి అర్థమవుతున్నది. వందలో ఒకరిద్దరు తప్ప మిగిలిన వారందరికీ నచ్చుతుంది. ఇంకా ఎక్కువమందికి ఎలా చేరుకోవాలన్నదే తదుపరి లక్ష్యం. నిజం నిద్రలేచేలోపు అబద్ధం ఆకాశం దాకా వెళ్లి వస్తుంది. మంచి కూడా అంతే మెల్లగా ఎక్కుతుంది. </span><br />
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;">ఇప్పటికి నాలుగు లఘుచిత్రాలు చేశారు.. ఇంకెన్ని చేస్తారు? ఎంతకాలం చేస్తారు?</span><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">ఇన్ని చేయాలి.. అన్ని చేయాలని రూల్ ఏం పెట్టుకోలేదు. ఆదరాభిమానాలను బట్టి చేసినంతకాలం చేస్తాను. ఇప్పుడు </span><span style="font-size: x-small;">నెలకు రెండు చిత్రాలు చేస్తున్నాను. స్పందనను బట్టి పెంచాలో తగ్గించుకోవాలో చూస్తా. అభిరుచి ఉంది కానీ.. ఆదాయం ఉండదు. ఉన్న పది రూపాయల్లో ఓ రూపాయి ఖర్చు పెట్టే పరిస్థితిలో ఉన్నాను. అంతకుమించి చేసే పనిలో సంతృప్తి పొందుతున్నాను. ఉత్సాహంగా.. సంతోషంగా ఉన్నాను. అన్ని పనులూ నేను చేసుకుంటున్నాను. చదువుకుంటున్నాను. కథలు ఎంచుకుంటున్నాను. కథనాలు రాసుకుంటున్నాను. ఆర్థికంగా ఇవ్వాల్సిన వారికి ఇస్తున్నాను. సహాయం చేయాల్సిన వారు చేస్తున్నారు. 24 క్రాఫ్ట్స్ అవసరం పడుతున్నది. యువతరంతో కలిసి యువకుడిలా పనిచేస్తున్నాను. </span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;">యువతరంతో కలిసి పనిచేస్తున్నారు. కొత్తవాళ్లకు అవకాశం ఇస్తారా? ఇస్తే ఎలాంటి అవకాశం ఇస్తారు?</span><span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">తప్పకుండా అవకాశం ఇస్తా. ఇస్తున్నాను కూడా. అవకాశం మాత్రమే. ఆశిస్తున్నది మాత్రం కాదు. ఆర్థికంగా ఎంత తక్కువలో చేసుకోగలిగితే అన్ని ఎక్కువ షార్ట్ ఫిల్మ్స్ తీయొచ్చు. టెక్నికల్ వ్యాల్యూస్ కంటే హ్యూమన్ వ్యాల్యూస్కే ఎక్కువ ప్రాముఖ్యతనిస్తున్నాను. నేర్చుకోవాలి.. ఏదో సాధించాలన్న తపన ఉన్నవారికి.. సాంకేతిక నిపుణులకు.. ఉత్సాహం ఉన్నవారికి నాతో కలిసి నడిచే అవకాశం ఇస్తాను.</span><br />
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;">పండగ</span></div>
<div>
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/0g3ZRQ5JRo8" width="560"></iframe><br />
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">రెండు రోజుల్లో పండగ. పెట్టట్టుకుని దిగిపోతారు.. అల్లుడు కూతురు అని ఆమె కంగారు పడుతుంది. అన్నీ వస్తుంటాయి.. పోతుంటాయి.. నువ్వు కంగారు పడకు.. ఇల్లుంది.. ఆవుంది.. నేనున్నాను.. నవ్వుతూ చెప్తాడతడు. ఆ పోతుంది.. అల్లుడి ముం దు మన పరువు. మీ మొఖానికి నవ్వు.. ఆ ఆవుకు పేడ తప్ప ఏమీ రావు.. అని చిరాకు పడుతుంది. పేడ.. ఆయనకో ఐడియా వస్తుంది. ఆ ఐడియాతో వారింట్లో పండగ ఆనందంగా గడిచిపోతుంది. ఏమి టా ఐడియా అన్నది యూట్యూబ్లోనే చూడాలి. పాడి-పంట లేకపోవచ్చు! కానీ పేడతో కూడా పండగ చేసుకోవచ్చు!! అనేది సందేశం. </span><br />
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;">మా నాన్న</span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span><iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/-MDoBUH4r3k" width="560"></iframe>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">ఈ కథ నిడివి ఏడు నిమిషాలే అయినా అటు ఏడు తరాలు, ఇటు ఏడు తరాల వారి గుండెల్ని తాకే విస్తృతి ఉంది. రాకరాక ఊరి నుంచి నాన్న వస్తాడు. డబ్బుల కోసమేమోనని కోడలు కంగారు పడుతుంది. కానీ ఆ తండ్రి పొలంలో కాసిన వేరుశనక్కాయలతో పాటు ఇరవై వేల రూపాయలు కూడా ఇస్తాడు. అది చూసి కొడుకు నాన్న మీ ఆర్నెళ్ల కష్టం. మరి మీ ఖర్చులకి? అని అడుగుతాడు. అందుకు తండ్రి మాదేముందిరా డొక్కా డోల్కా మంటెట్టుకున్నా వంటైపోద్దీ. మీకు బోలెడు ఖర్చులున్నాయి అని చెప్పడం బిడ్డల బాగు కోసం తండ్రి నిస్వార్థంగా, సునాయసంగా చేసే త్యాగానికి నిదర్శనం. </span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span><span style="color: red; font-size: x-small;">ప్రసాదం</span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span><iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/9eDQcJr92PU" width="560"></iframe>
<span style="font-size: x-small;"><br />అమెరికా వెళ్లిన కొడుకు ఊరి గుడి కోసం డబ్బు పంపిస్తాడు. దాంతో ఏం చేయాలి? అన్నదానికి అ మృతం కురిసిన రాత్రిలాంటి అద్భుతమైన ఆలోచన వస్తుంది తండ్రికి. అక్షరాల్ని మోసుకురావడం ఆయా సం అనుకోవద్దు అంటారు ఎల్బీ. గుళ్లో ప్రసాదంగా అరటిపండు, కొబ్బరి చిప్ప ఇస్తారు.. వాటి బదులు పుస్తకాలు ఇవ్వాలనుకోవడం ఈ చిత్రంలో సందేశం. అరటిపండు అరగంటలో అరిగిపోతుంది. కొబ్బరి ప చ్చడి ఓ పూటకొస్తుంది. కానీ పుస్తక జ్ఞానం జీవితాంతం వెంట వస్తుంది. కొత్త కొత్తగా ఆలోచిస్తున్న కొత్త తరానికి ఈ కొత్త సంవత్సరంలో మీ ఆలోచన కొత్త గా ఉంది నాన్నగారు అని కొడుకు సంతోషిస్తాడు. </span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span><span style="color: red; font-size: x-small;">ఉమ్మడి కుటుంబం</span></div>
<div>
<span style="color: red; font-size: x-small;"><br /></span><iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/xpbSA-ZQa4Q" width="560"></iframe>
<span style="font-size: x-small;"><br /></span></div>
<div>
<span style="font-size: x-small;">ఊళ్లో సొంతింటికి రావడంతో ఆనందంగా ఉం టాడు ఆనందరావు. కానీ ఆ అపార్ట్మెంట్లో ఎవరి మొహాల్లోనూ సంతోషం లేదు. అందరిదీ ఉరుకులు పరుగుల జీవితం. అందరితో ఆనందంగా ఉందామ ని ఎన్నో ఆశలతో వచ్చిన ఆనందరావు.. డిజప్పాయింట్ అవుతాడు. వారందరిలో ఆనందం నింపడానికి అతను ఏం చేశాడన్నది కథ. సంతోషం అనేది వెతికితే దొరకదు. పక్కనే ఉంటుంది. అది ఎవరికి వారు సంపాదించుకునే వందనోటు కాదు. ఒకరికొకరు ఇ చ్చి పుచ్చుకునే వస్తుమార్పిడి. ఒకప్పుడు ప్రేమానురాగాలను పంచుకోవడానికి ఉమ్మడి కుటుంబాలు ఉండే వి. ఇప్పుడవి చిట్లిపోయి చిన్న చిన్న కుటుంబాలైపోయాయి. అదృష్టవశాత్తూ మనకిప్పుడు అపార్ట్మెంట్ కల్చర్ వచ్చింది. అదే ఇవాళ్టి ఉమ్మడి కుటుంబం. </span><br />
<div style="text-align: right;">
<span style="font-size: x-small;">- నగేష్ బీరెడ్డి </span></div>
<div style="text-align: right;">
<span style="font-size: x-small;">photos ; కంది సన్నీ</span></div>
<div>
<div style="text-align: right;">
<br /></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-49504803812774736802016-07-03T13:20:00.000+05:302016-07-03T13:20:23.176+05:30ఇలా బతకడం ఒక కల(ళ)!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrU-mGfIXhQAIa5GMbMtSXrCZb30Lv1geDrGzwmob6vQa6UW2mBz82IZ3LnTiMNoqctHqMftoTSvjTlWBIk4ybV1VrDlyw-HUSQk6BOX2C0q3wtD7OdGPO9ydSWILVbhES0Yq4HmN2j3c/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrU-mGfIXhQAIa5GMbMtSXrCZb30Lv1geDrGzwmob6vQa6UW2mBz82IZ3LnTiMNoqctHqMftoTSvjTlWBIk4ybV1VrDlyw-HUSQk6BOX2C0q3wtD7OdGPO9ydSWILVbhES0Yq4HmN2j3c/s320/1.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv1D0XLEN6fxOMHoWmZ8iuyJOY6Z9IKAmM1RJ2pZAJIJZjMzsKE-MxdHy-Pa56YOgtP-G_xIvO8gssLAXrh-0N5Pw82vV4PpAfFVo4XBS75VBZk1T3Z-vFGdzFKz2u8g3hyT_pmaeWmj0/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv1D0XLEN6fxOMHoWmZ8iuyJOY6Z9IKAmM1RJ2pZAJIJZjMzsKE-MxdHy-Pa56YOgtP-G_xIvO8gssLAXrh-0N5Pw82vV4PpAfFVo4XBS75VBZk1T3Z-vFGdzFKz2u8g3hyT_pmaeWmj0/s320/2.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5QKnYC1FAiCsSMAZHFYa47iqsg4gzj1YVVOT1u9k2gnVSdC5ijYYpym8c4Hx9fZY8jkvltQ7dvV-Nhdki1odtOviv67Hi5RDIodmNONtU_HUFLlfcy3dvFW-KebZAa7bHkmmT87o7Arw/s1600/20160702_115450.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh5QKnYC1FAiCsSMAZHFYa47iqsg4gzj1YVVOT1u9k2gnVSdC5ijYYpym8c4Hx9fZY8jkvltQ7dvV-Nhdki1odtOviv67Hi5RDIodmNONtU_HUFLlfcy3dvFW-KebZAa7bHkmmT87o7Arw/s320/20160702_115450.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHHGYakCk9Hff7VwBQVzuvgalTth-ntbqLPX5xVBD8MgHrCG93oVtDb37_jLqrqqPw3Ofgk6ZJTQI5-Tf6irlyPBGip6IQqGpEn0G075qAIA0o3sNqiQjToEJwnPlV0JHMA0MfMpfnD2c/s1600/20160702_115456.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjHHGYakCk9Hff7VwBQVzuvgalTth-ntbqLPX5xVBD8MgHrCG93oVtDb37_jLqrqqPw3Ofgk6ZJTQI5-Tf6irlyPBGip6IQqGpEn0G075qAIA0o3sNqiQjToEJwnPlV0JHMA0MfMpfnD2c/s320/20160702_115456.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkyAz79l5i0gEm7kNnAW6BR5dc2HZOlT_Pi4tzEvvtgHIzc1hJ_D3CDajGDcWwg1Zc1vxCw8cRS43iFo3i9ZeP3SjKzFyeovNBA6t5dEEGsiImD2BRgD36y-A2r_Lo1JNKeSm0kswTaFs/s1600/20160702_115509.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkyAz79l5i0gEm7kNnAW6BR5dc2HZOlT_Pi4tzEvvtgHIzc1hJ_D3CDajGDcWwg1Zc1vxCw8cRS43iFo3i9ZeP3SjKzFyeovNBA6t5dEEGsiImD2BRgD36y-A2r_Lo1JNKeSm0kswTaFs/s320/20160702_115509.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8_QV9D6Pu7F0T-AvRKVK_bMxhYKCSctvKj86PaOReey4_JsFQQ5WNeYoUsE9J5libp1hSe3xs3lf5_Z-8pLinDZfixXZxPCPfgUmy89z-lmRpwhWVKHnPJSAIXugMcW777kZEFwwksJg/s1600/20160702_115524.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg8_QV9D6Pu7F0T-AvRKVK_bMxhYKCSctvKj86PaOReey4_JsFQQ5WNeYoUsE9J5libp1hSe3xs3lf5_Z-8pLinDZfixXZxPCPfgUmy89z-lmRpwhWVKHnPJSAIXugMcW777kZEFwwksJg/s320/20160702_115524.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ఒక చిన్న తోట..
అందులో ఇలాంటి ఓ చిన్న ఇల్లు.. అక్కడే కాసిన కూరగాయలు.. అప్పుడే పెట్టిన
కోడిగుడ్లు.. ఆవు పాలు.. వేప పుల్ల.. ఈత పళ్ళు.. తాటి కల్లు.. ఇంకేం కావాలి
జీవితానికి</span><span style="font-family: Calibri;">?</span></div>
<br />
<div style="margin: 0in 0in 10pt;">
<span lang="TE" style="font-family: "Gautami","sans-serif"; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-bidi-language: TE; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin;">ఇలాంటి తోట ఉండీ
అనుభవించలేక పోవడం సెల్ ఫొన్ లో బ్యాలెన్స్ ఉండీ అవుట్ గోయింగ్ కాల్ చెయ్యలేక
పోవడం లాంటిదే కదా</span><span style="font-family: Calibri;">?</span></div>
<b></b><i></i><u></u><sub></sub><sup></sup><strike></strike></div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-73361598107275862982016-06-24T14:13:00.002+05:302016-06-24T14:23:13.263+05:30రణదివిటీ రంగక్క.. ఒక నజియా కోసం నవల ముగింపు.. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjNc7MmImuDVr0bJTf-pjuNhseEPtsXp1jhwda3362I5lGOQr79tBYSB-UEwyBq29pP01iyJE0KKf03rL3c5NCV4ZHwC18pgtVN_UeWsk5yS7x_Q4_NVM4MVd_-CzSJNOJ4hrqRODCPi4/s1600/c1+copy.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="118" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjNc7MmImuDVr0bJTf-pjuNhseEPtsXp1jhwda3362I5lGOQr79tBYSB-UEwyBq29pP01iyJE0KKf03rL3c5NCV4ZHwC18pgtVN_UeWsk5yS7x_Q4_NVM4MVd_-CzSJNOJ4hrqRODCPi4/s320/c1+copy.JPG" width="320" /></a></div>
<br />
"నీ బాంచెన్ కాల్మొక్తా'' అన్న సామాన్యులు తుపాకీ పడితే ఏమైతదో తేలిన రోజులు..<br />
"నైజాం సర్కరోడా.. నీ గోరి కడతం కొడుకో..'' అంటూ నిజాం నిరంకుశ పాలన, రజాకార్ల దౌర్జన్యానికి, దొరల, భూస్వాముల అణచివేతలకు వ్యతిరేకంగా ఉమ్మడి పోరాటం జరుగుతున్న తరుణం..<br />
కడుపు మండిన నిరుపేదల ఆవేశం ముందు ఏ ఆయుధం నిలవదని నిజాం గ్రహించి లొంగిపోయిన అనంతర కాలం..<br />
సుబేదార్లు.. జాగీర్దార్లు.. షేర్వానీలు విడిచి ఖద్దరు చొక్కాలు తొడుక్కుని నయా బానిసత్వానికి తెరలేపిన సమయం..<br />
భూమి కోసం.. భుక్తి కోసం.. తెలంగాణ విముక్తి కోసం..<br />
కూలీ జనం కణ కణ రగిలే నిప్పులై.. కరకర పొడిచే పొద్దులై, చరచర పొంగే ఉప్పెనలై ఎగబడిన తీరు ప్రపంచ విప్లవోద్యమానికి కొత్తదారులు వేసింది. ఆ దారుల్లో ఉద్యమోన్ముక్తులైన అనేకమందిలో.. రణదివిటీ.. ఈ రంగక్క. అలియాస్ నజియా!</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-1494925903274255702015-07-31T20:00:00.004+05:302015-07-31T20:00:51.282+05:30కొన్ని వేల మరణాల తర్వాత ఒక జననం..<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;">కొన్ని వేల మరణాల తర్వాత ఒక జననం..</span></div>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;"><div style="text-align: justify;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">జననం అంటే ఇక్కడ పుట్టుక కాదు..</span></div>
</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;"><div style="text-align: justify;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">ఒక రూపు రావడం.. పుస్తకం రాయడం పూర్తి కావడం..</span><span style="line-height: 19.3199996948242px;"> </span></div>
</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;"><div style="text-align: justify;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">తొమ్మిదో నెలలో ప్రసవ వేదన కాదు..</span></div>
</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;"><div style="text-align: justify;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">తొమ్మిది నెలలుగా అంతర్మథనం..</span></div>
</span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;"><div style="text-align: justify;">
<a class="profileLink" data-hovercard="/ajax/hovercard/page.php?id=447883891912352" href="https://www.facebook.com/beereddywrites" style="color: #3b5998; cursor: pointer; line-height: 19.3199996948242px; text-decoration: none;">Oka Nazia Kosam</a><span style="line-height: 19.3199996948242px;"> </span><span style="line-height: 19.3199996948242px;">రాయడం పూర్తయింది.</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">అతి త్వరలో మీ చేతుల్లోకి రాబోతోంది..</span></div>
<div style="text-align: justify;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">ఆదరిస్తారని ఆశిస్తూ...</span></div>
<div style="text-align: center;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">- నగేష్ బీరెడ్డి</span></div>
</span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFaP1saoSXD_K-Db2zvzQgRVh9KNsYlpBcNOSQBsy2QSHIx2XUM-SnyuSb1vaNazoybQVn3k5GTcYW00ey0nDxXNHzqdFHmzWbknSzPc1YnT-B_16nubiNoUH8eQIuAqbfoJ4W7g_1sM4/s1600/1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFaP1saoSXD_K-Db2zvzQgRVh9KNsYlpBcNOSQBsy2QSHIx2XUM-SnyuSb1vaNazoybQVn3k5GTcYW00ey0nDxXNHzqdFHmzWbknSzPc1YnT-B_16nubiNoUH8eQIuAqbfoJ4W7g_1sM4/s320/1.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOxzODVNYWZZvDSUpfdw8uXLyepvD9W-_svqxsQ8RMgZ_delRrACbgAFIAazUJYEcphQ2iZX7FRU3gYJg87fyJgjLBZgtj2bVn1owLXoIAQ05uXQVOMmU49XkwGnQ9SS1-nzOoRJe_fUk/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhOxzODVNYWZZvDSUpfdw8uXLyepvD9W-_svqxsQ8RMgZ_delRrACbgAFIAazUJYEcphQ2iZX7FRU3gYJg87fyJgjLBZgtj2bVn1owLXoIAQ05uXQVOMmU49XkwGnQ9SS1-nzOoRJe_fUk/s320/2.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_zGbG8DgtBBc-6dxBvh10tONdEPHuHGuAIQ6KEGXJSyE_D0lxhQl4Snyc8FMkITBPtZgFKxOAsYPXCev5pwDZJ2c_R7rjpuhyC4jffKeTekAHoQjAhGEP1rggk2yoVLUGmfflspdp5-Q/s1600/3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_zGbG8DgtBBc-6dxBvh10tONdEPHuHGuAIQ6KEGXJSyE_D0lxhQl4Snyc8FMkITBPtZgFKxOAsYPXCev5pwDZJ2c_R7rjpuhyC4jffKeTekAHoQjAhGEP1rggk2yoVLUGmfflspdp5-Q/s320/3.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY9U5SAeLEQ1a631Y3RulgplqZdmyM84TG6F5Va1VHLp1YAAt9QKFDROuWlMGtAEyBKjd1ZY1GJvKvRv7TaX42Ny-iLDz-PKwo0bvkHRmxE40cVuGnHDJYnqB49yTqTCsBQIJVJC_RfpU/s1600/4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjY9U5SAeLEQ1a631Y3RulgplqZdmyM84TG6F5Va1VHLp1YAAt9QKFDROuWlMGtAEyBKjd1ZY1GJvKvRv7TaX42Ny-iLDz-PKwo0bvkHRmxE40cVuGnHDJYnqB49yTqTCsBQIJVJC_RfpU/s320/4.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCs8kIqM_nVqnYCJai_9QqtFRvbehEYoTQ_yPsrFuiTq8sE3tmnOsHWJxnKw7tlaL-HYmCrWad9aesPZVT4SXP_8SIW5i7rhH9CH064x5VIANQLKurSw_CVZEMwuZDId_FWSEtXbT8558/s1600/5.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjCs8kIqM_nVqnYCJai_9QqtFRvbehEYoTQ_yPsrFuiTq8sE3tmnOsHWJxnKw7tlaL-HYmCrWad9aesPZVT4SXP_8SIW5i7rhH9CH064x5VIANQLKurSw_CVZEMwuZDId_FWSEtXbT8558/s320/5.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA61_1B9Mqtc7ghj-MM5ivCZo9OvgwE7DAR1VEcK9evFriOi208oMLjikAWJvhXw3h6izqOym-4EfVBkZdZ4ANrlBDhsUuJz53FCtRCnrfokpqvrN4Ta-Y_26R16zFFAak3_AdSLC5DnA/s1600/7.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjA61_1B9Mqtc7ghj-MM5ivCZo9OvgwE7DAR1VEcK9evFriOi208oMLjikAWJvhXw3h6izqOym-4EfVBkZdZ4ANrlBDhsUuJz53FCtRCnrfokpqvrN4Ta-Y_26R16zFFAak3_AdSLC5DnA/s320/7.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeJez9keCUs8AQiRo1Rnj9z7O6RpNvvB8jhAEa5Gn0-Qd6VOE-A7tYK9dYmoMnlJqcejkU914yRiImv01QdVaZIBJPKeKSQKuSWYvt6zXAY85a9JXxB-H3zaTWIUk71p-Sfe3k2wfKwdY/s1600/11787247_10203284607434485_1399640717_n.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeJez9keCUs8AQiRo1Rnj9z7O6RpNvvB8jhAEa5Gn0-Qd6VOE-A7tYK9dYmoMnlJqcejkU914yRiImv01QdVaZIBJPKeKSQKuSWYvt6zXAY85a9JXxB-H3zaTWIUk71p-Sfe3k2wfKwdY/s320/11787247_10203284607434485_1399640717_n.jpg" width="320" /></a></div>
<br /></div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-51860312854491881272015-05-18T14:33:00.000+05:302015-05-18T14:34:01.003+05:30అనన్య పర్వం - ఒక నజియా కోసం.. నవల ముందుమాట<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnqi9yzu9aR5JnjHot9_KPbANQEnbfawrZ91wt6aHzI0B2GMIUVCg49JyUui2QvmejAQpsGGUSb11Hz7oKi8ki5fcuKhdR3abGupmPxirkbIOnXOxj1h1ICJd0Du9Zxvmxq29rDN6gcn4/s1600/ananya+parvam+part1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" height="201" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnqi9yzu9aR5JnjHot9_KPbANQEnbfawrZ91wt6aHzI0B2GMIUVCg49JyUui2QvmejAQpsGGUSb11Hz7oKi8ki5fcuKhdR3abGupmPxirkbIOnXOxj1h1ICJd0Du9Zxvmxq29rDN6gcn4/s320/ananya+parvam+part1.JPG" width="320" /></span></a></div>
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">*Shall we meet today for lunch* </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఒక మెసేజ్ ఎప్పుడో వచ్చి సెల్ ఫోన్ Inboxలో కూర్చుంది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఎవరు పంపిండ్రో. ఊరు లేదు. పేరు లేదు. ఆలోచిస్తూ ‘but who r u ?’ రిప్లయి ఇచ్చా</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ananya’ రిప్లె వచ్చింది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">అనన్య? ఎవరీ అనన్య?? ఆరు సెకన్ల కంటే ఎక్కువ పట్టలేదు గుర్తు చేసుకోవడానికి. టక్కున తట్టింది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">యస్.. అనన్య. షార్ట్ ఫిల్మ్ మేకర్. ముంబై.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">మంచి సందేశంతో షార్ట్ ఫిల్మ్ తీసింది. నిర్భయ గురించి. రెండు వారాల క్రితం.. యూట్యూబ్లో చూశాను.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘జిందగీ’కి స్టోరీ చేయాలనిపించింది. ఫేస్బుక్లో వెతికి పట్టుకుని, ఫ్రెండ్ రిక్వెస్ట్ పంపించాను. కానీ యాక్సెప్ట్ చేయలేదు. తర్వాతి రోజు మెసేజ్ పెట్టాను. ఇంటర్వూ కావాలని.. ఇన్ బాక్స్ లో </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">తెలియని అమ్మాయిలు వెంటనే రిప్లె ఇవ్వరు. అనుకున్నాను.. కానీ అనన్య ఇచ్చింది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘థ్యాంక్యూ బాస్! మీ మెసేజ్ చూసి షాక్ అయ్యాను. అదేంటి నేను వెతుకుతున్న వ్యక్తి నాకే మెసేజ్ పెట్టారని. ఇట్స్ ఏ మిరాకిల్!’ అంది మెసేజ్లో. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘వాట్ నన్ను వెతుకుతున్నారా? ఆశ్చర్యంగా ఉందే! ఎందుకు?’ టెక్ట్స్ చేశా.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘చెప్తా. బట్ ఇప్పుడు కాదు (స్మైలీ)’ </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఫ్రెండ్ రిక్వెస్ట్ యాక్సెప్ట్ చేసింది. ఆ రోజు నుంచి నా ప్రతి పోస్టుకు లైక్లు, కామెంట్లు కొడుతూనే ఉంది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">అప్పుడప్పుడు ఛాటింగ్ చేస్తూనే ఉన్నాం. హైదరాబాద్ వచ్చినప్పుడు ఇంటర్వూ ఇస్తానంది. కానీ ఒక కండీషన్ మీద. అదేంటో ఇప్పటికీ చెప్పలేదు. తను నన్ను ఎందుకు కలుసుకోవాలనుకుంటుందో ఎంతకీ అర్థం కాలేదు. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">తన టైమ్ లైన్ లోకి వెళ్లి చాలాసార్లు చూశాను. ఫోటోస్ కూడా చూశాను.. ఒకటికి నాలుగుసార్లు. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">చాలా అందమైన అమ్మాయి. ఆల్ట్రా మోడ్రన్ గర్ల్. బోల్డ్ క్యారెక్టర్. ఓపెన్ మైండెడ్. తన ఎఫ్బీ పోస్టులు కూడా అలాగే ఉంటాయి. ఫేస్బుక్ ఈజ్ ది ఇండెక్స్ ఆఫ్ ది మైండ్ అంటారుగా. తన గురించి పెద్ద రీసెర్చే చేశాను. ఏదైనా యూనివర్సిటీ వారు చూసి ఉంటే గౌరవ డాక్టరేట్ కూడా ఇచ్చేవారేమో. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">రీసెర్చ్ ముచ్చట తర్వాత, తను రిప్లె గురించి ఎదురు చూస్తుందేమో ‘హే.. హాయ్ అనన్య! వెల్కమ్ టు హైదరాబాద్. ఎప్పుడొచ్చావ్?’ మెసేజ్ పెట్టా.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘నిన్న ఈవెనింగ్. లంచ్ కి కలుద్దామా. డిన్నర్కా?’ అని వెంటనే బదులు.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">అమ్మాయిలతో లంచ్ కంటే డిన్నర్ బావుంటుంది. కానీ నాకు ఆ అవకాశం కానీ, అదృష్టం కానీ లేవు. రావు. (కారణాలు అడక్కండి) అందుకే ‘లంచ్ కి’ అని స్మైలీ యాడ్ చేసి మాడిన మొఖంతో రిప్లె ఇచ్చాను. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘సో స్వీట్.. ఎక్కడ కలుద్దాం?’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘నువ్వే చెప్పాలి?’- మీరూ, సారూలాంటి గౌరవవాచకాలు ఎప్పుడో పోయాయి మా మధ్య. అంత చాటింగ్ ఆల్రెడీ చేశాం. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘డిన్నర్కయితే నేను చెప్పేదాన్ని. లంచ్ కాబట్టి నువ్వే చెప్పాలి?’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">డిన్నర్ అంటే పోయేదేమో.. అందమైన అమ్మాయితో డిన్నర్ చేసే అవకాశం పోగొట్టుకున్నాను.. అనుకుంటూ ‘సర్వీ.. నియర్ మై ఆఫీస్’ అని మెసేజ్ ఇచ్చాను. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘సర్వీ.. వేర్ ఈజ్ ఇట్’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘రోడ్ నెంబర్ 1, బంజారా హిల్స్’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఓకే.. ఐ విల్ సెర్చ్ ఇన్ గూగుల్. వీ ఆర్ గోయింగ్ టు మీట్ బై వన్ ఓ క్లాక్. యామ్ ఐ రైట్?’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘హే.. యమ్మీ.. సూర్’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘స్మైలీ’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘స్మైలీ’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">-</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">మొబైల్ పక్కన పెట్టి అద్దం ముందుకు వెళ్లా. నాకు నేనే కొత్తగా కనిపించా, పాత మొఖమే అయినా. సినీ తారల్ని ఇంటర్వూ చేసిన అనుభవం ఉంది. కానీ సినిమా స్టార్ లాంటి అమ్మాయితో లంచ్ చేసే అవకాశం ఎప్పుడూ రాలేదు. అందుకే ఈ ఎగ్జయిట్మెంట్. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">పిచ్చి గడ్డం. ఎన్నడూ లేనిది ట్రిమ్మింగ్ చేసుకున్న. ప్రెష్అప్ అయ్యాక నాలుగైదు రకాల చొక్కాలు మార్చుకున్నా. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ట్రిమ్మింగ్ చేయడం.. చొక్కాలు మార్చడం.. దువ్విన తలనే దువ్వడం.. మా ఆవిడ గమనించినట్టుంది ‘ఓర్నీ ఏశాలూ..’ అన్నట్లు ఎక్సెప్రెషన్ ఇచ్చింది. కాస్త అనుమానంగానే ఉంది ఆ చూపు. అది నాకు అవమానంగా అనిపించింది. అందుకే ఇక ఓ టీ షర్ట్ కు ఫిక్స్ అయిపోవాల్సి వచ్చింది. అది మా మార్క్ జూకెర్ బర్గ్ కు ఇష్టమైన టీషర్ట్.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">సమయం పదయింది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఇంకా 180 నిమిషాలు.. 10800 యుగాలు ఉంది.. తనను కలవడానికి. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">---</span><br />
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
నేను నమస్తే తెలంగాణ దినపత్రికలో ఫీచర్స్ పేజీ ‘జిందగీ’ ఇన్ఛార్జ్గా పనిచేస్తున్నాను. రేపు జిందగీలో ఫ్యాషన్ పేజీ. అందుకే ఈ రోజు పెద్దగా ఒత్తిడి ఉండదు.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘నేను రావడానికి సమయం పట్టొచ్చు. పేజీ చూసుకోండి’ అని మా టీమ్కు చెప్పి బయలుదేరా. ‘సర్వీ’ దగ్గర డ్రాప్ చేయడానికి అజ్జూ కార్ డ్రైవ్ చేస్తున్నాడు.వాడు నా తమ్ముడు. ఆఫీసులో.. బయటా.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘నేను బయలుదేరా’ అనన్యకు మెసేజ్ పెట్టాను. అజ్జూ సర్వీ దగ్గర నన్ను దించి తిరిగి బయలుదేరాడు. అక్కడ కార్ పార్కింగ్కు కాస్త ప్రాబ్లమ్ ఉంటుంది. తను ఎక్కడ పార్క్ చేస్తుందో ఏమో. ముందే చెప్పాల్సి ఉండె. అయినా హైదరాబాద్లో అమ్మాయిలు వెహికిల్ పార్కింగ్ గురించి పెద్దగా ఇబ్బంది పడాల్సి ఉండదు.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘15 మినిట్స్’ అని అనన్య నుంచి 15 నిమిషాల క్రితం వచ్చిన మెసేజ్ చూసి ‘వెయిటింగ్ ఫర్ యు. థర్డ్ ఫ్లోర్, నంబర్ 5’ అని రిప్లయ్ ఇచ్చా.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘లిఫ్ట్.. ఫస్ట్ ఫ్లోర్’ రిప్లయ్ వచ్చింది.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
అది నా గుండె వేగం పెంచింది. నేను ఎంట్రన్స్ డోర్ వైపే చూస్తున్నా. కాస్త టెన్షన్గా ఉంది. ఎందుకలా ఉందో నాకే అర్థం కాలేదు. వాష్రూమ్కు వెళ్లి అద్దంలో నాకు నేను ‘కంట్రోల్’ చెప్పుకున్న.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘కూల్ బేబీ కూల్.. 1..2.. 3..’ అని నంబర్లు లెక్కబెట్టుకుంటూ టేబుల్ దగ్గరికొచ్చి కూర్చున్న.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
తను ఈపాటికే వచ్చి కూర్చుందేమో అనుకున్న. ఇంకా రాలేదు.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
ఎంట్రన్స్ వైపు చూశాను. తను అప్పుడే గ్లాస్ డోర్ దగ్గరికి వచ్చింది. బ్లూ జీన్స్ మీద వైట్ టాప్ వేసుకుంది. మఫ్టీలో వచ్చిన దేవకన్యలా.. గాగుల్స్ పెట్టుకున్న గాంధర్వ కన్యలా ఉంది. బేరర్ డోర్ తెరిచాడు. వెధవ. నేను వచ్చేటప్పుడు పట్టించుకోలేదు. నేనే డోర్ నెట్టుకుని వచ్చా. తనతో వస్తే నన్నూ వేరేలా ట్రీట్ చేసేవాడేమో.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
తను లోపలికి వచ్చి కళ్లజోడు తీసి హాల్ అంతా కలియ చూస్తున్నది. </div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
ఇంతలో మేనేజర్ పరుగున ఆమె దగ్గరకు వెళ్లాడు.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘కాన్ ఐ హెల్ప్ యు మేమ్?’ అన్నాడు.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
నేను అప్పటి వరకు టేబుల్ మీద చేతులు పెట్టి కూర్చున్నాను. తనని చూడగానే వెనక్కి ఆనుకున్నాను. కాలు మీదికి కాలు, చేతిలోకి మొబైల్ వాటంతట అవే వచ్చాయి. ఎవరికైనా కాల్ చేయాలనిపించింది.ఎందుకోతెలియదు. కానీ ఎవరికీ?</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
ప్రవీణ్ నంబర్ కనిపించింది.డయల్ చేశా.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
మేనేజర్తో ‘టేబుల్ నంబర్ 5’ చెప్పింది అనన్య.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
మేనేజర్ నా వైపు చూపించాడు.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘ఇడియట్. వీడేమో ఫోన్ తీయడం లేదు. లిఫ్ట్ చెయ్యరా బాబు.. తను వస్తోంది..’ అని మనసులో అనుకుంటూ అనన్య వైపు చూస్తున్నాను.</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg97g9yVDt73yb1r4HkXzrfVSoL6ng8mfusEY7h6ks94dRrQL07_vOhr17O8GKoM8uI7ruQCb0xfgv4MD_gz6l42bSVTaA3u8fLPqsOD607Dw69tuQRi-3d7rPutEzECaaHNz584Reggrk/s1600/ananya+parvam+part2.1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg97g9yVDt73yb1r4HkXzrfVSoL6ng8mfusEY7h6ks94dRrQL07_vOhr17O8GKoM8uI7ruQCb0xfgv4MD_gz6l42bSVTaA3u8fLPqsOD607Dw69tuQRi-3d7rPutEzECaaHNz584Reggrk/s320/ananya+parvam+part2.1.JPG" width="318" /></span></a></div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
తను టేబుల్ వైపు, ఆ తర్వాత నా వైపు చూసింది. స్మైల్ ఇస్తూ.. అడుగు ముందుకు వేసింది. దాంతో పాటే ప్రవీణ్ లిఫ్ట్ చేశాడు. థ్యాంక్ గాడ్!</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
నేనూ స్మైల్ చేస్తూ.. ‘యా ప్రవీణ్.. ఏం జరుగుతోంది?’ అని అడిగాను.. స్మైల్ ఇవ్వడం సహజం. స్మైల్ చేయడం కృత్రిమం.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అన్న! పేజ్ నడుస్తుందన్న’ అన్నాడు ప్రవీణ్.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘ఓకే.. కంటెంట్ ఏం పెడుతున్నారు’- ఈ వాక్యం చివరలో ప్రశ్నార్థకం పెట్టాలో, ఆశ్చర్యార్థకం పెట్టాలో అర్థం కాలేదు. ఆ వాక్యాన్ని అలా వాడాను. నా పరిస్థితి అలాంటిది మరి.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అన్నా! చెప్పినవ్ గా ఫ్యాషన్ పేజీగద.. ఏముందన్న అయిపోతది..’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
అనన్య దగ్గరికి వచ్చి ‘ఏఁ.. హాయ్’ అంటూ షేక్హ్యాండ్ ఇచ్చింది.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
నేను కనుబొమ్మలతో హాయ్ చెప్తూ లేచాను.. తను చిన్న హగ్ ఇచ్చింది..</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
ట్రాన్స్ఫార్మర్ని వాటేసుకున్నట్లు షాక్ కొట్టింది.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘ప్ర...వీ...ణ్..’ పిలుపు లయ తప్పింది.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అ...న్న..’ వాడూ నన్ను అనుకరించే ప్రయత్నం చేశాడు.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘ఒక్క నిమిషం’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అన్న’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘గ్లాడ్ టూ మీట్ యు.. ప్లీజ్ బీ సీటెడ్’ అనన్యకు కుర్చీ చూపించా. పిచ్చి మర్యాద కాకపోతే తనకు తెలియదా.. కుర్చీ ఉందని.. కూర్చోవాలని. ‘థ్యాంక్యూ’ అంది కూర్చుంటూ.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘ప్రవీణ్’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అన్న’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘ఒక్క నిమిషం రా’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అన్న’...</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
వీడికి రచయిత ఎందుకో ఈ సన్నివేశంలో ఈ ఒక్క పదమే ఎక్కువసార్లు రాశాడు. </div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘వన్ మినిట్ ప్లీజ్’ ఫోన్ మూస్తూ అనన్యని రిక్వెస్ట్ చేశా.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘యా షూర్’ అంది తనూ ఫోన్ తీస్తూ. తన ముంగురులు మొఖం మీదికి వచ్చాయి. కుడిచేత్తో నుదుటి మీంచి ఎడమ చెవి వెనకాలకు తోస్తూ.. నా వైపు చూసింది. తన కుడిచేతికి టర్కోసీ బ్రేస్లెట్ గమనించాను.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘ప్రవీణ్!’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అన్న’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అదీ.. యా.. ఏం పెడుతున్నరు?’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అన్నా..’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘అదేరా పేజ్లో ఏం పెడుతున్నరు’</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘తెల్సుకదన్న..ఫ్యాషన్ బొమ్మలు’ కాస్త చిరాకు పడ్డట్టు అనిపించింది.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
‘ఆ. ఓకే ఓకే. నేను వచ్చే సరికి లేట్ కావొచ్చు. ఇంపార్టెంట్ పర్సన్తో మీటింగ్. పేజ్ జాగ్రత్తగా చూస్కోండి.. కంటెంట్, డిస్ప్లే, కలర్స్, బ్యాలెన్సింగ్..హెడ్డింగ్స్.. లీడ్.. అన్ని జాగ్రత్తగా చూస్కోండి’ రెండో వాక్యంలో మొదటి రెండు పదాలు నేను కాస్త గట్టిగా పలకడం తను గమనించిందో లేదో.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
ప్రవీణ్ మాత్రం ‘ఓకే అన్న’ అని ఫోన్ పెట్టేశాడు. నా పరిస్థితి అర్థం చేసుకోకుండా.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
అమ్మాయిల్ని ఇంప్రెస్ చెయ్యడానికి అబ్బాయిలు ఇలాంటి అనవసరపు బిల్డప్లు ఇస్తారని తెలుసు. కానీ నేనూ అలా చేస్తానని నాకే తెలియదు. సహజంగానే మగాడి హార్మోన్స్ అలా పనిచేస్తాయేమో. </div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
ఫోన్ పక్కన పెడుతూ ‘సారీ అనన్య.. ఎనీవే గ్లాడ్ టూ మీట్ యూ’ అన్నాను. ఎంత అమ్మాయి అయినా ఇన్నిసార్లు గ్లాడ్ టూలు అవసరం లేదేమో.</div>
<div style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 20px;">
ఫోన్ హ్యాండ్బ్యాగ్లో పెడుతూ ‘నిజంగా చాలా హ్యాపీగా ఉంది ఇవ్వాళ. మిమ్మల్ని ఇలా కలవడం..’ అంది అనన్య.</div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఫోన్ హ్యాండ్ బ్యాగ్ లో పెడుతూ... ‘‘నిజంగా చాలా హ్యాపీగా వుంది ఇవాళ.. మిమ్మల్ని కలవడం’’ అంది అనన్య.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">మిమ్మల్ని.. ఈ పదం ఎందుకో నాకు ఇబ్బందిగా.. ఇబ్బంది కూడా కాదు.. దీనికి అటు ఇటు పదం నిఘంటువులో వెతకాలేమో? మనుషులు దగ్గరయినప్పుడు సాన్నిహిత్యం దూరం అవుతుందా? - ఈ సందేహంతోనే ‘థ్యాంక్యూ’అని చెప్పేశా. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">’ఎందుకు?’ అడిగింది ఆశ్చర్యపోతూ. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">’మిమ్మల్నీ... అన్నారుగా.. అందుకు?’ మిమ్మల్ని అనే పదం నొక్కి మరీ చెప్పాను. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘సారీ.. మరి నువ్వు.. అన్నారూ...’ రూ...ని చాలాసేపు సాగదీసింది. కొంచెం గ్యాప్ తీసుకున్నాక ‘సరే చెప్పు’ అంది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘మీరే చెప్పాలి.. సారీ నువ్వే చెప్పాలి’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఇంటర్వూ అడిగింది నువ్వు’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అడిగింది నేనే. కానీ కండీషన్స్ అప్లై అన్నది నువ్వు కదా. ఇంతకీ ఏంటా కండీషన్?’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘కండీషన్ కాదు.. కంపల్సరీ.. ఇట్స్ ఏ నెసెసిటీ..’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘తప్పనిసరియా.. ఏంటది? ల్యాగ్ అయిపోతోంది అనన్య, కొంచెం స్ట్రెయిట్గా మాట్లాడుకుందామా?’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఇదిగో! నీకు స్ట్రెయిట్గానే కూర్చున్నాగా..’ తను జోక్ వేశాననుకుంది. కానీ నా ముఖకవళిక గమనించి. ‘ఓకే బాబా.. అర్థమైంది.. చెప్తాను గానీ.. ముందు ఆర్డర్ చెప్పు.. బేరర్ అప్పట్నించీ మనల్ని తినేలా చూస్తున్నాడు’ అంది. నేను పిలిచి చెప్పేలోపు.. ‘హైదరాబాద్ వస్తే బిర్యానీనే కదా.. కొత్తగా ఆర్డర్ ఇచ్చేదేముంది?’ అని తనే ఆర్డర్ ఇచ్చి.. మొదలెట్టింది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘హుం.. చూడు బాస్! అసలు విషయానికి వస్తున్న. మ్యాటర్ ఏంటంటే.. నువ్వొక స్టోరీ రాయాలి. నా గురించి కాదు. నా ఫ్రెండ్ గురించి. ఇదే కండీషన్’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘స్టోరీనా.. తప్పకుండా.. ఎవరా అమ్మాయి?’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అమ్మాయి కాదు.. అబ్బాయి.. కార్తీక్ రామస్వామి’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అబ్బాయా! అయ్యో మాది మహిళల పేజీ కదా’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘నేను అడిగేది నీ జిందగీ పేజీలో రాసుకోవడానికి కాదు’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఒక కథ. కార్తీక్ కథ. అది రాయాలి. పుస్తకంగా..’ అంది రెండు చేతుల్తో జుట్టు సర్దుకుంటూ. అప్పుడు తన మెడలో వేలాడుతున్న ఆభరణానికి రెండు పెండెంట్స్ ఉండడం గమనించాను. ఆ గొలుసు తన బ్రేస్లెట్కి మ్యాచింగ్గా ఉంది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘పుస్తకమా? నేనా??’ ఊహించని పరిణామం ఎదురైనప్పుడు కలిగే ఆశ్చర్యంతో తాలూకు అనుభూతి కలిగిన అనుమానంతో అడిగా సంతూర్ మమ్మీలా. ‘నేనా.. కాలేజా?’ అన్నట్లు. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW7WtKE9OkyRHIQSJEh3YsdlpJn_J2UYCcRxnKfFBrLYoTFoHJUbzdOQJZPzNGg-oQwx_OQVQyEE5Ls_utDa3g7X0YhzxA5_AWYA_lVNSjKo9xOkPsoqGwqnMKv7qxOYkAFPGrTBRqbcQ/s1600/ananya+parvam+part3.1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiW7WtKE9OkyRHIQSJEh3YsdlpJn_J2UYCcRxnKfFBrLYoTFoHJUbzdOQJZPzNGg-oQwx_OQVQyEE5Ls_utDa3g7X0YhzxA5_AWYA_lVNSjKo9xOkPsoqGwqnMKv7qxOYkAFPGrTBRqbcQ/s320/ananya+parvam+part3.1.JPG" width="318" /></span></a></div>
<div>
<br style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;" />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అరవై ఆరేళ్ల తర్వాత ఒక ఉత్తరం తిరిగి వస్తుంది. ఒక తాత తన ప్రేయసికి రాసిన ఉత్తరం అది. ఎవరావిడ తెలుసుకునేందుకు మనవడు బయలుదేరతాడు.. ఇదీ స్టోరీ లైన్ దీన్ని ఒక నవలగా రాయాలి’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘నవలా? ఏం మాట్లాడుతున్నావ్ తల్లీ. నేనేదో జిందగీ పేజీకి రాసుకుని బతికేటోన్ని. నాకెందుకు చెప్పు ఈ నవలలు, కథలు..’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అవును.. మరి. మీకెందుకు ఈ కథలు.. అపరిచితులు కదా మీరూ..’ దీర్ఘం తీసింది చివరి పదాలు. గౌరవవాచకం కూడా కలిపింది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అపరిచితులు?’ ఇది ఎక్కడో తడుతోంది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అవును అపరిచితులు.. వంగూరి పౌండేషన్ ఆఫ్ అమెరికా.. అపరిచితులు..’ అంది.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఓ.. అదా? అది నేను రాసిన మొదటి కథ. అదొక్కటే రాశా. ఆ తర్వాత ఎప్పుడూ రాయలేదు’ అన్నా నేనేదో తప్పు చేసినట్లు. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘తెలుసు. మొదటి దానికే అవార్డ్ వచ్చింది కదా. యువతరం విభాగంలో. ఇంటర్నేషనల్ అవార్డ్! అందుకే కనెక్ట్ అయ్యా’ అంటూ బ్యాగ్లోంచి ఓ ఫైల్ తీసింది. తను తీస్తున్నపుడు మెడలో వేలాడుతున్న పెండెంట్స్లో ఒక దానిపై ‘ఏ, రెండో దానిపై ‘ఎన్’.. అనే ఆంగ్లాక్షరాలు గమనించా.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అప్పటి నుంచే నిన్ను గమనిస్తున్న. ఐదొందలకు పైగా వ్యాసాలు.. మూడొందల మంది జీవితాలు.. 140 ఎపీసోడ్లు.. మూడు స్పెషల్ కాలమ్స్.. 36 కవర్ స్టోరీలు.. ఒక కథ.. ఒక అవార్డు.. ఎన్నో రివార్డులు.. చివరగా ఒక పుస్తకం.. అదీ వర్షన్ టు పాయింట్ జీరో కూడా.. తొమ్మిదేళ్ల జర్నలిజంలో ఇదీ నువ్వు చేసింది. చూశావా నీ మీద పెద్ద రీసెర్చే చేశా కదా. ఈ ఫైల్ ఏదైనా యూనివర్సిటీ వాళ్లకు ఇస్తే నాకు గౌరవ డాక్టరేట్ కూడా ఇస్తారేమో’ అంది నవ్వుతూ. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">గౌరవ డాక్టరేట్.. ఈ డైలాగ్ నాదే. నాకు రెండు నిమిషాల నుంచి డైలాగ్ లేదని అర్థమైంది. అందుకే ‘ఎందుకు ఇదంతా?’ అని అడిగా.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఒక అన్వేషణ.. ప్రతి చర్యకూ ప్రతిచర్య ఉంటుంది.. న్యూటన్ మూడో సూత్రం. కార్తీక్ ఇంటికి ఒక ఉత్తరం వచ్చింది. దాని ప్రతిచర్యగా నజియా దొరికింది. కార్తీక్ నాకు కలిశాడు. దాని పర్యవసానం నువ్వు దొరికావ్. నేను నిన్ను కలిశాను. దాని పరిణామంగా.. ఒక పుస్తకం కావాలి’తను కళ్లల్లోకి సూటిగా చూస్తూ చెప్తున్నది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">నేను ఒక నిట్టూర్పు శ్వాస వదిలిన తర్వాత ‘చూడమ్మాయ్.. నువ్వు ఏదైనా చెప్పుగానీ. ఈ కథలు, పుస్తకాలు నా వల్ల కాదు. నేను, నా జిందగీ, నా గూగుల్ గాడు.. ఇది చాలు నా జీవితానికి..’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘మరి ఎందుకు రాశావ్ ఆ కథ?’ నిందిస్తుందో.. నిలదీస్తోందో అర్థం కాలేదు. </span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguAFrVG45-B5KcjAcjUuiq7hqwDqt4mPX0qzMiFB7Hn8bfvzkyAWtxx51_9AJ1UlRa3HaSJIkYaBpEMIY8zdZlOOmlb64ynO_4PX8mZCLmxHM83qqPVCTROFHVtzkX0kaHnj0GvBJSQvs/s1600/ananya+parvam+part3.2.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEguAFrVG45-B5KcjAcjUuiq7hqwDqt4mPX0qzMiFB7Hn8bfvzkyAWtxx51_9AJ1UlRa3HaSJIkYaBpEMIY8zdZlOOmlb64ynO_4PX8mZCLmxHM83qqPVCTROFHVtzkX0kaHnj0GvBJSQvs/s320/ananya+parvam+part3.2.JPG" width="318" /></span></a></div>
<div>
<br style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;" />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అదీ.. ఏదో సందర్భంలో అపార్ట్మెంట్ కల్చర్కు కనెక్ట్ అయి రాశాను. ఇప్పుడు చెప్పనా? నువ్విలా న్యూటన్ మూడో సూత్రం పట్టుకుని వస్తావని తెలిస్తే అసలు రాసేవాడ్నే కాదు. నాకంత టైమ్ ఉండదు.. తెలుసా?’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘టైమ్.. కరెక్టే.. ఫేస్బుక్ గైడ్ అనే పనికిరాని పుస్తకం రాయడానికి కూడా టైమ్ ఉండదు.. కదా’ పెదవి విరిచింది. </span></div>
<div>
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">పనికిరాని పుస్తకం- తను నన్ను టెంప్ట్ చేయాలని చూస్తోంది. రెచ్చగొడితే రెచ్చిపోయే రకం కాదు నేను. విగ్రహంలాంటి నిగ్రహం.. దీనికి పర్యాయపదంగా నా పేరు రాసుకోవచ్చు. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అదేం పనికిరాని పుస్తకం కాదు. యుటిలిటీ వ్యాల్యూ ఉన్న పుస్తకం’ చెప్పా మొఖం తిప్పుకుంటూ. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘తెలుసు. సారీ.. పనికిరాని పుస్తకం అన్నందుకు. అంతలా ఆదరణ ఉంది కాబట్టే వర్షన్ టు పాయింట్ జీరో అని కూడా వేశారుగా.. అదేదో ఆండ్రాయిడ్ ఆపరేటింగ్ సిస్టమ్ అయినట్లు..’ తను పొగుడుతోందో తిడుతోందో అర్థం కావట్లేదు.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అదేదో.. సరదాగా..’ నేను చెప్పబోతుండగానే.. పదాల మధ్య కామాలా దూరి ‘వర్షన్ 3.0 కూడా రాస్తావా?’ అంది. అది హేళనో, ఇంకేదో.. ప్రతిసారి ప్రాస దొరకదు మరి. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఏమో.. రాస్తానేమో.. మా బంగారం మాష్టారు అడగాలే గానీ.. ఫోరు.. ఫైవ్ కూడా రాస్తానేమో’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అవునా? బంగారం! మీ బంగారం.. మరి ఈ బంగారం కోసం రాయలేవా? రాయకూడదా?’ తను అమాయకంగా అడిగింది. తన మొఖం చిన్నప్పుడు ‘ఇంకో ముద్ద తిను నాన్నా’ అంటూ గోరుముద్దులు తినిపించిన మా అమ్మ మోములా కనిపించింది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">కనిపించిందో, అనిపించిందో తెలియక నవ్వాను ముసిముసిగా. ఆ తర్వాత గట్టిగా. పట్టరాని ఆనందం తాలూకు నవ్వు అది. కానీ నేనేం ఆనందంగా లేను. పైగా ఈ అమ్మాయి నా మీద ఏదో కుట్ర పన్నుతోంది. అది తన నవ్వులో కూడా కనిపిస్తున్నది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">బేరర్ బిర్యానీ తెచ్చాడు. మధ్య మధ్యలో వచ్చి ఓసారి గ్లాసులు, ఇంకో సారి ప్లేటు.. మరోసారి ఉల్లిపాయ, నిమ్మకాయ ముక్కలు పెట్టి వెళ్లాడు. బిర్యానీ వడ్డిస్తున్నప్పుడు అనన్య ఫైల్ తన ఎడమ వైపు కుర్చీలో పెట్టింది. దాన్ని ఎవడైనా ఎత్తుకెళ్లి పోతే బాగుండు అనిపించింది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘మనం తింటూ కూడా మాట్లాడుకోవచ్చు’ అంది నేను మౌనంగా రెండు ముద్దలు తిన్న తర్వాత.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">నేను తన వైపు చూసి స్మైల్ చేశాను. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">తను ఒక సిప్ మంచినీళ్లు తాగి గ్లాస్ పక్కన పెడుతూ ‘ఒక విషయం చెప్పనా?’ అంది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘చెప్పు’ అన్నట్లు తల ఊపి తనవైపు చూశాక గ్లాస్ వైపు చూశాను. తన లిప్ స్టిక్ కాస్త దాని అంచున అంటుకుంది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘నీ బ్లాగ్, ఫేస్బుక్, గతంలో రాసిన ఆర్టికల్స్.. అన్నీ చదివాను. వాటి నుంచే ఈ కథ రాయడానికి నువ్వే కరెక్ట్ అనిపించింది’ మళ్లీ మొదలెట్టింది. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘నేనే ఎందుకు? కథలు, నవలలు రాసేవారు వేరే ఉన్నారుగా, చాలామంది. చాలా గొప్ప రచయితలు..’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఉన్నారు. లేరని నేనట్లేదు. కానీ సంతూరు సబ్బు కోసం పొరుగూరు వెళ్లం కదా మనం. జర్నలిస్టులు కూడా చాలామంది ఉన్నారు. కానీ నేను నిన్నే ఎందుకు అడుగుతున్నాను?’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అవును ఎందుకు అడుగుతున్నావ్?’ సంతూరు, పొరుగూరు అదేంటో అర్థం కాక అడిగాను.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOIw8gKmwU6SKXS-BdV-qRrYcWRVUF8Pju91D5nSRYHhJYl1eGywHpJRwwvlGwZvuwvAZ2c1NVjvX9sV41AIxAiFAtx41WgenRS5vO1o_yF_kySChFuUY45BuPuA0tTFGupCnMCyPlgpQ/s1600/ananya+parvam+part4.1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOIw8gKmwU6SKXS-BdV-qRrYcWRVUF8Pju91D5nSRYHhJYl1eGywHpJRwwvlGwZvuwvAZ2c1NVjvX9sV41AIxAiFAtx41WgenRS5vO1o_yF_kySChFuUY45BuPuA0tTFGupCnMCyPlgpQ/s320/ananya+parvam+part4.1.JPG" width="318" /></span></a></div>
<div>
<br style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;" />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">కుర్చీలోంచి ఫైల్ తీసి మీద పెట్టింది. ఎడమ చేతితో దాంట్లోని ఒక పేపర్ క్లిప్పింగ్ చూపిస్తూ.. ‘ఫీనిక్స్ జ్యోతి.. ఈమె గురించి చాలామంది చాలాసార్లు రాసి ఉండొచ్చు. కానీ నువ్వు రాసిందే రీప్రింట్ ఎందుకు వేశారు. పది వేల కాపీలు.. అంతకు ముందు సాక్షిలో కూడా రాశారు కదా.. వాళ్లనెందుకు ఆడగలేదంటావ్ ఆ వందేమాతరం పౌండేషన్ వాళ్లు’ </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">వందేమాతరం ఫౌండేషన్, రీప్రింట్.. ఈ విషయాలు తనకెలా తెలుసో అర్థం కాలేదు. అవి కాన్ఫిడెన్షియల్ కదా? ఇక్కడ సందేహం తీర్చుకోవడం కంటే ముందు సమాధానం ఇవ్వాల్సి ఉంది. పరిస్థితి అలాంటిది. అందుకే ‘అది వేరు.. అది ఫీచర్స్ స్టోరీ. కావాలంటే కార్తీక్ కథతో ఆలాంటి ఫీచర్ స్టోరీ చేస్తా’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘రాస్తావ్. మీ పేపర్లో. బట్.. టుడేస్ న్యూస్పేపర్ ఈజ్ టుమారోస్ వేస్ట్ పేపర్. నువ్వు నీ ఫీచర్ చూస్తున్నావ్. నేను ఫ్యూచర్ చూస్తున్న’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">వేస్ట్ పేపర్ అనడం ఎక్కడో తగిలింది. హర్ట్ అయ్యా. నా నోట మాట రాలేదు. నోట్లోకి బిర్యానీ కూడా వెళ్లడం లేదు. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘చూడు నాగ్. ఎవ్రీ లవ్ స్టోరీ ఈజ్ బ్యూటీఫుల్, బట్ అవర్స్ ఈజ్ మై ఫేవరెట్. చాలా ప్రేమకథలుంటాయి ఈ ప్రపంచంలో. కానీ అది మనదైనప్పుడు.. మనవాళ్లదైనప్పుడు ఆ కిక్కు.. థ్రిల్లు.. ఆ ఫీలింగే వేరు. చాలా గొప్పగా ఉంటుంది. ఇదీ అలాంటి కథే. ప్రపంచ చరిత్రలో చెప్పుకోదగ్గ పోరాటం.. తెలంగాణ సాయుధ పోరాటం.. అలాంటి ఉద్యమ నేపథ్యమున్న ప్రేమకథ మరుగున పడిపోకూడదు. నువ్వు ఫీచర్ రాయి. కాదనను. కానీ ప్రతి ఏడాది వాలైంటెన్స్ డే రోజు పబ్లిష్ చేసే ప్రేమకథల్లో ఒకటిగా ఇది మిగిలిపోకూడదు.. ఒక పుస్తకంగా.. వీలైతే.. ఓ సినిమాగా.. రావాలి. అదీ నా తపన’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘పుస్తకం.. సినిమా? రాయొచ్చు కానీ.. ’ తను బిర్యానీ కంటే వేగంగా నన్నే తింటోంది.. నా మాట పూర్తి కాకుండానే మళ్లీ మొదలెట్టింది. ఫైల్ చూపిస్తూ.. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఇదిగో ఇక్కడ చూడు.. ఇక్కడి వాళ్లు ఎందుకు రాయడం లేదో. రాసిన కథని ముట్టుకోకుండా.. వంద.. వంద కథలు రాసుకోవచ్చు అన్నారు విజయేంద్ర ప్రసాద్. ఎస్ఎస్ రాజమౌళి వాళ్ల డాడీ.. ఇది చదివినప్పుడు నీకేం అనిపించలేదా నాగ్? ఈ ఇంటర్వూ మీ జిందగీలోనిదేగా?’ తను తినడం ఆపి చాలా సేపైంది. ప్రతి దానికి ఫైల్లో ఓ ప్రూఫ్ చూపిస్తోంది. సమాధానం ఇవ్వడం తప్ప వాదనకి నాకు అవకాశం లేదని, అవసరం రాదని అర్థమవుతోంది.. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అనిపించింది. కానీ కథ రాయడానికి.. చాలా ఉండాలి. సబ్జెక్టుతో కనెక్ట్ అవ్వాలి. అందుకు బాడీలో ఓ ఎలిమెంట్ ఉండాలి. అది బల్బులో ఫిలమెంట్ లాంటిది. ఫిలమెంట్ ఉంటేనే బల్బు వెలుగుతుంది. ఎలిమెంట్ ఉంటనే కథ బావుంటుంది’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అంటే.. నాకర్థం కాలేదు’ తను మళ్లీ తినడం మొదలెట్టింది. బిర్యానే. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఐ మీన్.. నువ్వు చెప్పే కథ.. ఈ పోరాటాలు.. ఉద్యమాలు.. గతం.. చరిత్ర.. ఇవన్నీ యాంటిక్ సబ్జెక్ట్స్.. ఓ ఆరవై ఏళ్లు వెనక్కి వెళ్లాలి. నేను కాంటెంపరరీకే ఎక్కువ కనెక్ట్ అవుతా. సింపుల్గా చెప్పాలంటే.. నేను యాంటికిటీ ఫుల్ బాటిల్కు కనెక్ట్ అయినంతగా.. ఈ యాంటికిటీకి అవ్వలేను. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘అంటే రాయడం ఇష్టమే.. కానీ ఈ సబ్జెక్ట్ రాయడం ఇష్టం లేదన్నమాట..’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘నాట్ లైక్ దట్..! మేబీ.. ఇంచు మించు అంతే’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘లేదు.. నువ్వు కనెక్ట్ అవుతావ్’</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">‘ఎలా చెప్పగలవ్..?’ </span></div>
<div>
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}" style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 1.38; overflow: hidden;">
<div style="display: inline;">
‘చెప్తా చెప్తా’ తను ఫింగర్ బౌల్ కోసం ఎదురు చూస్తూ.. ‘అయ్యావ్.. రాశావ్ కూడా.. రాణీ రుద్రమ నుంచి.. వీరనారి సిరీస్. అంతకుముందు వాహ్ హైదరాబాద్.. ప్యారానా పూల్.. ముచ్కుందా.. ఆపరేషన్ సెప్టెంబర్ 17.. ఇలా చాలా ఉన్నాయ్. ఇంతకు మించి ఏం చెప్పాలి? అందుకే నువ్వు చెప్పే సోకాల్డ్ ఎలిమెంట్ నీలో ఉందని అంటున్నాను..<br />
ఫింగర్ బౌల్లో చేయి పెడుతూ ‘సోకాల్డ్?’ అన్న కాస్త గట్టిగానే.<br />
‘కనెక్ట్ అవుతావని ప్రూవ్ చేస్తే ఒప్పుకుంటావా?’ అంది తను టిష్యూ తీసుకుంటూ.<br />
ముందు ఇష్యూ క్లోజ్ అవ్వాలని.. ‘ఓకే.. తప్పకుండా’ అన్నాను.<br />
‘ప్రామిస్..?’ అంది చేయి చాస్తూ.<br />
‘ఈ ప్రామిస్లు ఎందుకుగానీ.. చెప్పు’ - ఏం ప్రూఫ్ తెచ్చిందో ఏంటో ఈ మహంకాళమ్మ.<br />
‘మనం ఇక్కడికొచ్చి ఆఫెన్ హవర్ అయింది. ఇక్కడ ఎన్ని ఉన్నాయో చూడు.. చెయిర్స్.. గ్లాసెస్, బౌల్స్, ప్లేట్స్.. ఇన్ని ఉన్నాయ్ కదా. ఇక్కడ బ్యూటీఫుల్ ఫ్లవర్ వాజ్ ఉంది. అక్కడ చూడు సాలిడ్ డిజిటల్ క్లాక్ ఉంది.. కానీ నువ్వు అప్పటి నుంచి ఆ మూలనున్న ఆ హుక్కానే.. ఎందుకు చూస్తున్నావ్.. 30 నిమిషాల్లో 49 సార్లు.. ?<br />
‘ఆశ్చర్యం.. అంతకు మించి ఇంకేదో! 49 సార్లు నిజమో కాదో తెలియదు. కానీ, నేను నిజంగానే దాన్ని చూస్తున్నాను. ఈ విషయం పైకి చెప్పలేకపోయినా, లోపల అర్థమవుతోంది. నిజమే.. అనన్య తర్వాత ఇక్కడ నన్ను ఆకట్టుకున్నది.. అదే. బాల్యమిత్రుడు బార్లో కలిసినట్లు.. ఏదో గొప్ప ఫీలింగ్. మళ్లీ హుక్కా వైపు చూశాను. తన లెక్క ప్రకారం 50వ సారి. అంతకంటే ఎక్కువసార్లు తనని చూశానని తను గమనించలేదా?<br />
ఒక కన్ఫ్యూజన్.<br />
మనుషుల్ని కన్విన్స్ చేయలేనప్పుడు కన్ఫ్యూజ్ చేయాలి.<br />
తను నన్ను కన్విన్స్ చేయడానికి ట్రై చేసింది. ఇప్పుడు కన్ఫ్యూజ్ చేసేసింది. దాని నుంచి ఓ క్లారిఫికేషన్ వచ్చింది. కనెక్ట్ అయ్యాను.<br />
తననే చూస్తున్నాను. కళ్లలోకి సూటిగా.<br />
తనూ అలానే చూస్తూ ‘చెప్పు’ అంది.<br />
ఏం చెప్పాలి. ఎలా చెప్పాలో తెలియక చూపుతిప్పుకున్న. తల తిప్పుతున్నప్పుడు నా చూపు తన పెండెంట్స్ మీద పడ్డాయి. ‘యా.. ఇందాకటి నుంచి అడుగుదామనుకుంటున్నాను.. ఆ రెండు పెండెంట్స్లో.. ఏ ఫర్ అనన్య కావొచ్చు.. మరి ఎన్ అంటే..?’ అడిగాను కొత్త అనుభూతిలో విహరిస్తూ.<br />
‘ఎన్ ఫర్.. ఎన్ ఫర్.. నగేష్ బీరెడ్డి..’ అంది. ‘హ హ హా..’ అని నవ్వింది.<br />
‘ఎందుకా నవ్వు’ అని అడగాలన్న ప్రశ్న నాలో ఉదయించేలోపు పెండెంట్ తీస్తూ.. ‘కాదు.. ఎన్ ఫర్ నజియా.. కార్తీక్ రామస్వామి అన్వేషణ.. ఈ నజియా కోసమే.. ఇప్పటి వరకు ఈ బరువు నా మీద ఉండె.. ఇప్పుడు ఆ బాధ్యత నీ చేతిలో పెడుతున్నా’ అంటూ నా కుడిచేయి లాగి అరచేతిలో పెట్టింది. ‘చెప్పు. ఎలిమెంట్ దొరికిందా?’ అంది.. నా చేయి మూసి తన చేతితో కప్పుతూ.<br />
తను భారం దించుకుంది. నా మనసు బరువెక్కింది. </div>
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjk4LjvD9o_hvUyM_7htIZu4oBIHlW7TBEnLMjA7_1Z8TultibZrWJcNO-X8yFhYCQZnk_B2k_nz0unLk7T7il48AZeDKCeL07xN088F_CIogBrshfkupxL0XfY0-acKcUjL8K1xeG4vU0/s1600/ananya+parvam+part5.1.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><span style="color: black;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjk4LjvD9o_hvUyM_7htIZu4oBIHlW7TBEnLMjA7_1Z8TultibZrWJcNO-X8yFhYCQZnk_B2k_nz0unLk7T7il48AZeDKCeL07xN088F_CIogBrshfkupxL0XfY0-acKcUjL8K1xeG4vU0/s320/ananya+parvam+part5.1.JPG" width="318" /></span></a></div>
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}" style="background-color: white; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 1.38; overflow: hidden;">
<div style="display: inline;">
<br />
‘చెప్పనా?’ తన చేయిపై నా ఎడమ చేతిని వేసి.. తన కళ్లలోకి చూస్తూ ‘ఆభరణాల్ని అవయవాలుగా భావించే ఆడవారు.. అవి మనకు ఇస్తున్నప్పుడు కలిగే ఫీలింగ్ ఎలా ఉంటుందో తెలుసా?’ అని అడిగాను.<br />
‘ఇలాగే ఉంటుంది. చాలా గొప్ప అనుభూతి ఇది. తల్లి చనుబాలు.. భార్య మురిపాలు.. వేర్వేరు. కానీ దేనికదే ప్రత్యేకం. ఇదీ అలాంటి మరో ప్రత్యేక సందర్భం’ తన మౌనంగా మాట్లాడుతోంది కళ్లతో. తన మనుసు నుంచి ఈ మాటలు నా గుండెకు చేరాయి. చేతుల మీదగా. మధ్యలో నజియా ఉంది. తన కోసం మా ఈ చారిత్రక భేటీని అరచేతుల మధ్య చీకట్లోంచి చూస్తున్నది.<br />
‘కార్తీక్ రామస్వామిని ఎప్పుడు పరిచయం చేస్తున్నావ్?’<br />
‘చేస్తా.. థ్యాంక్యూ నాగ్. నేను నమ్మాను. నువ్వు రాస్తావని. నేను రాయించగలనని. ఆ హుక్కా వెలిగిస్తే కిక్కొస్తది.. నిన్ను రగిలిస్తే బుక్కొస్తది.. తెలుసు నాకు.. ’ తను నవ్వింది.. హుక్కా వైపు.. నావైపు చూస్తూ. ఇద్దరిది ఇంచుమించు ఒకే నవ్వు.<br />
సుఖాంతంగా ముగిసే సినిమాలో శుభం కార్డు పడే ముందు నటీనటులంతా కలిసి నవ్వుతున్నట్లు ఉంది మా నవ్వు.<br />
-<br />
రింగుల జుట్టు, మాసిన గడ్డం, బోల్డ్ ఫ్రేమ్ కళ్లద్దాలు, ఖద్దరు కుర్తాలో చాలా సాదాసీదాగా ఉన్న కార్తీక్ రామస్వామిని కలిశాను. ముంబైకి చెందిన ఒక కోటీశ్వరుడి కొడుకంటే నమ్మలేదు నేను. తన కథ చెప్పాక నమ్మక తప్పలేదు. నజియా కోసం తన అన్వేషణను ఇక తనే మీకు చెబుతాడు. కార్తీక్ చెప్పే కథ పక్క పేజీలో మొదలవుతుంది. తనతో కలిసి మీరూ ప్రయాణం చేస్తున్నందుకు కృతజ్ఞతలు.</div>
</div>
<div>
<div style="display: inline;">
<br /></div>
</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 12px; line-height: 16.0799999237061px;">
<div data-ft="{"tn":"H"}">
<div class="mtm" style="margin-top: 10px;">
<div class="_5cq3" data-ft="{"tn":"E"}" style="position: relative;">
<a ajaxify="/vasireddy.publications/photos/a.532316566797241.135283.349220405106859/1050067218355504/?type=1&src=https%3A%2F%2Fscontent-cdg.xx.fbcdn.net%2Fhphotos-xta1%2Fv%2Ft1.0-9%2F11267726_1050067218355504_811952053755438942_n.jpg%3Foh%3Df7339bed62307f7a642b45d5bfdb7df1%26oe%3D55CD64B1&size=823%2C826&fbid=1050067218355504&player_origin=story_view" class="_4-eo" href="https://www.facebook.com/vasireddy.publications/photos/a.532316566797241.135283.349220405106859/1050067218355504/?type=1" rel="theater" style="-webkit-box-shadow: rgba(0, 0, 0, 0.0470588) 0px 1px 1px; color: #3b5998; cursor: pointer; display: block; position: relative; text-decoration: none; width: 392px;"></a></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-20263177074383304322015-04-22T15:21:00.000+05:302016-05-08T11:16:53.877+05:30తెలుగు సాహిత్య చరిత్రలో మొదటి సారిగా ఒక పుస్తకానికి ప్రమోషనల్ వీడియో.. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="270" src="https://www.youtube.com/embed/JBFqs45Itm4" width="480"></iframe></div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-26713882932571345102015-04-11T16:13:00.002+05:302015-04-11T17:12:28.517+05:30నజియా కోసం.. ఒక పేజీ.. (1947 నాటి చరిత్రాత్మక వీర తెలంగాణ ప్రేమ కథ)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-CpERmYMPkIN8aF7HO-9re3LhWQ_km2eKb67LLnzAuuhdwpww3Nos3tFgqrUM85gRktMVURUWhjr4bZRA7q8lJuRX98HM9X8BWLT0SwXYRgWV1XMQjJ9zzeLcK-W5_8Vmh2qHFZYJkFU/s1600/love-cover+-+2+copy.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-CpERmYMPkIN8aF7HO-9re3LhWQ_km2eKb67LLnzAuuhdwpww3Nos3tFgqrUM85gRktMVURUWhjr4bZRA7q8lJuRX98HM9X8BWLT0SwXYRgWV1XMQjJ9zzeLcK-W5_8Vmh2qHFZYJkFU/s1600/love-cover+-+2+copy.JPG" height="118" width="320" /></a></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px;">
<br /></div>
<h3 style="margin-bottom: 6px; margin-top: 6px; text-align: left;">
అరవై ఆరెళ్ళ తర్వాత ఒక ఉత్తరం తిరిగొచ్చింది..<br />మా తాత తన ప్రేయసి నజియాకు రాసింది..<br />అది చూసి ఆయన గుండె వేగం పెరిగింది..<br /><span class="text_exposed_show" style="display: inline;">హాస్పిటల్ బెడ్ మీద కొన ఊపిరితో ఆమెను కలవరిస్తున్నారాయన..</span>ఎవరీ నజియా? ప్రేమించుకుని ఎందుకు పెళ్ళి చెసుకోలేక పోయారు?<br />తాత వస్తానని ఉత్తరం రాసి.. ఎందుకు వెళ్ళలేదు? ఎవరీ నిజాం? అసలు ఆయన్ని ఎందుకు చంపాలనుకున్నాడు? మరి నజియా ఏమై పోయింది?<br />నేనిప్పుడు గుచ్చుకుంటున్న ఈ ప్రశ్నల కత్తులు గుండె ఒరలో పెట్టుకుని.. ముంబై నుంచి హైదరాబాద్ బయలుదెరుతున్నాను.<br />నా ప్రయాణం సమాధానాల కోసం, తాత కోసం మాత్రమే కాదు.. నాకు తెలియని నా ములాల కోసం కూడా..<br />ఈ కార్తీక్ రామస్వామి అన్వేషణ ఒక నజియా కోసం..</h3>
<div>
<h3 style="text-align: left;">
నజియా పుస్తకానికి సంబంధించిన అప్ డేట్స్ అందించేందుకు ఫేస్ బుక్ లో ఒక ప్రత్యేక పేజీ క్రియేట్ చేశాం.</h3>
<div>
<br /></div>
<h2 style="text-align: left;">
ఒక నజియా కోసం : <a href="http://www.facebook.com/beereddywrites" rel="nofollow" target="_blank">Oka Nazia Kosam</a></h2>
<h3 style="text-align: left;">
</h3>
<h3 style="text-align: left;">
ఈ కథ మీద మీకు ఆసక్తి ఉంటే ఎప్పటి కప్పుడు అపడేట్స్ తెలుసుకునేందుకు పై లింక్ క్లిక్ చేసి లైక్ నొక్కండి..<br />పోస్టు వివరాలు మీకు కనిపిస్తాయి.. </h3>
</div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
<div>
<br /></div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-50082295292740678032015-03-30T15:16:00.000+05:302015-03-30T15:16:28.842+05:30మూడు కర్రలు : ఉగాదికి ఊరెళ్లినప్పుడు ఈ విషయాలు తెలిశాయి<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}" style="background-color: white; overflow: hidden;">
<div data-ft="{"tn":"H"}">
<div class="mtm" style="margin-top: 10px;">
<div class="_2a2q" style="height: 487px; overflow: hidden; position: relative; text-align: justify; width: 487px;">
<span style="color: #141823; font-family: helvetica, arial, lucida grande, sans-serif;"><span style="font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">చిర్క బద్ద : గౌడు కల్లు గీసేందుకు వాడే కత్తిని గీస కత్తి అంటరు. దీన్ని నూరడం భలే ఉంటుంది. ఒక పెద్ద రాయి పక్కన ఒక కర్ర ను పెట్టి చిన్న రాయితో కొడతాడు. రాయి నుంచి కర్ర మీద పడే పొడితే కత్తి నూరుతాడు. ఈ కర్రనే చిర్క బద్ద అంటారు. చిడుత బద్ద, చిరిక కర్ర అనే పేర్లు కూడా ఉన్నాయట. దీన్ని చాలాసార్లే చూశాను. కానీ ఈ చిర్క బద్దను కుంకుడు కర్రతో మాత్రమే తయారు చేస్తారట. </span></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0wsbkT_iVg3ZS8H4IxLo5e6VtqTR6DByp_bhk4idYUfqNqv47-IUbSsE8ghTJfdy9i-1_LP0X1xOgAP37EbIWbFMJbYQ2AHIv92EqdHpz9j6kkdlkJWNg61vBIAXNoAVHpit7zKUpfMQ/s1600/WP_20150323_08_49_43_Pro.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi0wsbkT_iVg3ZS8H4IxLo5e6VtqTR6DByp_bhk4idYUfqNqv47-IUbSsE8ghTJfdy9i-1_LP0X1xOgAP37EbIWbFMJbYQ2AHIv92EqdHpz9j6kkdlkJWNg61vBIAXNoAVHpit7zKUpfMQ/s1600/WP_20150323_08_49_43_Pro.jpg" height="320" width="179" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: justify;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;">రోకలి : రోకలి తయారీకి ముఖ్యంగా ఎర్రచందనం కర్రను ఉపయోగిస్తారు. ఎనుమొద్దు, ఏపి క</span><span class="text_exposed_show" style="display: inline; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;">ర్రను కూడా ఉపయోగిస్తారు. ఇవి దొరకని పక్షంలో ఊటి, చింత కర్రలను వాడతారు. ఊటి, చింత కర్రలను వాడితే తొందరగా చీలికలు వస్తాయట. అందుకే వీటిని తక్కువగా వాడతారు. మామిడి కర్రతోనా రోకలి చెయ్యటం? అనే సామెత కూడా ఉంది. అయితే మా ఊర్లో మాత్రం రోకలి రేగు కర్రని మాత్రమే వాడతారు.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: justify;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMPsx1vvbvzJYsaRzlioyOF8fhJbuGNmwQnEbGcbcy8ETlCQ2FZRYAHJAtH-WfF3xW6NhFnYvH9dFKsWMouXom8FaXrf1ECQCPNE0q2Yq3O7rAVLTfk4rP1YUgBkAtZ6Fr4iYqxGdK6OY/s1600/A-Konda-Dora-Woman-with-Rokali-in-Karaka-Puttu-.jpg" imageanchor="1" style="line-height: 19.3199996948242px; margin-left: 1em; margin-right: 1em; text-align: center;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMPsx1vvbvzJYsaRzlioyOF8fhJbuGNmwQnEbGcbcy8ETlCQ2FZRYAHJAtH-WfF3xW6NhFnYvH9dFKsWMouXom8FaXrf1ECQCPNE0q2Yq3O7rAVLTfk4rP1YUgBkAtZ6Fr4iYqxGdK6OY/s1600/A-Konda-Dora-Woman-with-Rokali-in-Karaka-Puttu-.jpg" height="320" width="214" /></a></div>
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}" style="color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 1.38; overflow: hidden; text-align: left;">
<div class="text_exposed_root text_exposed" id="id_5519194a8a1ca2006616281" style="display: inline;">
మటన్ కొట్టే చక్క దిమ్మె (దీని ప్రత్యేక పేరు ఏదైనా ఉందా? : పండుగలప్పుడు యాటలు </div>
<span style="line-height: 19.3199996948242px;">కోసినప్పుడు మా ఊర్లో ఇది కనిపిస్తుంది. మామూలుగా అన్ని మటన్ షాపులలో కూడా ఉంటుంది. అయితే దీనికి మాత్రం చింత చెట్టు మొద్దును మాత్రమే వాడతారట. </span></div>
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}" style="color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 1.38; overflow: hidden; text-align: left;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKnN_TJ0MAB18J1Mh1LpMPumilddU0FQwIY-sA8dmh5mahDFcvJXdYqu6YujzRv3qJ9KVT09rvk-FClhQJdAQn7tyuHp3EfD4Q1FgkkwKNtTcwulouw9r8mdN-STPA2-hhlISFEkp9Kvc/s1600/26410813-vellore-india--circa-october-2013-butchers-cutting-mutton-on-a-wooden-block-in-front-of-their-shop.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKnN_TJ0MAB18J1Mh1LpMPumilddU0FQwIY-sA8dmh5mahDFcvJXdYqu6YujzRv3qJ9KVT09rvk-FClhQJdAQn7tyuHp3EfD4Q1FgkkwKNtTcwulouw9r8mdN-STPA2-hhlISFEkp9Kvc/s1600/26410813-vellore-india--circa-october-2013-butchers-cutting-mutton-on-a-wooden-block-in-front-of-their-shop.jpg" height="228" width="320" /></a></div>
<div class="_5pbx userContent" data-ft="{"tn":"K"}" style="color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 1.38; overflow: hidden; text-align: left;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;"><br /></span></div>
<div style="color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 12px; line-height: 16.0799999237061px; text-align: left;">
<div data-ft="{"tn":"H"}">
<div class="mtm" style="margin-top: 10px;">
<div class="_2a2q" style="height: 487px; overflow: hidden; position: relative; width: 487px;">
<a ajaxify="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10202693773824014&set=pcb.10202693774584033&type=1&src=https%3A%2F%2Ffbcdn-sphotos-a-a.akamaihd.net%2Fhphotos-ak-xfa1%2Ft31.0-8%2F11087397_10202693773824014_4159475165066140001_o.jpg&smallsrc=https%3A%2F%2Ffbcdn-sphotos-a-a.akamaihd.net%2Fhphotos-ak-xfa1%2Fv%2Ft1.0-9%2F11071960_10202693773824014_4159475165066140001_n.jpg%3Foh%3D2ca6abeaba6a5d1f3f88267f1730e992%26oe%3D55B2328B%26__gda__%3D1437537638_66a2a0c155b83ffa9e16082ae3fd6c42&size=1077%2C1918&source=13&player_origin=profile" class="_5dec _2a2r" data-ft="{"tn":"E"}" href="https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10202693773824014&set=pcb.10202693774584033&type=1" id="u_jsonp_57_19" rel="theater" style="color: #3b5998; cursor: pointer; display: block; left: 0px; position: absolute; text-decoration: none; top: 0px;"></a></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
<div class="_2a2q" style="color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 12px; height: 487px; line-height: 16.0799999237061px; overflow: hidden; position: relative; text-align: justify; width: 487px;">
<span style="font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">వాడతారట. </span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMPsx1vvbvzJYsaRzlioyOF8fhJbuGNmwQnEbGcbcy8ETlCQ2FZRYAHJAtH-WfF3xW6NhFnYvH9dFKsWMouXom8FaXrf1ECQCPNE0q2Yq3O7rAVLTfk4rP1YUgBkAtZ6Fr4iYqxGdK6OY/s1600/A-Konda-Dora-Woman-with-Rokali-in-Karaka-Puttu-.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhMPsx1vvbvzJYsaRzlioyOF8fhJbuGNmwQnEbGcbcy8ETlCQ2FZRYAHJAtH-WfF3xW6NhFnYvH9dFKsWMouXom8FaXrf1ECQCPNE0q2Yq3O7rAVLTfk4rP1YUgBkAtZ6Fr4iYqxGdK6OY/s1600/A-Konda-Dora-Woman-with-Rokali-in-Karaka-Puttu-.jpg" height="320" width="214" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<span style="font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;">మటన్ కొట్టే చక్క దిమ్మె (దీని ప్రత్యేక పేరు ఏదైనా ఉందా? : పండుగలప్పుడు యాటలు కోసినప్పుడు మా ఊర్లో ఇది కనిపిస్తుంది. మామూలుగా అన్ని మటన్ షాపులలో కూడా ఉంటుంది. అయితే దీనికి మాత్రం చింత చెట్టు మొద్దును మాత్రమే వాడతారట.</span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<span style="font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;"><br /></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKnN_TJ0MAB18J1Mh1LpMPumilddU0FQwIY-sA8dmh5mahDFcvJXdYqu6YujzRv3qJ9KVT09rvk-FClhQJdAQn7tyuHp3EfD4Q1FgkkwKNtTcwulouw9r8mdN-STPA2-hhlISFEkp9Kvc/s1600/26410813-vellore-india--circa-october-2013-butchers-cutting-mutton-on-a-wooden-block-in-front-of-their-shop.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKnN_TJ0MAB18J1Mh1LpMPumilddU0FQwIY-sA8dmh5mahDFcvJXdYqu6YujzRv3qJ9KVT09rvk-FClhQJdAQn7tyuHp3EfD4Q1FgkkwKNtTcwulouw9r8mdN-STPA2-hhlISFEkp9Kvc/s1600/26410813-vellore-india--circa-october-2013-butchers-cutting-mutton-on-a-wooden-block-in-front-of-their-shop.jpg" height="228" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: justify;">
<span style="font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; text-align: left;"><br /></span></div>
<br /></div>
</div>
</div>
</div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-19404937029591948212015-03-29T16:38:00.000+05:302015-03-29T17:09:06.062+05:30ఒక నజియా కోసం.. : 1947 నాటి చరిత్రాత్మక వీర తెలంగాణ ప్రేమకథ (నవల)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div style="margin-bottom: 6px;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0kUspQGa7FgHq0uay3aE9M1G_ZysJC7RuEzTR66sTnyRPCpsMk9khIRTSgNnux-80-xIopFasVMJPqBxEnZ3tCV3ipsxk2oqDcK2TJc0vaFi1t9Db_XwEG2u6R8wl0w5KT7p1jA0Qjig/s1600/love-cover+-+1+copy.JPG" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0kUspQGa7FgHq0uay3aE9M1G_ZysJC7RuEzTR66sTnyRPCpsMk9khIRTSgNnux-80-xIopFasVMJPqBxEnZ3tCV3ipsxk2oqDcK2TJc0vaFi1t9Db_XwEG2u6R8wl0w5KT7p1jA0Qjig/s1600/love-cover+-+1+copy.JPG" height="118" width="320" /></a></div>
<div style="margin-bottom: 6px;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 6px;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 6px;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 6px;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 6px;">
<br />
<br />
<br />
<br />
అరవై ఆరెళ్ళ తర్వాత ఒక ఉత్తరం తిరిగొచ్చింది..</div>
<div style="margin-bottom: 6px;">
<div style="text-align: left;">
మా తాత తన ప్రేయసి నజియాకు రాసింది..<br />
అది చూసి ఆయన గుండె వేగం పెరిగింది..<br />
<span class="text_exposed_show" style="display: inline;">హాస్పిటల్ బెడ్ మీద కొన ఊపిరితో ఆమెను కలవరిస్తున్నారాయన..</span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఎవరీ నజియా? ప్రేమించుకుని ఎందుకు పెళ్ళి చెసుకోలేక పోయారు?</span></div>
</div>
<div class="text_exposed_show" style="display: inline;">
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px;">
తాత వస్తానని ఉత్తరం రాసి.. ఎందుకు వెళ్ళలేదు? ఎవరీ నిజాం? అసలు ఆయన్ని ఎందుకు చంపాలనుకున్నాడు? మరి నజియా ఏమై పోయింది?<br />
నేనిప్పుడు గుచ్చుకుంటున్న ఈ ప్రశ్నల కత్తులు గుండె ఒరలో పెట్టుకుని.. ముంబై నుంచి హైదరాబాద్ బయలుదెరుతున్నాను.</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
నా ప్రయాణం సమాధానాల కోసం, తాత కోసం మాత్రమే కాదు.. నాకు తెలియని నా ములాల కోసం కూడా..</div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
ఈ కార్తీక్ రామస్వామి అన్వేషణ ఒక నజియా కోసం..</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoIvO16csl44Njo-X9aqpyMhqXtYzc0qHBAWiELApZZIbbyvh8g9AeI0Mqy8arE-dXNcdcrnj8v7JjrxwtTjgkqe0qIkWAIyDT-MeJOsryD1XFCvctLHzrjIknx0z8PDCtdvZwt0jxY3A/s1600/25.2.2010+bammala+bandam+copy.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjoIvO16csl44Njo-X9aqpyMhqXtYzc0qHBAWiELApZZIbbyvh8g9AeI0Mqy8arE-dXNcdcrnj8v7JjrxwtTjgkqe0qIkWAIyDT-MeJOsryD1XFCvctLHzrjIknx0z8PDCtdvZwt0jxY3A/s1600/25.2.2010+bammala+bandam+copy.jpg" height="320" width="177" /></a></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<br /></div>
<div style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; line-height: 19.3199996948242px; margin-bottom: 6px; margin-top: 6px;">
<span style="line-height: 19.3199996948242px;"><b><span style="font-size: large;">నా హీరోయిన్..</span></b></span></div>
<div>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఐదేళ్ల క్రితం ఆంధ్రజ్యోతి కోసం రాసిన కథనం ఇది. (25.2.2010)</span><br />
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఇదిగో ఈ ఫోటోలో ఎరుపు రంగు చీరలో వెలిగిపోతుంది చూశారా? తనే నా హీరోయిన్. </span><br />
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఇబ్రహీంపట్నం నుంచి నాయినంపల్లి వెళ్లే మార్గంలో వినోభానగర్ ఉంది. అక్కడ పచ్చని చెట్ల మధ్య పాలరాతి శిల్పంలా కనిపిస్తుంది ఓ ఆశ్రమం. జనజీవనానికి దూరంగా ఆహ్లాదకర వాతావరణంలో కనిపిస్తుంది "మాతాపితరుల సేవాసదనం.' అనాథలుగా మిగిలిన వృద్ధుల పాలిటి అమ్మ ఒడి అది. అక్కడ చేరాలంటే కొన్ని షరతులు. అయినవారు ఎవరూ ఉండకూడదు. వీళ్లకు అందరూ ఉన్నారు. కానీ ఎవరూ</span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: helvetica, arial, 'lucida grande', sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"> లేరు. ఈ ఐదుగురు బామ్మలతో పాటు మరో ముగ్గురు వృద్ధులు కూడా అక్కడ అప్పుడు ఆశ్రయం పొందుతున్నారు.<br />అప్పుడే కలిశాను తనను.<br />గణ గణా గంట మోగింది. భోజన సమయం అయిందనడానికి అది సంకేతం. ఓ గదిలో మంచంపై లేవలేని స్థితిలో మూలుగుతూ పడుకొని ఉంది. ప్లేటులో భోజనం పెట్టుకుని వచ్చి ఆమెని లేపింది ఓ పెద్దావిడ. ఆమె భుజాలు పట్టుకుని మెల్లగా లేపి కూర్చొబెట్టింది. ముద్దలు కలిపి పెడుతూ ఆమె వద్దంటుంటే "ఇంకొంచెం.. ఇంకొంచెం' అంటూ కొసరింది. అయినా వద్దని చేతితో ప్లేటు నెట్టబోతే "తినకపోతే ఎలా? చస్తావ్!' అని కోప్పడింది.<br />ఆమె చనిపోకూడదు అని అక్కడి నుంచి తిరిగి వచ్చేటప్పుడు అనిపించింది. అందుకు ఒక నిజం మీకు చెప్పాలి.<br />ఆ ఆశ్రమ నిర్వాహకుడు నాకు చెప్పింది. ఈ కథనంలో రాయనిది.<br />నా నవలకు బీజం వేసినది.<br />ఆమె పేరు కనకమ్మ.<br />ఒకరోజు ఆ ఆశ్రమ నిర్వాహకుడు భాస్కర్ రావును పిలిచి. "ఇదిగో బిడ్డా ఇది నీ దగ్గర ఉంచు' అని ఇచ్చిందట.<br />తను చావుకు దగ్గరగా ఉందని ఆమెకే కాదు, ఆయనకూ అర్థమైంది.<br />"ఏంటిది? ఎందికిది?' అడిగాడట.<br />"దానికోసం ఒకరొస్తారు. లేదంటే కాస్టం మీద నా నోట్ల పెట్టు' అందట.<br />ఈ విషయం చెబుతున్నప్పుడు భాస్కర్ రావు కళ్లలో నీళ్లు చూశాను.<br />ఆ తడి..పుత్తడి.<br />అవును. ఆయన చేతిలో ఉన్నది చిన్న "బంగారం' బిళ్ల.<br />ఎవరీవిడ?<br />వచ్చే ఆ "ఒకరు' ఎవరు?<br />- - -<br />"ఆమె ఎక్కువ కాలం బతకదు'' గేటు దగ్గర చెబుతూ సెలవు తీసుకున్నారు పెద్దాయన.<br />ఆ సెలవు.. ఇప్పటికీ నా గుండెలో నెలవు.<br />ఆమె చనిపోయిందా? బతికుందా? అని ఈ ఐదేళ్లలో చాలాసార్లు లోలోపల అనుకున్నాను.<br />తెలుసుకోవడం పెద్ద పని కాదు.<br />కానీ ఆ నిజం నాకొద్దు.<br />తను బతికే ఉండాలి. ఇంకా బతికే ఉంది కూడా.<br />నా ఊహల్లో..<br />నా హీరోయిన్ గా..<br />కథలో రాజకుమారిలా.. ప్రేమగ మారి పిలిచింది..<br />కనకమ్మ.. నజియాగా మారింది.<br />ఆమె కోసం వచ్చే ఆ "ఒకరు'..<br />ఇప్పుడు ముంబై నుంచి బయలుదేరాడు..<br />కార్తీక్ రామస్వామి..</span></div>
</div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-13794126620686964752014-12-22T14:41:00.000+05:302014-12-22T14:41:00.501+05:30 హైదరాబాద్ చరిత్రలో ఆమె తాలూకు ఆనవాళ్లు ఇంకా సజీవంగానే ఉన్నాయి.. <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxNXcde_Dd8I7coJ6ODfSqyqtP2lvcCl5oK32xvfbF-anetLE5NMQVoPgfyUz60BPhulOsyeKIwTlC-3EIiqEBSjNKEYIk8EaOuMkha4h0I6_9F63-YU-yhqi4XShZO3CaNt-5qNoyLAU/s1600/ANA_8214.JPG" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxNXcde_Dd8I7coJ6ODfSqyqtP2lvcCl5oK32xvfbF-anetLE5NMQVoPgfyUz60BPhulOsyeKIwTlC-3EIiqEBSjNKEYIk8EaOuMkha4h0I6_9F63-YU-yhqi4XShZO3CaNt-5qNoyLAU/s1600/ANA_8214.JPG" height="212" width="320" /></a></div>
<div class="News-hding" style="color: #f21c00; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">
<br /></div>
<div class="News-hding" style="color: #f21c00; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">
హైదరాబాద్ నూర్జహాన్</div>
<div class="cnttxt" style="font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 5px;">
<span style="background-color: white;">ఈ చరిత్ర పునాదులు తవ్వుకుంటూ పోతే... పునాదుల కింద సమాధులు.. సమాధుల కింద ఎన్నో సత్యాలు. ముచ్కుందా నది అలాంటి ఓ సత్యాన్నే చెబుతోంది. ఒక నది రెండు తీరాలను విడదీయదు. రెండు ఒడ్డులను కలుపుతుంది. అలాంటి కలయికకు ప్రత్యక్షసాక్షి ముచ్కుందా. వరదకు ఎదురీదిన ఖులీ, భాగమతిల ప్రేమ నగరం.. ఈ భాగ్యనగరం.ఆ దంపతుల గారాల కూతురుదే ఈ సమాధి. కుతుబ్ షాహీ సమాధులలో హయాత్ బక్షీ బేగం సమాధి ప్రత్యేకమైనది. ఆమె ఎన్నడూ స్వయంగా పాలించలేదు. కానీ కుతుబ్ షాహీలలో ఆమెకు ప్రత్యేక స్థానం ఉన్నది. హైదరాబాద్ చరిత్రలో ఆమె తాలూకు ఆనవాళ్లు ఇంకా సజీవంగానే మన కళ్లకు కనిపిస్తున్నాయి. గగనంలో చుక్కలు.. తోటలోని పూవులు.. కలహించక కలిసుండును.. మనుషులేల కలహించుట.. అన్న దాశరథి మాటలు గుర్తుకువస్తున్నాయి ఈ సమాధిని చూస్తే. అది ఎందుకో తెలుసుకోవాలంటే ఈ హైదరాబాద్ నూర్జహాన్ కథ వినాల్సిందే. </span><br style="background-color: white;" /><br style="background-color: white;" /><span style="background-color: white;">సుల్తాన్ మహమ్మద్ కుతుబ్షా చనిపోంగనే ఆయన కొడుకు అబ్దుల్లా కుతుబ్షా పన్నెండు సంవత్సరాల వయస్సులనే సింహాసనం అధిష్టించినాడు. ఇతను కుతుబ్షాహీ వంశ పరిపాలకులల్ల ఐదో రాజు. చిన్న</span><span style="background-color: white;">వయస్సు వల్ల అతను కేవలం నామ్ కే వస్తే నవాబుగా ఉన్నడు. తల్లి హయాత్ బక్షీ బేగం రాజమాతగా నిజమైన అధికారాన్ని నిర్వహించేది. పరిపాలనల ఆమె కడు సమర్థురాలు. ఆమెను హైదరాబాద్ నూర్జహాన్ అనవచ్చు. ఆమె పేరు మీదనే హయత్నగర్ వెలిసింది. హయత్నగర్ మసీదు ఆమె కట్టించిందే అని ప్రముఖ రచయిత పరవస్తు లోకేశ్వర్ తన సలామ్ హైద్రాబాద్ నవలలో వివరంగా చెప్పారు.</span><span style="background-color: white;"> </span></div>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">రాజమాత</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">హయాత్ బక్షీ బేగం హైదరాబాద్ నగర నిర్మాత మహమ్మద్ ఖులీ కుతుబ్ షా, భాగమతిల కూతురు. వారికి పుత్ర సంతానం కలగలేదు. ఖులీ, భాగమతి హయాత్ను చిన్నప్పుడు ప్రేమగా లాడ్లీ అని పిలిచేవారు. ఆమె పేరనే చార్మినార్ దగ్గర లాడ్ బజార్ వెలిసిందట. 1607లో హయాత్ బక్షీ బేగం యుక్త వయస్సు రాగానే ఖులీ తన మేనల్లుడు మహమ్మద్తో వివాహం చేశాడు. నెల రోజుల పాటు రాజధాని నగరమంతటా వివాహ వేడుకలు జరిగాయట. ఖులీ తన తదనాంతర వారసునిగా అల్లుడినే ప్రకటించాడు. హయాత్ భర్త 1612 నుంచి సుల్తాన్ మహమ్మద్ కుతుబ్ షా పేరుతో రాజ్యాధికారం చేపట్టాడు. సుల్తాన్ మహమ్మద్ కుతుబ్ షా, హయాత్ బక్షీ బేగంలకు ఏడేళ్ల ఎదురు చూపు తర్వాత ప్రథమ సంతానంగా కొడుకు జన్మించాడు. ఆ తల్లిదండ్రుల ఆనందోత్సహాలు అంబరాన్ని తాకాయి. పిల్లవాడికి అబ్దుల్లా అని నామకరణం చేశారు.</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">కానీ అబ్దుల్లా జన్మించిన ఘడియ మంచిది కాదని, తండ్రికి ప్రాణగండమని, కొడుకుకు 12 సంవత్సరాల వయసు వచ్చే వరకు తండ్రి అతని ముఖం చూడడం అరిష్టమని మత పెద్దలు జోస్యం చెప్పారు. ఆ నిర్ణయానికి సుల్తాన్ తలవంచక తప్పలేదు. తండ్రికి దూరంగనే తల్లి హయాత్ బక్షి బేగం పర్యవేక్షణలో అబ్దుల్లా పెరిగాడు. రాజకుమారుడిలాగే అన్ని విద్యాబుద్ధుల్ని హయాత్ నేర్పించింది. కొడుకును చూడాలని ఆ తండ్రి హృదయం తహతహలాడుతూనే ఉంది. ఎట్టకేలకు అబ్దుల్లాకు 12 ఏళ్లు నిండాయి. తండ్రి కొడుకులు కలుసుకునే రోజు రానేవచ్చింది. కొడుకును మొదటిసారిగా చూసిన ఖులీ కౌగిలించుకొని ఆనందభాష్పాలు రాల్చాడు. తర్వాత కొన్ని రోజులకే నవాబు హఠాత్తుగా మరణించాడు. 12 సంవత్సరాల అబ్దుల్లా కుతుబ్ షా సింహాసనాన్ని అధిష్టించాడు. తెర వెనుక నిజమైన అధికారం మాత్రం రాజమాతగా హయాత్ బక్షీ బేగం చెలాయించేది.</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">మొహర్రం ఐదోరోజు..</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">యువరాజు అబ్దుల్లాకు 15 సంవత్సరాల వయస్సు ఉన్నప్పుడు ఒక రోజు మూరత్ అనే మదపుటేనుగు మీద ఎక్కి పురానాపూల్ దాటి మూసీ నదికి అవతలి వైపు ఉన్న నదీ మహాల్ విహారానికి వెళ్లాడు. చిన్నప్పుడు ఆ ఏనుగును అతని తండ్రి వియత్నాం అడవులు సైగాన్ నుంచి తెప్పించి బహుమతిగా ఇచ్చిండు.</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">తిరుగు ప్రయాణంల ఆ మదపుటేనుగు మతిచలించి తన తొండంతో మావటీని కిందికి గుంజి తన పదఘట్టనలతో అతడిని నుజ్జు నుజ్జు చేసి, చుట్టుపక్కల ప్రజల్ని భయభ్రాంతుల్ని చేసి తన మీద అంబారీల కూర్చున్న యువరాజుతో సహా సమీపంల ఉన్న అడవిలకు అంతర్థానమైంది. నవాబు వెంబడి ఉన్న కాల్బలం ఆ ఏనుగును వెంబడించినా ఫలితం లేకపోయింది. మూడు రోజులు గడిచినా ఆ ఏనుగు దాని మీద ఉన్న యువరాజు ఆచూకీ దొరకలేదు. రాజమాత హయాత్ బక్షీ బేగం దుఃఖానికి అంతులేదు. అడవిల ఉన్న చెట్ల కొమ్మలకు ఆహార పొట్లాలను, మంచి నీటి ముంతల్ని వేలాడదీయించింది. ఒకవేళ ఆ మార్గం నుంచి కొడుకు వస్తే ఆకలి దప్పుల్ని తీర్చుకుంటడని ఆమె ఆశ.</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">కొడుకు సురక్షితంగా తిరిగి రావాలని ఆమె నగరంల ఉన్న అన్ని మసీదులల్ల నమాజులను చదివించింది. ముల్లాలలను, మౌల్వీలను, ఫకీర్లను ఆశ్రయించింది. తొందరగ తన కొడుకు తిరిగి వస్తే 40 కిలోల బంగారంతో లంగర్ (గొలుసు) చేయించి వాటి ముక్కల్ని పేద ప్రజలకు పంచుతానని అల్లాకు మన్నత్ (ముడుపు) కట్టింది. ఆమె ప్రయత్నాలు, ప్రార్థనలు ఫలించి ఏడో రోజు ఉదయాన, మొహర్రం మాసం మొదలైన ఐదో రోజున ఏనుగుతో సహా యువరాజు సరక్షితంగా తిరిగి వస్తున్నట్లు ఆమెకు శుభవార్త అందింది. ఆమె తన మొక్కు ప్రకారం బంగారు గొలుసు చేయించి నగ్నపాదాలతో నడుచుకుంటూ వెంట పరివారం రాంగ ఊరేగింపుగా బయలుదేరింది. దానినే లంగర్ ఊరేగింపు అంటారు. మదీనా హోటల్ దగ్గరున్న బాద్షాహీ అశుర్ఖానాల ఆ గొలుసును దట్టీగా సమర్పించింది. పిమ్మట హుస్సేనీ ఆలం వద్ద ఆ బంగారు గొలుసు ముక్కలు ముక్కలుగా విడగొట్టి పేదలకు పంచిపెట్టింది. . </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">మా సాహెబా</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">హయాత్ బక్షీ బేగం ఒక ఆదర్శ మహిళ. తన తండ్రి హయాంలోనే రాజకీయ సలహాదారుగా కీలక పాత్ర పోషించింది. తన భర్త, కొడుకు రాజ్యం ఏలుతున్నప్పుడు కూడా హయాత్ పాత్ర ఉండేది. అలా గోల్కొండ కోట నుంచి రాజ్యాన్ని పాలించిన ముగ్గరు నవాబుల వెనుక హయాత్ బక్షీ బేగం ఉన్నది. శత్రువుల దాడిని పసిగట్టి ముందస్తు ప్రణాళికలు రచించడంలో హయాత్ దిట్ట. హయాత్ మరో కుమారుడు ఆలీ చిన్న వయసులోనే చనిపోయాడు.</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">కూతురు ఖదీజా సుల్తానా. ఔరంగాజేబు కాలంలో బీజాపూర్ సుల్తాన్ మహమ్మద్ ఆదిల్ షాకు తన కూతురిని ఇచ్చి వివాహం చేసింది. తద్వారా మొఘలులతో సత్సంబంధాలు కొనసాగించింది. మనుషుల్ని ప్రేమగా జయించాలన్నది ఆమె సిద్ధాంతం. అందుకే ప్రజల్ని తన బిడ్డల్లా చూసుకునేది. ప్రజలు ఆమెను గౌరవంగా మా సాహెబా అని పిలిచేటోళ్లు. మల్లెపల్లిలోని నవాబుల పొలాలకు నీరందించేందుకు ఆమె కట్టించిన మాసాహెబా ట్యాంకు కాలక్రమంలో మసాబ్ ట్యాంక్ అయ్యింది. 1667లో హయాత్ బక్షీ బేగం మరణించింది. హజాజ్ ఫారుఖ్ రాసిన పుస్తకాన్ని ముస్లిమ్స్ అండ్ మిస్టిక్స్ పేరున ఆంగ్లానువాదం చేసిన మహమ్మద్ అబ్దుల్ హఫీజ్ హయాత్ బక్షీ బేగం గురించి ఇలా రాశాడు.</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">హయాత్ బక్షీ బేగం ఆ కాలంలో చారిత్రక వ్యక్తిత్వం కలిగిన మహిళ.. గోల్కొండ రాజ్యంలో అందాల యువరాణి.. ఆ కాలంలో కీర్తి గడించిన మహారాణి.. తన చివరి రోజుల్లో సామాన్యులందరికీ దగ్గరయిన అమ్మ</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><div>
<div class="cnttxt" style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 5px;">
<span style="font-size: small;"><h2 style="display: inline-block; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">హయత్ నగర్</span></h2>
<br />యువరాజు తప్పిపోయినప్పుడు వారం రోజుల తర్వాత ఒక వృద్ధుడు క్షేమంగా తీసుకు వచ్చాడట. అందుకు</span><h1 style="margin: 0px; padding: 0px;">
<img alt="Frong_view_hayat_bakshi_beg" class="imageright" src="http://namasthetelangaana.com/updates/2014/Dec/07/Frong_view_hayat_bakshi_beg.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="Frong_view_hayat_bakshi_beg" /></h1>
ఆనందించిన హయాత్ నీకు ఏం కావాలో కోరుకో అని ఆ వృద్ధుణ్ణి అడిగిందట. అందుకు ఆ వృద్ధుడు హైదరాబాద్కు తూర్పున ఒక పెద్ద మసీదు నిర్మించమని కోరాడట. అతని కోరిక మేరకు పెద్ద మసీదు నిర్మించింది. అప్పటి నుంచి ఆ మసీదు హయాత్ బక్షీ మసీదు.. ఆ ప్రాంతం హయాత్ నగర్గా వెలుగొందింది. అదే కాలక్రమంలో హయత్నగర్గా స్థిరపడిందని స్థానికంగా చెబుతారు. వృద్ధుని కోరిక మేరకే మసీదు కట్టిందో లేదో కానీ.. చారిత్రక వర్తక రహదారి అయిన సూరత్ నుంచి మచిలీపట్నం మార్గమధ్యలో ఇలాంటి నగరం అవసరమని హయాత్నగర్ను నిర్మించినట్లుగా కూడా చెబుతారు. తన యువరాజును తిరిగి తీసుకు వచ్చిన ఏనుగు ఆ తర్వాత ఈ మసీదులో ప్రాంతంలోనే ఉండేదని, దానికి ప్రత్యేకమైన గదిని కూడా కట్టించిందని చెబుతారు. ఈ మసీదు వద్దే హథీబౌలీ అని పెద్ద బావిని కూడా హయాత్ నిర్మించింది. దీనికి ఏనుగుల బావి అనే పేరు కూడా ఉంది.<br /><br /><div class="by-line" style="background-color: #e4f1f6; float: right; margin: 5px; padding: 3px; text-align: right;">
...? నగేష్ బీరెడ్డి<br />beereddy12@gmail.com</div>
<div>
<br /></div>
</div>
</div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-41636001023433879042014-12-20T14:28:00.000+05:302014-12-20T14:28:00.227+05:30ఒకప్పుడు అతిపెద్ద సామ్రాజ్యంగా చెలామణి అయిన గోండ్వానా రాజ్యాన్ని పాలించిన ఓ వీర వనిత గాథ<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhk88wltktQt8CXESqpyS1gGtCYLU00s0j7hHIKxwaFUbf444hOwjBOCk0Sm7DV3mgjLlHVbkODdOl4ebRqDvCIJUXvE3kla0QUBvsBjQ7RrL2NHUHA7LzHcZp7cQRJ9vY0WyZb_sMU8AY/s1600/image001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhk88wltktQt8CXESqpyS1gGtCYLU00s0j7hHIKxwaFUbf444hOwjBOCk0Sm7DV3mgjLlHVbkODdOl4ebRqDvCIJUXvE3kla0QUBvsBjQ7RrL2NHUHA7LzHcZp7cQRJ9vY0WyZb_sMU8AY/s1600/image001.jpg" height="320" width="242" /></a></div>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;"><br /></span>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">స్వాతంత్య్రానికి పూర్వం దేశాన్ని తెల్లదొరలు, రాష్ర్టాన్ని నిజాం నవాబులు పాలిస్తున్న రోజులవి. అడవి తల్లి ముద్దు బిడ్డలైన ఆదివాసీలు బుక్కెడు బువ్వ కోసం కష్టాలు పడుతుంటే.. నిజాం నిరంకుశ పాలనకు వ్యతిరేకంగా జల్.. జంగల్.. జమీన్.. అంటూ గర్జించాడు మన గోండు వీరుడు కొమురం భీమ్. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">అది ఒక స్వేచ్ఛా పోరాటం. ఈ సువిశాల భారతదేశంలో ఆదివాసులది మొదటి నుంచీ ఇలాంటి పోరాటమే. ఒకప్పుడు అతిపెద్ద సామ్రాజ్యంగా చెలామణి అయిన గోండ్వానా రాజ్యాన్ని పాలించిన ఓ వీర వనిత గురించి ఎప్పుడైనా విన్నారా? మొఘలుల సామ్రాజ్యం ఉత్తర భారతం మొత్తం విస్తరించినా, దక్షిణ భారతంలో విస్తరించకుండా పోరాడిన యోధులు గోండులు. ఆదిలాబాద్ అడవులు మొదలుకుని.. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">దక్షిణ భారతదేశం సరిహద్దు భూభాగంలో మధ్య భారతపు అతి పెద్ద వన సామ్రాజ్యం గోండ్వానా.</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">450 సంవత్సరాల క్రితం మొఘల్ సామ్రాజ్యాధినేత అక్బర్ గోండ్వానాను ఆక్రమించడానికి యత్నిస్తే </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">ఎదురొడ్డి పోరాడింది రాణీ దుర్గావతి. శత్రువు చేతికి చిక్కి బానిసగా బతికేకంటే.. విజయావకాశాలు లేనప్పుడు ఆత్మత్యాగం చేసుకుని గోండ్వానా శౌర్యాన్ని, ఆత్మగౌరవాన్ని వెలుగెత్తి చాటిన ధీర వనిత మహారాణి దుర్గావతి ఈ వారం మన వీర నారి. </span><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red; font-size: small;">గోండు-వన.. గోండ్వానా..</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">దక్షిణాన సాత్పూర పర్వతాల నుంచి ఉత్తరాన నర్మదా నది వరకు విస్తరించిన సువిశాల సామ్య్రాజ్యం.. గోండ్వానా. </span><br />
<div class="cnttxt" style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 5px;">
గోండులు మధ్య భారతదేశానికి చెందిన ద్రవిడులు. మధ్యప్రదేశ్, మహారాష్ట్రలోని (విదర్భ), చత్తీస్ఘడ్, ఉత్తరప్రదేశ్, తెలంగాణ, దక్షిణ ఒడిశా భూభాగాలలో గోండ్వానా రాజ్యంగా ఆదివాసుల పాలన కొనసాగింది.<br />The Gonds of Vidarbha (విదర్భ గోండులు) పుస్తకంలో ఎస్. జి. డియోగాంకర్ గోండుల పాలన గురించి వివరంగా రాశారు. ఆదిలాబాద్ గోండులు చంద్రాపూర్ నుంచి వలస వచ్చారని, వారే రాజ్ గోండులని వివరించారు. దీని గురించి డాక్టర్ బి. హెచ్. మెహతా చేసిన మధ్యభారతంలో గోండులు(Gonds of the Indian Central Highlands) అధ్యయనంతో ఆయన ఏకీభవించారు.<br /><br />15 శతాబ్దంలో నర్మాదా నదీ తీరాన జబల్పూర్(మధ్య ప్రదేశ్)కి దగ్గరలో ఘడ్ కేంద్రంగా గోండ్వానా రాజ్యం ఏర్పడి.. ఆ తర్వాత చందా(చంద్రాపూర్), డియోఘడ్గా విస్తరించింది. చంద్రాపూర్ను పాలించిన రాజుల ఆధీనంలోనే ప్రస్తుత ఆదిలాబాద్లోని కొంత ప్రాంతం ఉండేదని అందులో చెప్పారు.<br />గోండుల మీద విశేష పరిశోధన చేసిన చరిత్రకారుడు పక్డి సేతు మాధవరావు మాత్రం.. 1323లో కాకతీయుల సామ్రాజ్య పతనానంతరం.. చత్తీస్ఘడ్లోని బస్తర్కు దగ్గరలో సిర్పూర్ కేంద్రంగా గోండు రాజ్యం ఏర్పడి.. ఆ తర్వాత చంద్రాపూర్ వైపు విస్తరించి ఉండొచ్చు అని చెప్పారు.<br />ఉత్తరం నుంచి దక్షిణం అయినా.. ఇటు నుంచి అటు అయినా.. ఆదిలాబాద్ గోండులు గోండ్వానాలో భాగంగా ఉన్నారని తెలుస్తోంది. మన గోండులే కాదు.. యావత్ భారత చరిత్రలో వీర నారిగా, శౌర్యవంతురాలుగా చెప్పుకునే గోండు వనితే మహారాణి దుర్గావతి.<br /><br /><h2 style="display: inline-block; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">1542..</span></h2>
<br />గోండ్వానా మహారాజు సంగ్రమ్షా తన కుమారుడు దళపత్షాకు వివాహం చేయాలని నిర్ణయించాడు. ఛండేలా వంశంలో జన్మించిన యువరాణి దుర్గావతి గురించి ఆయనకు తెలిసింది. దుర్గావతి వీరత్వం గురించి విన్న సంగ్రమ్షా తన కుమారుడికి సరైన జోడి అని భావించాడు. ఛండేలా చక్రవర్తి కీరత్ రాయ్ కుమార్తె దుర్గావతి. 1524, అక్టోబర్ 5వ తేదీన దుర్గావతి ఉత్తర్ప్రదేశ్ బాందా జిల్లాలోని కలింజర్ కోటలో జన్మించింది. భారతదేశ చరిత్రలో ఛండేలా వంశానికి అత్యంత ధైర్యసాహసాలు గలదిగా పేరుంది. ఛండేలా రాజు విద్యాధర్ తన రాజ్యంపై దాడిచేసిన మహ్మద్ ఘజినీని ముప్పుతిప్పలు పెట్టాడు. రాజు విద్యాధర్కు చిత్ర, వాస్తుకళలు అంటే ఎంతో ప్రీతి. దీనికి ప్రతిబింబమే ఖజురహో దేవాలయాలు, కలింజర్ కోట.<br /><br /><h2 style="display: inline-block; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">వీరనారిగా పేరు ప్రఖ్యాతలు</span></h2>
<br />1540లో బాబర్ తరువాత పరిపాలనా బాధ్యతల్ని చేపట్టిన హుమాయున్ను పఠాన్ వీరుడైన షేర్ షా సూరి జయించి ఢిల్లీ కేంద్రంగా సుర్ సామ్రాజ్యం స్థాపించాడు.<br /><br />మొఘలులకు చిక్కకుండా తన సామ్రాజ్యాన్ని ఇంకా విస్తరించాలని కంకణం కట్టుకున్న షేర్ షా కంట్లో గోండ్వానా రాజ్యం పడింది. మాల్వా సుల్తాన్ను జయించి సుజిత్ ఖాన్కు అప్పగించాడు షేర్షా. సుజిత్ ఖాన్ మరణానంతరం అతని కుమారుడు బజ్ బహదూర్ సింహాసనం ఎక్కాడు. గద్దెనెక్కిన నూతన ఉత్సాహంతో బజ్ బహదుర్ రాణీ దుర్గావతి మీదికి దండెత్తాడు. అతని సైన్యాన్ని రాణీ దుర్గావతి అత్యంత చాకచక్యంగా తిప్పికొట్టింది. సైన్యం ఘోరంగా దెబ్బతినడంతో బజ్ బహదుర్ తోకముడిచాడు. దీంతో దుర్గావతి వీరనారిగా పేరు ప్రఖ్యాతలు పొందింది. ఆమెను ఏమీ చేయలేక బజ్ బహదుర్ ఆ తర్వాత అక్బర్తో చేయి కలిపాడు. దుర్గావతి వీరత్వాన్ని అక్బర్కు వివరించాడు. అది మింగుడు పడని అక్బర్ ఎలాగైనా గోండ్వానాను చేజిక్కించుకోవాలని ప్రయత్నాలు మొదలు పెట్టాడు.<br /><br /><h2 style="display: inline-block; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">మూడు దఫాల యుద్ధం</span></h2>
<br />దుర్గావతిని జయించేందుకు అక్బర్ తన వైస్రాయ్ అసఫ్ ఖాన్ను పంపాడు. దుర్గావతి తన సేనాని ఫౌజ్ద్దర్ అర్జున్ దస్వాస్ను సైన్యంతో పంపింది. మొదటి దఫా యుద్ధంలో ఫౌజ్దర్ చనిపోయాడు. దీంతో మహారాణి స్వయంగా యుద్ధరంగానికి బయలుదేరింది. తన సేనానులు, సైన్యాన్ని సమీక్షించింది. మొఘల్ సైన్యం బలంగా ఉందని వెనుదిరగడం అనివార్యమని తేలింది. ఈ విషయం ఒప్పుకోని మహారాణి యుద్ధానికే సిద్ధపడింది. మరోవైపు యువరాజు వీర్ నారాయణ్ సైన్యంతో అసఫ్ ఖాన్ మీదికి ఎగబడ్డాడు. ఆ యుద్ధంలో వీర్ గాయాలపాలై వెనుదిరిగాడు. దీంతో రాణి దుర్గావతి తన గజరాజు సర్మాన్ మీద యుద్ధ రంగానికి వెళ్లి పోరాడింది. గజకేసరి అయిన దుర్గావతి శత్రువులకు ముచ్చెమటలు పట్టించింది. ఇంతలోనే రెండు బాణాలు ఆమె వైపు దూసుకొచ్చాయి. ఒకటి భుజం మీద, మరొకటి చెవి కింది మెడలో బలంగా గుచ్చుకున్నాయి. ఆమె స్పృహ కోల్పోవడం మొదలైంది. ఇది గమనించిన మావటి తన మహారాణిని కాపాడుకునేందుకు సర్మాన్ను వెనక్కు తిప్పాడు.<br /><br />కాస్త మెలుకువలోకి వచ్చిన దుర్గావతి ఇక విజయావకాశాలు లేవని తెలుసుకుంది. శత్రువు చేతిలో చనిపోవడం ఇష్టం లేక తనను చంపేయమని మావటిని అడిగింది. అందుకు మావటి మా మహారాణిని నేను చంపలేను అన్నాడు. దీంతో ఖడ్గంతో పొడుచుకుని ఆత్మత్యాగం చేసి ఆత్మగౌరవం చాటుకుంది దుర్గావతి. అది 1564 జూన్ 24. ఇది రెండో దఫా యుద్ధం. ఇక మూడోదఫాలో అసఫ్ ఖాన్ సైన్యం చౌరాఘర్ మీదకు విరుచుకుపడింది. వీర్ నారాయణ్ని చంపేసింది. చౌరాఘర్ను నాశనం చేసింది. ఆ తర్వాత గోండ్వానాను అక్బర్ చంద్ర షాకు అప్పగించాడు. అలా 1780 వరకు వివిధ గోండ్వానా రాజులు పాలించిన తర్వాత గోండ్వానా మొఘలుల చేతికి వెళ్లిపోయింది.<br /><br /><h1 style="margin: 0px; padding: 0px;">
<img alt="Rani_Durgawati" class="imageright" src="http://namasthetelangaana.com/updates/2014/nov/30/Rani_Durgawati.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="Rani_Durgawati" /></h1>
<span style="font-size: small;"><h2 style="display: inline-block; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">వీరనారి జ్ఞాపకార్థం</span></h2>
<br />-1983లో మధ్యప్రదేశ్ ప్రభుత్వం జబల్పూర్ యూనివర్సిటీకి రాణి దుర్గావతి విశ్వవిద్యాలయంగా నామకరణం చేసింది.<br />- 1988 జూన్ 24న ఆమె వర్థంతి సందర్భంగా భారత ప్రభుత్వం రాణి దుర్గావతి పోస్టల్ స్టాంప్ను విడుదల చేసింది.<br />-జబల్పూర్ జంక్షన్ నుంచి జమ్ము తావి వరకు నడిచే రైలుకు మహారాణి జ్ఞాపకార్థం దుర్గావతి ఎక్స్ప్రెస్ (11449/11450) అని పేరు పెట్టారు.<br /><br /><h2 style="display: inline-block; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">ఛండేలా - గోండులు<br />రాణీ దుర్గావతి</span></h2>
<br />1542లో గోండు వంశ రాజు దళపత్షాను వివాహమాడిన తరువాత ఛండేలా, గోండు వంశాలు మరింత దగ్గరయ్యాయి. షేర్ షా సూరి దాడి చేసినప్పుడు జరిగిన యుద్ధంలో గోండు వీరుడు దళపత్ షా సాయంతో కీరత్ రాయ్ విజయభేరి మోగించాడు.<br /></span><h1 style="margin: 0px; padding: 0px;">
<img alt="nrani" class="imageright" src="http://namasthetelangaana.com/updates/2014/nov/30/nrani.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="nrani" /></h1>
రాణీ దుర్గావతి 1545లో కుమారుడికి జన్మనిచ్చింది. అతని పేరు వీర్ నారాయణ్. భర్త దళపత్ షా 1550లో కన్నుమూశాడు. అప్పుడు కొడుకు వీర్ నారాయణ్ చాలా చిన్నవాడు. దీంతో రాణీ దుర్గావతి పాలనా పగ్గాలు చేపట్టింది. పరిపాలనను సాఫీగా చేయడానికి రాణీ దుర్గావతికి మంత్రులు అధర్ కాయస్త, మన్ ఠాకూర్లు సహాయపడ్డారు. గోండ్వానా ప్రజల యోగక్షేమాలు చూసుకోవడంలో సఫలీకృతం అయ్యింది దుర్గావతి. సింగార్ఘర్ నుంచి తమ రాజధానిని చౌరాఘర్కు మార్చి అందమైన కోటను నిర్మించింది. గొప్ప సైన్యాన్ని కూడా ఏర్పాటు చేసుకుంది. ఆమె సైన్యంలో వెయ్యి ఏనుగులు, 20 వేల అశ్వాలు ఉండేవని చెబుతారు. దుర్గావతి ఆధీనంలో 70 వేల గ్రామాలు ఉండేవట.<br /><br /><div class="by-line" style="background-color: #e4f1f6; float: right; margin: 5px; padding: 3px; text-align: right;">
...? నగేష్ బీరెడ్డి<br />beereddy12@gmail.com</div>
<div>
<br /></div>
</div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-38273468692228504022014-12-19T14:26:00.000+05:302014-12-19T14:26:03.357+05:30ఆడదానికి రాజ్యమా? ఆడది పరిపాలించడమా? అన్న పురుషాధిక్యం తలలు వంచి నోళ్లు మూయించిన ధీర వనిత<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-TJIgVszlpXwHiFFm8lQierSVieXed_6dtfMxp9l3t3U7Gw0bf9dyIzEE60CgpItDp9r-kyGmIOAFbsX-PLc_-lbSaf3jhAy4LXJvhGWwEHNwOVPvtBCkOOCHYd9Gi5PkGfH6ek03TfM/s1600/Anushka-as-Rudramadevi.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-TJIgVszlpXwHiFFm8lQierSVieXed_6dtfMxp9l3t3U7Gw0bf9dyIzEE60CgpItDp9r-kyGmIOAFbsX-PLc_-lbSaf3jhAy4LXJvhGWwEHNwOVPvtBCkOOCHYd9Gi5PkGfH6ek03TfM/s1600/Anushka-as-Rudramadevi.jpg" height="214" width="320" /></a></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;"><br /></span></div>
<div style="text-align: left;">
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">కాకతీయ మహాసామ్రాజ్యభార ధారణి... శాత్రవ భయంకర నిత్య రుద్ర రూపిణి అరుదైన పాలనా దక్షురాలు.. అసమాన పరాక్రమశాలి.. శ్రీ శ్రీ శ్రీ రుద్రదేవ మహారాజు.. అలియాస్ రుద్రమ దేవి.. ఉరఫ్.. రుద్రాంబ. రాణీ రుద్రమ దేవి.. ఈ పేరు వింటేనే ఒళ్లు గగురుపొడుస్తుంది. రోమాలు నిక్కబొడుస్తాయి. ఆ నేమ్ ఒక ఫైర్ బ్రాండ్. దాదాపు ఎనిమిది వందల ఏళ్ల క్రితమే సమాజంలో బలంగా వేళ్లూనిన పురుషాధిక్యంపై సవాలు విసిరిన వీరనారి. ఆడదానికి రాజ్యమా? ఆడది పరిపాలించడమా? </span></div>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">అన్న పురుషాధిక్యం తలలు వంచి నోళ్లు మూయించిన ధీర వనిత. నేటి స్వేచ్ఛా మహిళకు ఆమె ఒక ప్రతీక. స్త్రీ ఆత్మ గౌరవానికి సమున్నత పతాక. రాజగజకేసరి.. రణరంగ ఖడ్గ ధారిణి... </span><br />
<div style="background-color: #e4f1f6; float: right; margin: 5px; padding: 3px; text-align: right;">
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">రాణీ రుద్రమదేవి గురించి మనకు తెలిసింది ఎంత? </span></div>
<div style="text-align: left;">
రాణీ రుద్రమ దేవి గురించి మనకు తెలిసినదానికన్నా తెలియనిదే ఎక్కువ. ఆమె జన్మ సంవత్సరం తెలియదు. ఉజ్జాయింపుగా ఊహించడానికి వీలుంది అని కాకతీయ యుగము గ్రంథంలో లక్ష్మీరంజనం రాశారు. నిజమే! రుద్రమదేవి గురించి చరిత్రకారులకూ తెలియని విషయాలు ఎన్నో ఉన్నాయి.<br />ఆంధ్రప్రదేశ్ ప్రభుత్వం ప్రచురించిన ఏడో తరగతి సాంఘిక శాస్త్రం పాఠ్య పుస్తకంలో ఇలా ఉంది.<br />మీరు ఎప్పుడైనా అత్యంత ధైర్యసాహసాలు గల మహిళా పాలకురాలైన రుద్రమదేవి గురించి విన్నారా ? ఆమె తన శక్తిసామర్థ్యాలతో ప్రతి ఒక్కరినీ మెప్పించి దిగ్విజయంగా పాలనా వ్యవహారాలను నిర్వహించారు. ప్రఖ్యాత కాకతీయ వంశానికి చెందిన రుద్రమదేవి ఓరుగల్లు (నేటి వరంగల్లు) రాజధానిగా పరిపాలించారు. క్రీ.శ.1262 నుంచి 1289 వరకు సుమారు 27 సంవత్సరాల పాటు చక్కటి పరిపాలన చేశారు. మనదేశంలో మహిళాపాలకులు చాలా అరుదు. రాణీ రుద్రమదేవికి కొద్దికాలంముందే సుదూరంలో ఉన్న ఢిల్లీని రజియా సుల్తానా అనే మహిళ పరిపాలించారు.<br />ప్రభువర్గాలకు చెందిన వారు స్త్రీపరిపాలన ఇష్టం లేక ఆమెను పాలకురాలిగా అంగీకరించక తుదముట్టించారు. ప్రముఖ ఇటాలియన్ యాత్రికుడైన మార్కోపోలో రుద్రమదేవి రాజ్యాన్ని సందర్శించి, ఆమె పరిపాలన, ధైర్యసాహసాలను కొనియాడాడు. ఆమె పురుషుల దుస్తులు ధరించి నిర్భయంగా, సునాయాసంగా గుర్రాల స్వారీ చేసేవారని పేర్కొన్నాడు. నాటి శాసనాలలో రుద్రమదేవి రుద్రదేవ మహారాజుగా కీర్తించబడింది. రజియా సుల్తానా లాగా రుద్రమదేవి కూడా తన తండ్రి పాలనా కాలంలోని ముఖ్యమైన నాయకుల వ్యతిరేకతను విజయవంతంగా అణిచివేసింది. రుద్రమదేవి, ఆమె మనుమడైన ప్రతాపరుద్రుడి పాలనలో చెలరేగిన అనేక సామంత తిరుగుబాట్లను నియంత్రించడానికి పలు చర్యలు తీసుకున్నారు.<br />(పాఠం 14 : ప్రాంతీయ రాజ్యాల ఆవిర్భావం కాకతీయులు -127వ పేజీ)<br />రాజ్ఞి రుద్రమ దేవిని గూర్చి రాస్తూ ప్రసిద్ధ చరిత్రకారులు మల్లంపల్లి సోమశేఖర శర్మ, డాక్టరు నేలటూరు వెంకటరమణయ్య ఇట్లా అభివర్ణించారు.<br />ఆంధ్ర దేశ పరిపాలకులలో రుద్రమదేవి నిస్సందేహంగా మహాఘనత చెందిన వ్యక్తి. రాజధర్మ విధులను ఆమె నిర్వహించిన తీరువలన తండ్రియామెకు ప్రసాదించిన పురుషనామము.. రుద్రదేవుడు అన్ని విధముల సార్థకమైనది. ప్రజలామెను రుద్రదేవ మహారాజు అని పిలుచుకునేవారు. దేశ పరిపాలనలో ఆమె చైతన్యవంతమైన పాత్ర వహించింది. ధైర్య సాహసములు విక్రమము కల యోధురాలు అవడమే కాక గొప్ప వ్యూహతంత్రజ్ఞురాలు. ఆమె రాజరికం చేసిన కాలంలో తరుచూ యుద్ధముల అలజడి కలిగినా ఆమె ప్రజలు సంతుష్టులు, సంప్రీతులు అయి సుఖించారు<br />అవును.. రుద్రమదేవి పాలన ప్రజారంజకమై భాసిల్లింది. శాంతి సుస్థిరతలతో విరాజిల్లింది.<br />క్రీ. శ. 1000 నుంచి 1323 వరకు దాదాపు మూడు శతాబ్దాల పాటు తెలుగు నేల నేలింది కాకతీయ వంశం. వీరికాలంలోనే త్రిలింగ, ఆంధ్ర పదాలకు అర్థం, పరమార్థం ఏర్పడ్డాయి. కాకతీయ వంశంలో సప్తమ చక్రవర్తి అయిన గణపతి దేవుడు అత్యంత పరాక్రమవంతుడు, రాజనీతి కోవిదుడు. ఈయనకు ఇద్దరు కూతుళ్లు. మహిళలు రాజ్యాధికారానికి అనర్హులన్న అప్పటి కాలపరిస్థితులకు తలొగ్గిన ఆయన తన కూతురు రుద్రమదేవిని కుమారుడిగా పెంచాడు. అన్ని విద్యలూ నేర్పించాడు. గణపతి దేవుడు రుద్రమను రాజప్రతినిధిగా ప్రకటించినప్పుడు ఆమె వయసు పద్నాలుగేళ్లే. అప్పటి నుంచి ఆమె తండ్రి చాటుబిడ్డగా పాలన సాగించింది. రుద్రమదేవి 1261 ప్రాంతం నుంచీ స్వతంత్రంగా పరిపాలించినట్లు కనబడుతుంది. కొన్ని శాసనాల్లో 1279 వరకు పట్టాభిషక్తురాలు కాలేదేమో అనే భావం కలిగించే రాతలున్నాయి.<br /><span style="color: red;">ధీర వనిత</span>రుద్రమ దేవి పాలనాకాలమంతా యుద్ధాలతోనే గడిచింది. తొలుత స్త్రీ పరిపాలనను, స్త్రీ అధికారాన్ని సహించలేని సామంతుల నుంచి దాయాదుల నుంచి ఆమెకు తీవ్ర ప్రతిఘటన ఎదురయ్యింది. తండ్రి గణపతి దేవుని కాలంలో సామంతులుగా ఉన్న రాజులు రుద్రమ సింహాసనం అధిష్టించగానే ఎదురు తిరిగారు. తిరుగుబాట్లు లేవదీశారు.<br />అయితే ఈ విపత్తులన్నింటినీ ఆమె సమర్థవంతంగా ఎదుర్కొంది. పరిపాలనా దక్షతలో నేర్పరి అయిన రాణీ రుద్రమ వారి అసూయను అణిచి వేసింది. దక్షిణాదిని పాలించే చోళులు, మరాఠా ప్రాంత యాదవులను సమర్థవంతంగా ఎదుర్కొని రాజ్యాన్ని కాపాడిన యోధురాలు రాణీ రుద్రమ. దేవగిరి యాదవ మహాదేవుడు ఎనిమిది లక్షల మహాసైన్యంతో రుద్రమపైకి దండెత్తి వచ్చాడు. మహదేవునిపై పదిరోజులకు పైగా జరిగిన భీకర పోరాటంలో రుద్రమ ప్రత్యక్షంగా పాల్గొన్నది. తన అపార శక్తి సామర్థ్యాలతో అపర భద్రకాళిలా విజృంభించింది. ఆమె తన చిరకాల ప్రత్యర్థి మహదేవుడ్ని ఆ యుద్ధంలో మట్టికరిపించి మూడు కోట్ల బంగారు వరహాలను పరిహారంగా గ్రహించింది. శత్రువును ఆర్థికంగా చావు దెబ్బకొట్టి మళ్లీ తలెత్తకుండా చేసింది. రుద్రమ జరిపిన పోరాటాలన్నింటిలో ఆమెకు బాసటగా నిలిచిన సేనానులు చరిత్రలో చిరస్మరణీయులయ్యారు. వీరిలో గోన గన్నారెడ్డి, రేచర్ల ప్రసాదిత్యుడు, రుద్రనాయకుడు, జన్నిగదేవుడు, త్రిపురాంతకుడు, బెండపూడి అన్నయ్య ముఖ్యులు.<br /><span style="color: red;">ప్రజా సేవలో..</span>రాణీ రుద్రమ తనదైన శైలిలో, అరుదైన రీతిలో పాలన సాగించింది. ప్రజలను, ముఖ్యంగా మహిళలను ఆమె అర్థం చేసుకున్నట్టుగా ఏ ఇతర రాజులూ అర్థం చేసుకోలేదు. రుద్రదేవుడి రూపంలో ఉన్న రుద్రమ పట్టోధృతి అంటే రాజప్రతినిధిగా బాధ్యతలు స్వీకరించిన అనంతరం దేశమంతా కలియ తిరిగింది. ప్రజాసమస్యలు ప్రత్యక్షంగా తెలుసుకుంది. యువరాజుగా ఆమె ఎక్కడి సమస్యలు అక్కడే పరిష్కరించింది. రాజ్యంలో ఒక చోట ఒక తల్లి కాన్పులోనే కన్ను మూయడం చూసి రుద్రమ తల్లడిల్లింది. ఒక్క క్షణం కూడా ఆలస్యం చేయకుండా సాహసోపేతమైన నిర్ణయం తీసుకుంది. మహామంత్రీ! గ్రామగ్రామాన ప్రసూతి వైద్యశాలలు కట్టించండి. ఇకపై మన రాజ్యంలో ప్రసవ సమయంలో ఒక్క మాతృమూర్తి కూడా మృత్యువాత పడడానికి వీల్లేదు అని ప్రకటించింది.<br />రుద్రమదేవి పాలనలో అప్పటి ప్రధాన రంగమైన వ్యవసాయం మూడు పువ్వులు, ఆరు కాయలుగా వర్థిల్లింది. సాగునీటి కొరత లేకుండా సువిశాలమైన చెరువులు తవ్వించారు. కాలంలో వ్యవసాయంతో పాటు వాణిజ్యం విస్తరించింది. విరాజిల్లింది. భరతనాట్యం, కూచిపూడి వంటి సంప్రదాయ నృత్యాలకు ధీటైన పేరిణీ శివతాండవమనే నూతన నృత్య విధానం పురుడుపోసుకుంది రుద్రమ కాలంలోనే. కాకతీయుల సైన్యాధిపతి అయిన జాయప సేనాని పేరిణీ నృత్య సృష్టికర్త. రుద్రమదేవి కాలంలో సంగీతం, సాహిత్యం, శిల్ప కళ, నృత్యం కలగలిసిపోయి విరాజిల్లాయి.<br /><span style="color: red;">అంబదేవుని దొంగదెబ్బ</span>అనేకసార్లు ఓటమి పాలైన సామంతరాజు అంబదేవుడు రుద్రమదేవిపై కక్షగట్టాడు. రుద్రమకు వ్యతిరేకంగా సామంతులను సమీకరించాడు. అదునుకోసం చూస్తున్న అంబదేవుడికి సమయం కలిసి వచ్చింది. రుద్రమ రాజ్యంపైకి పాండ్యులు, చోళులు, ఇతర సామంతులు ముప్పేట దాడికి దిగారు. దాన్ని అదనుగా తీసుకున్న అంబదేవుడు కుట్రలు, కుతంత్రాలతో ఇతర సామంత రాజులను ఏకం చేశాడు. రుద్రమకు అండగా నిలవాల్సిన తమ సేనలను రుద్రమపైకి ఎక్కుపెట్టాడు. అంబదేవుడి కుట్ర తెలుసుకున్న రుద్రమ అపర భద్రకాళి అయి కత్తి పట్టి కదన రంగాన దూకింది.<br />అప్పటికి ఆమె వయస్సు ఎనభై ఏళ్లు. ఇరు పక్షాల మధ్య దాదాపు రెండు వారాలకు పైగా భీకర పోరాటం సాగింది. ఆ వయసులోనూ రుద్రమను అంబదేవుడు ఓడించలేకపోయాడు. యుద్ధంలో రుద్రమను నేరుగా ఎదుర్కోలేక కపట మాయోపాయం పన్నాడు. ఆ రోజు రాత్రి క్షేత్రానికి సమీపంలో గుడారంలో కార్తీక సోమవారం సందర్భంగా పరమ భక్తురాలైన రుద్రమ ప్రత్యేక పూజల్లో నిమగ్నమై ఉంది. పూజారుల స్థానంలో తమ వాళ్లను పంపిన అంబదేవుడు తన దుష్టపథకాన్ని అమలు చేశాడు. పూజలో ఉన్న రుద్రమను అంబదేవుడి మనుషులు వెనుక నుంచి పొడిచారని చరిత్రకారులు చెబుతారు.<br /><span style="color: red;">శత్రువుల పాలిట సింహస్వప్నం..</span>మన రుద్రమ అసమాన పరాక్రమశాలి. కాకతీయ పాలకుల వైభవానికి సమున్నత కేతనం. రుద్రమ్మ భుజశక్తి, ధీయుక్తితో శత్రువుల పాలిట సింహ స్వప్నమైంది. అంతఃశత్రువులు, బయటి శత్రువుల కుట్రలు, కుతంత్రాలెన్నో సమర్థంగా ఎదుర్కొన్న వీరవనిత. సామ్రాజ్యాన్ని దక్షిణాన తమిళనాడులోని కంచి నుంచి ఉత్తరాన చత్తీస్ఘడ్ బస్తర్ సీమ వరకు, పడమరన బెడదనాడు నుంచి తూర్పున సముద్రం వరకు, ఈశాన్యంలో గంజాం.. అంటే అస్సోం వరకు కాకతీయ సామ్రాజ్యాన్ని విస్తరింపజేసింది. బలవంతులదే రాజ్యమన్న మధ్యయుగాల్లోనే రుద్రమ దక్షిణాపథంలో సువిశాల మహాసామ్రాజ్యాన్ని నెలకొల్పింది. ఆమె సాహసానికీ, ధీరత్వానికీ, తెగువకూ, పాలనా దక్షతకూ మారు పేరుగా నిలిచింది. తెలంగాణ మహిళ పాలనా పటిమను, మన జాతి ఖ్యాతిని విశ్వవిఖ్యాతం చేసింది.<br /><span style="color: red;">ఎప్పుడు చనిపోయింది?</span>రుద్రమ తన ప్రసిద్ధ సేనాని గోన గన్నారెడ్డితో కలిసి కర్ణాటక, ఆంధ్ర సరిహద్దులో పలు దుర్గాలు వశపరుచుకుంది. గోన గన్నారెడ్డి వారి రాజ్యరక్షామణియైన విఠలనాథ దండనాథుడు మాలువ, హాలువ మొదలైన దుర్గాలు సాధించిన తర్వాత సర్వరాష్ట్ర సమస్త ప్రజారక్షణ కోసం రాయచూరులో దుర్గం నిర్మించినట్లు అతని శాసనం(1294) చెబుతోంది. రాయచూరు విజయం రుద్రమ దేవి కడపటి విజయమని భావిస్తున్నారు. కావున 1295 ప్రాంతమున మహారాజ్ఞి రుద్రమ శివసాయుజ్యం చెందిందని చరిత్రకారులు చెబుతున్నారు. కానీ ఇటీవల వెలుగులోకి వచ్చిన నల్లగొండ జిల్లా చందుపట్ల శాసనంలో రుద్రమదేవి 1289 నవంబర్ 27న మరణించినట్లు అవగతమవుతున్నది. దీనిని ఇతర శాసనముల సాక్ష్యముతో సమన్వయించి నిర్ధారించవలసి ఉంది.<br /><span style="color: red;">వీరభద్రునితో వివాహం</span>పద్నాలుగవ యేటనే పాలనా పగ్గాలు చేపట్టిన రుద్రమకు ఇరవై ఐదో యేట నిడదవోలు రాజైన చాళుక్య వీరభద్రునితో వివాహమైంది. వీరికి ఇద్దరు కూతుళ్లు ముమ్మడమ్మ, రుయ్యమ్మ. తనకు మగ సంతానం లేకపోవడంతో రుద్రమ తన పెద్ద కుమార్తె ముమ్మడమ్మ కుమారుడైన ప్రతాపరుద్రుడ్ని దత్తత తీసుకుని యువరాజుగా పట్టాభిషేకం చేసింది. విధి ప్రాతికూల్యం చేత రుద్రమ దేవి భర్త చాళుక్య వీరభద్రుడు క్రీ.శ. 1266 నాటికే మృతిచెందినట్లు ఆయన తల్లి ఉదయ మహాదేవి పాలకొల్లు శాసనంలో ఉంది. భర్త మరణానికి సమీప కాలంలోనే రుద్రమదేవికి మరొక తీరని దుఃఖం కలిగింది. వృద్ధుడైన గణపతి దేవ చక్రవర్తి 1267లో శివసాయుజ్యం చెంది ఆమెను నిస్సహాయురాల్ని చేశాడు. రుద్రమకు ఇద్దరు కూతుళ్లే కాక మరో కూతురు కూడా ఉందా? అనే అనుమానం ఆ మధ్య ఒక శాసనం కలిగించింది. ప్రకృతశాసనంలోని ఎల్లన దేవుని భార్య కూడా రుద్రమదేవి తనయ అని ఆ శాసనం చెబుతోంది. </div>
<div style="text-align: right;">
... నగేష్ బీరెడ్డి </div>
<div style="text-align: right;">
beereddy12@gmail.com</div>
<ins class="adsbygoogle" data-ad-client="ca-pub-9466007347039544" data-ad-slot="5928437206" data-adsbygoogle-status="done" style="display: inline-block; height: 250px; width: 300px;"><ins id="aswift_2_expand" style="background-color: transparent; border: none; display: inline-table; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><ins id="aswift_2_anchor" style="background-color: transparent; border: none; display: block; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><iframe allowfullscreen="true" allowtransparency="true" frameborder="0" height="250" hspace="0" id="aswift_2" marginheight="0" marginwidth="0" name="aswift_2" scrolling="no" style="left: 0px; position: absolute; top: 0px;" vspace="0" width="300"></iframe></ins></ins></ins><ins class="adsbygoogle" data-ad-client="ca-pub-9466007347039544" data-ad-slot="5928437206" data-adsbygoogle-status="done" style="display: inline-block; height: 250px; width: 300px;"><ins id="aswift_2_expand" style="background-color: transparent; border: none; display: inline-table; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><ins id="aswift_2_anchor" style="background-color: transparent; border: none; display: block; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><iframe allowfullscreen="true" allowtransparency="true" frameborder="0" height="250" hspace="0" id="aswift_2" marginheight="0" marginwidth="0" name="aswift_2" scrolling="no" style="left: 0px; position: absolute; top: 0px;" vspace="0" width="300"></iframe></ins></ins></ins><ins class="adsbygoogle" data-ad-client="ca-pub-9466007347039544" data-ad-slot="5928437206" data-adsbygoogle-status="done" style="display: inline-block; font-size: 16pt; height: 250px; width: 300px;"><ins id="aswift_2_expand" style="background-color: transparent; border: none; display: inline-table; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><ins id="aswift_2_anchor" style="background-color: transparent; border: none; display: block; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><iframe allowfullscreen="true" allowtransparency="true" frameborder="0" height="250" hspace="0" id="aswift_2" marginheight="0" marginwidth="0" name="aswift_2" scrolling="no" style="left: 0px; position: absolute; top: 0px;" vspace="0" width="300"></iframe></ins></ins></ins><br />
<ins class="adsbygoogle" data-ad-client="ca-pub-9466007347039544" data-ad-slot="5928437206" data-adsbygoogle-status="done" style="display: inline-block; font-size: 16pt; height: 250px; width: 300px;"><ins id="aswift_2_expand" style="background-color: transparent; border: none; display: inline-table; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><ins id="aswift_2_anchor" style="background-color: transparent; border: none; display: block; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><iframe allowfullscreen="true" allowtransparency="true" frameborder="0" height="250" hspace="0" id="aswift_2" marginheight="0" marginwidth="0" name="aswift_2" scrolling="no" style="left: 0px; position: absolute; top: 0px;" vspace="0" width="300"></iframe></ins></ins></ins><br />
<br />
<div>
<div style="background-color: #e7f6fb; border: 1px solid rgb(202, 236, 249); float: left; margin: 5px;">
<div style="background-color: white; color: #333333; float: left; font-family: 'Trebuchet MS', Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 12px; margin: 5px; text-align: left;">
<ins class="adsbygoogle" data-ad-client="ca-pub-9466007347039544" data-ad-slot="5928437206" data-adsbygoogle-status="done" style="display: inline-block; height: 250px; width: 300px;"><ins id="aswift_2_expand" style="background-color: transparent; border: none; display: inline-table; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><ins id="aswift_2_anchor" style="background-color: transparent; border: none; display: block; height: 250px; margin: 0px; padding: 0px; position: relative; visibility: visible; width: 300px;"><iframe allowfullscreen="true" allowtransparency="true" frameborder="0" height="250" hspace="0" id="aswift_2" marginheight="0" marginwidth="0" name="aswift_2" scrolling="no" style="left: 0px; position: absolute; top: 0px;" vspace="0" width="300"></iframe></ins></ins></ins></div>
</div>
</div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-51821814486442736222014-11-05T13:47:00.004+05:302014-11-05T13:48:22.437+05:30సల్మాన్ ఖాన్ చెల్లెలు అర్పితాఖాన్ పరిణయం<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">అప్పట్లో బ్రిటన్ ప్రధానులు, నిజాం రాజులు... ఆ తర్వాత ఒక ఫ్రెంచ్ పారిశ్రామికవేత్త మాత్రమే అక్కడ వేడుక చేసుకున్నారు. ప్రపంచంలోనే అతిపెద్ద డైనింగ్ అది. అక్కడ ఇప్పుడు మరో వేడుక. ఫలక్నుమా ప్యాలెస్లో అర్పితాఖాన్ పెళ్లి. సల్లూ భాయ్ చెల్లి పెళ్లంటే మజాకా? లార్జర్ దాన్ లైఫ్! 250 మందికి మాత్రమే ఆహ్వానం! ఎవరు వారు? ఎంత వైభవం? ఖాన్సాబ్ ఖాన్దాన్ గురించి తెలిసిన వారిలో ఇదే </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఉత్కంఠ. అర్పిత పరిణయం ఇప్పుడు </span><span style="background-color: white; color: red; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif;">హాట్ టాపిక్.</span><br />
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<h1 style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<img alt="arpita-khan" class="imageright" src="http://namasthetelangaana.com/updates/2014/Nov/04/arpita-khan.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="arpita-khan" /></h1>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">బాలీవుడ్ బ్యాచిలర్ హీరో సల్మాన్ఖాన్ ఇప్పుడు మ్యారేజ్ బిజీలో పడ్డాడు. ఆయన చెల్లి అర్పితాఖాన్ పెళ్లి ఎక్కడనుకుంటున్నారు? ఖాన్ల ఖాన్దాన్కి సరితూగే ఫలక్నుమా ప్యాలెస్లో. హైదరాబాద్లోని పైగా నవాబుల విలాసవంతమైన ఫలక్నుమా ప్యాలెస్ను సల్మాన్ తన చెల్లి పెళ్లి కోసం రెండు రోజులు బుక్ చేసుకున్నారు. లార్జర్ దాన్ లైఫ్ సెలబ్రెషన్స్కు రెడీ అయిపోతున్నారు. </span><br />
<br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">ఖాన్ ఫ్యామిలీ</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">సల్మాన్ ఖాన్ తల్లిదండ్రులు సుశీల, సలీమ్ ఖాన్. సలీమ్ ఖాన్ బాలీవుడ్ యాక్టర్ కమ్ స్క్రీన్రైటర్గా ఫేమస్. 1964లో ఈయన పెళ్లి చేసుకున్నారు. సుశీలకు మరో పేరు సల్మాఖాన్. ఈ దంపతులకు నలుగురు సంతానం. వారిలో ముగ్గురు అబ్బాయిలు ఒక అమ్మాయి. అబ్బాయిల్లో పెద్దవాడు సల్మాన్ ఖాన్. రెండో అబ్బాయి అర్బాజ్ ఖాన్. ఈయన నటి మలైకా అరోరాని పెళ్లి చేసుకున్నాడు. వీరికి ఒక బాబు ఉన్నాడు. అర్బాజ్ తెలుగులో చిరంజీవి హీరోగా చేసిన సినిమాలో విలన్గా కూడా నటించాడు. సల్మాన్ చిన్న తమ్ముడు సోహెల్ ఖాన్. ఇతను కూడా నటుడే. సోహెల్ భార్య సీమ. వీరికి ఇద్దరు పిల్లలు నిర్వాన్, యోహాన్. సల్మాన్కు సొంత చెల్లెలు అల్వీరా ఖాన్. ఈమె అతుల్ అగ్నిహోత్రిని పెళ్లి చేసుకుంది. వీరికి ఇద్దరు పిల్లలు.. అయాన్, అలీజ్. 1981లో సల్మాన్ తండ్రి సలీమ్ ఖాన్ నటి హెలెన్ను పెళ్లి చేసుకున్నారు. </span><br />
<br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">మరి ఎవరీ అర్పిత?</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<h1 style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<img alt="arpita-khan-salmankhan1" class="imageright" src="http://namasthetelangaana.com/updates/2014/Nov/04/arpita-khan-salmankhan1.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="arpita-khan-salmankhan1" /></h1>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">సల్మాన్ తల్లిదండ్రులు అర్పితను దత్తత తీసుకున్నారు. అర్పిత తల్లి ఇల్లు లేక ఫుట్పాత్ మీద బతికేది.. ఆమె చనిపోవడంతో అర్పిత దిక్కులేనిది అయిపోయింది. అప్పుడే సలీమ్ భార్య హెలెన్ స్పందించి అర్పితను దత్తత తీసుకుంది. కుటుంబంలో అందరికంటే చిన్నది కావడంతో సల్మాన్తో సహా కుటుంబ సభ్యులందరూ అర్పితను ముద్దుగా చూసుకునేవారు. సల్మాన్ ఎంత బిజీ బాలీవుడ్ యాక్టర్ అయినా అర్పితకు స్పెషల్ టైమ్ ఇస్తాడు. అర్పిత అంటే సల్మాన్కు చాలా ఇష్టం. తండ్రి వయస్సు ఉన్నా ఇద్దరు స్నేహితుల్లా క్లోజ్గా ఉంటారు. అన్ని విషయాలూ షేర్ చేసుకుంటారు. ఇద్దరి మధ్య బ్యూటిఫుల్ బాండింగ్ ఉంది. అన్నయ్య చాలా బిజీగా ఉంటారు. అయినా మా మధ్య ఈజీ గోయింగ్ రిలేషన్షిప్ ఉంది. కానీ సల్మాన్ భాయ్కి మనుషుల్ని అర్థం చేసుకోవడం పెద్దగా రాదు అని దాపరికం లేకుండానే చెబుతుంది అర్పిత. </span><br />
<br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">ఖాన్ ఫేమ్..</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">అర్పిత లండన్ కాలేజ్ ఆఫ్ ఫ్యాషన్లో ఫ్యాషన్ మార్కెటింగ్ అండ్ మేనేజ్మెంట్లో డిగ్రీ చేసింది. సొంతంగా ఒక ఫ్యాషన్ లేబుల్ను కూడా లాంచ్ చేసింది. ప్రస్తుతం లీడింగ్ ఆర్కిటెక్చర్ అండ్ ఇంటీరియర్ డిజైన్ కంపెనీతో కలిసి పనిచేస్తోంది. ఫ్యాషన్ సైడ్ ఉండడంతో అర్పితకు స్వతహాగా కొంత ఫేమ్ వచ్చింది. </span><br />
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">సల్మాన్ చెల్లెలుగా అర్పిత క్రేజ్ ఆటోమెటిగ్గా ఉండనే ఉంది. తన భాయ్తో కలిసి నటించిన హీరోయిన్లందరితో అర్పితకు మంచి స్నేహం ఉంది. సోనమ్ కపూర్, కంగనా రనౌత్, ప్రియాంక చోప్రా, కత్రినా కైఫ్ అందరూ నాకు మంచి ఫ్రెండ్సే అని చెబుతుంది అర్పిత. </span><br />
<br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">కాస్టూమ్స్..</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">సల్మాన్ ఖాన్ చెల్లి పెళ్లంటే ఎలాంటి దుస్తులు వేసుకుంటారు.. ఎవరు డిజైన్ చేస్తారు అని ఖాన్ అభిమానులు ఆసక్తిగానే ఎదురు చూస్తుంటారు. అర్పిత పెళ్లి బట్టలు ఫేమస్ డిజైనర్ మనీష్ మల్హోత్రా డిజైన్ చేస్తారా? సల్మాన్ ఫేవరెట్ అశ్లీ రెబెలో చేస్తారా అని టాక్ మొదలైంది. ఇంతకీ పెళ్లిలో సల్మాన్ ఎలాంటి దుస్తులు వేస్తారన్నది కూడా హాట్ టాపిక్. ఎందుకంటే సల్మాన్ సింప్లిసిటీనే లైక్ చేసే హీరో. సల్మాన్ బ్లూ జీన్స్.. బీయింగ్ హ్యూమన్ టీషర్టుల్లో ఎక్కువగా కనిపిస్తుంటారు.</span><br />
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">మరి పెళ్లిలో ఎలాంటి డ్రెస్.. వేస్తారు.. షేర్వానీయా.. త్రీపీస్ సూటా? అని ఫ్యాన్స్ ఎగ్జయిట్మెంట్. అర్బజ్ ఖాన్, మలైకా అరోరా కలర్ కో-ఆర్డినేషన్ మీద కూడా ఆసక్తి ఉంది. దుస్తుల మీద ఇంతగా ఎందుకు ఆసక్తి ఉందంటే.. సల్మాన్ బాలీవుడ్ స్టయిలిష్ స్టార్.. అర్పిత ఫ్యాషన్ డిజైనర్.. సల్మాన్ మరదలు సీమ కూడా కాస్టూమ్ డిజైనర్. ఇంత మంది ఫ్యాషన్ ఐకాన్లు ఉన్నవారి బిగ్ డే ఫంక్షన్లో దుస్తులు ఎలా ఉంటాయన్నదానిలో ఆసక్తి కామన్. </span><br />
<br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">ఖాన్దాన్</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">తల్లిదండ్రులు : తండ్రి సలీమ్ ఖాన్. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">తల్లి సుశీల (సల్మా ఖాన్). </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">సలీమ్ రెండో భార్య హెలెన్.</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">పెద్ద తమ్ముడు : అర్బజ్ ఖాన్ భార్య మలైకా అరోరా</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">చిన్న తమ్ముడు : సోహెల్ ఖాన్ భార్య సీమ </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">చెల్లెలు : అల్వీరా ఖాన్ భర్త అతుల్ అగ్నిహోత్రి</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">చిన్న చెల్లి : అర్పితాఖాన్ </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">అర్పిత, ఆయుష్ ఒకరి పేర్లు ఒకరు చేతుల మీద టాటూలు వేయించుకున్నారు. అర్పిత మోచేతి మీద అప్పటికే స్టార్ షేప్ టాటూ ఉంది. ఆ స్టార్లో ఖాన్దాన్ పేర్లు మొత్తం ఉంటాయి. </span><br />
<br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">బాయ్ ఫ్రెండ్..</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<h1 style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<img alt="Arpitakhan Wedding" class="imageright" src="http://namasthetelangaana.com/updates/2014/Nov/04/arpita-khan2.jpg" style="background-color: #f1f1f1; border: 1px solid rgb(205, 205, 203); color: white; float: right; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 10px;" title="Arpitakhan Wedding" /></h1>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">యాక్టర్ అర్జున్ కపూర్తో అర్పిత కొంత కాలం డేటింగ్ చేసినట్లు మధ్య రూమర్స్ వచ్చాయి. ఈ విషయాన్ని అర్జున్ కూడా ఒక టీవీ షోలో ఒప్పుకున్నాడు. అయితే అర్పిత ఇప్పుడు తన బోయ్ఫ్రెండ్ ఆయుష్ శర్మతో పెళ్లికి సిద్ధమైంది. అర్పిత, ఆయుష్ ప్రేమికులు కాకముందు నుంచి మంచి స్నేహితులు. ఆయుష్ కూడా బాలీవుడ్లో యాక్టర్గా ఎంట్రీ ఇచ్చేందుకు ప్రయత్నిస్తున్నాడట. అందుకోసమే ఢిల్లీ నుంచి ముంబై వచ్చేశాడు. ఆయుష్ శర్మ ఢిల్లీకి చెందిన వ్యాపారవేత్త. 2013 నుంచి అర్పితా ఆయుష్తో డేటింగ్ చేస్తోంది. ఇద్దరు తమ పెద్దలను ఒప్పించి ఇప్పుడీ పెళ్లికి రెడీ అయ్యారు. </span><br />
<br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">పెళ్లి బాజా</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఎంతో కాలంగా ప్రేమలో మునిగి తేలుతున్న తన బాయ్ఫ్రెండ్ ఆయుష్ శర్మతో పెళ్లికి ఎట్టకేలకు అన్నయ్యను ఒప్పించింది. ఖాన్ ఇరు ఫ్యామిలీలను ఒప్పించాడు. ఇప్పుడు కుటుంబ సభ్యులందరూ పెళ్లి పనుల్లో బిజీగా ఉన్నారు. పెళ్లి పత్రికలు కూడా పంచేశారు. ఈ పత్రికల డిజైన్ వెరీ రిచ్గా ఉందని టాక్. పింక్ అండ్ గోల్డ్ కలర్ కాంబినేషన్లో డిజైన్ చేయించారు. అయితే గోల్డ్ కోటింగ్తో కార్డులున్నాయని టాక్ వచ్చింది కానీ కాదు. మా కార్డ్స్ చాలా సింపుల్గా రిచ్ లుక్తో ఉన్నాయని అర్పిత ట్విట్టర్లో చెప్పింది. అర్పిత పెళ్లి షాపింగ్లో సల్మాన్ ఫ్రెండ్ సంగీత బిజిలానీ హెల్ప్ చేస్తోందట. </span><br />
<div>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;"><br /></span></div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-9890291043443321422014-11-02T13:57:00.000+05:302014-11-02T13:57:15.235+05:30ఆడవారికి మగవారు చెవుల పువ్వెట్టింగ్...<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjw2aInKJdaBvzLfh4InxVA9zowUPnj9wh95cu_FmtnRFK2Lh1GIMVwvudVqsIOA7g_ZGleyt9Ejtfw2qTS8a_KPSpHSX4xfE1WsFCI6rey4jAjHnhtCnQAn_oooMhivKG2QUj2W6SZrE/s1600/man-seeing-girl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjw2aInKJdaBvzLfh4InxVA9zowUPnj9wh95cu_FmtnRFK2Lh1GIMVwvudVqsIOA7g_ZGleyt9Ejtfw2qTS8a_KPSpHSX4xfE1WsFCI6rey4jAjHnhtCnQAn_oooMhivKG2QUj2W6SZrE/s1600/man-seeing-girl.jpg" height="237" width="320" /></a></div>
<div>
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;"><br /></span></h2>
</div>
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">ఆడవారికి మగవారు తరచుగా చెప్పే అబద్ధాలు</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఆడవారి మాటలకు అర్థాలు వేరుగా ఉంటాయో లేదో కానీ మగవారు చెప్పే అబద్ధాలు చాలానే ఉంటాయట. ఆడవారికంటే మగవారే అబద్ధాలు ఎక్కువగా చెబుతారని అధ్యయనాలు చెబుతున్నాయి. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">మగవారు ఆడవారి చెవిలో తరచుగా పువ్వెట్టే సీన్స్ ఇవి. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">నేను ఆమెను చూడడం లేదు</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">మగవారు తమ పార్ట్నర్తో ఉన్నప్పుడు ఎవరైనా అందమైన అమ్మాయిలు వారి ముందుగా వెళితే కళ్లు వాటంతటవే అటువైపు తిరుగుతాయట. ఆడవారు ఆ విషయం గమనించి అడిగితే చూసి కూడా చూడలేదని, నువ్వు పక్కనుండగా మరొకరినెందుకు చూస్తానని ఈజీగా బుకాయిస్తారట. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">మర్చిపోలేదు.. నాకు గుర్తుంది..</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఈ మాట మగవారు ఆడవారి దగ్గర తరచుగా వాడుతుంటారు. ఆడవారు ఏమైనా తీసుకురమ్మని చెబితే అవి మరచిపోవడమే కాక నువ్వు చెబితే మరచిపోతానా ఓ పనుండి అటువైపు వెళ్లలేదు. రేపు ఎంత పని ఉన్నా కచ్చితంగా తీసుకువస్తానంటారట. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">లేదు లేదు వింటున్నా..</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">తమ గాళ్ఫ్రెండో, పార్ట్నరో ఏవైనా అనవసర విషయాల గురించి మాట్లాడుతుంటే అవి వింటున్నట్లు తల ఊపుతూ వారి లోకంలో వారు ఉంటారట. ఒకవేళ ఆడవారు ఆ విషయం కనిపెట్టి అడిగితే.. లేదు లేదు నువ్వు చెప్పినవి వింటూ ఆలోచిస్తున్నా అని అంటారు. పొరపాటున ఆమెగానీ.. సరే ఏమి చెప్పానో చెప్పు అని ఆమె అంటే ఇక అడ్డంగా బుక్ అయినట్లే. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">తాగలేదు.. బలవంతం చేశారు..</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఇంకెప్పుడూ తాగను.. అప్పటికీ నీకు ఇష్టం లేదని చెప్పా. కానీ వాళ్లు వింటేగా బలవంతంగా తాగించేశారు అంటూ మగవారు ఇలా మొదలెడతారట. కానీ వాస్తవమేంటంటే ఒకరు బలవంతం పెట్టే విషయం పక్కన పెడితే మందు తాగేటప్పుడు తన భార్యకు ఇష్టం లేదన్న మాట అసలు గుర్తుకే రాదట. ఒకవేళ వచ్చినా లైట్ తీసుకుని లైట్ పెగ్గేద్దాం అనుకుంటారట. పైన చెప్పినట్లు సాకు చెప్పి తప్పించుకోవచ్చనే ధీమాతో నైంటీ ప్లస్ నైంటీ కొట్టేస్తారట. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">నా కలలో ఇంకో అమ్మాయా నో ఛాన్స్!</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">మగవారు తమ కలలో వారి వారి స్వప్న సుందరులను ఊహించుకుంటూ కలలు కంటారు. ఒకవేళ నిద్రలో కలవరిస్తూ దొరికిపోతే.. ఛా నా కలలో ఇంకో అమ్మాయా? నో ఛాన్స్. నా జీవితంలోనే కాదు.. నా కలలో కూడా నీకు తప్ప మరొకరికి చోటు లేదు అని బిస్కెట్ వేస్తారట. వాస్తవానికి ఏ భర్తకూ తన భార్య కలలో రాదు. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br />
<h2 style="background-color: white; display: inline-block; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 0px; padding: 0px;">
<span style="color: red;">ఆ విషయం నాకు తెలుసు..</span></h2>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఏదైనా విషయం తెలియదు అని ఆడవారి ముందు ఒప్పుకోవడానికి మగవారికి నామోషీ. ఆడవారికి తెలిసిన విషయాన్ని మగవారు తమకు తెలియకపోయినా తెలుసని బుకాయిస్తారట. అలా ఇలా మాటల్లోకి దింపి ఆ విషయాన్ని మొత్తానికి ఆడవారి నుంచే రాబడతారట.</span></div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-78939244328201424822014-11-01T13:34:00.000+05:302014-11-01T13:34:01.269+05:30వన్ స్టోరీ.. 4 స్ర్కీన్ ప్లేస్ !!2!! (ప్రపంచంలోనే అతి చిన్న ప్రేమ కథ : universal love story)<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2Sk8u8K0yAzQKowMdLLSVlS2GqDBhTYRecIp8YRy1gh55mHaYpu4bp5j6s1JONbjN48KvoSK4FcGsmcDPGcFWNReH_S2kPzoNAHSM835nnVFhtOv8M_TyWwfx14RPrCsh1tSAGvTq6GA/s1600/proposal-ideas1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2Sk8u8K0yAzQKowMdLLSVlS2GqDBhTYRecIp8YRy1gh55mHaYpu4bp5j6s1JONbjN48KvoSK4FcGsmcDPGcFWNReH_S2kPzoNAHSM835nnVFhtOv8M_TyWwfx14RPrCsh1tSAGvTq6GA/s1600/proposal-ideas1.jpg" /></a></div>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><b><span style="color: red;">కథ</span></b></span><br style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;" /><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఒక అబ్బాయి ప్రపోజ్ చేశాడు. </span><br style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;" /><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">అమ్మాయి ఒప్పుకోలేదు.</span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br />ఆ తర్వాత ఇద్దరూ సంతోషంగా జీవించారు. </span><br />
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /><b><span style="color: red;">స్ర్కీన్ ప్లే 1</span></b><br /><span style="color: #141823;">తనని చూడగానే ఇంప్రెస్ అయ్యాను. నచ్చావని చాలాసార్లు చెప్పాలనుకున్నాను. </span><br /><span style="color: #141823;">చివరికి ఒకరోజు ప్రపోజ్ చేశాను. కానీ అమ్మాయి ఒప్పుకోలేదు. చాలా ప్రయత్నించాను. కానీ తన మనసు మారలేదు. </span><br /><span style="color: #141823;">ఇక తనని మర్చిపోవడానికి ప్రయత్నించాను. </span><br /><span style="color: #141823;">వేరే అమ్మాయిని పెళ్లి చేసుకున్నాను. </span><br /><span style="color: #141823;">సంతోషంగా జీవించాను. </span><br /></span><br />
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><b><span style="color: red;">స్ర్కీన్ ప్లే 2</span></b><br /><span style="color: #141823;">అతడు అప్పుడప్పుడూ కనిపిస్తూ ఉండేవాడు. అదోలా చూసేవాడు. </span><br /><span style="color: #141823;">ఒకరోజు సడెన్ గా వచ్చి ప్రపోజ్ చేశాడు. నాకేం అర్థం కాలేదు. కుదరదన్నాను. </span><br /><span style="color: #141823;">అయినా సతాయించాడు. </span><br /><span style="color: #141823;">ఆ తర్వాత ఏమయ్యిందో కనిపించలేదు. </span><br /><span style="color: #141823;">ఇంట్లో వాళ్లు చూసిన సంబంధం చేసుకున్నాను. </span><br /><span style="color: #141823;">హ్యాపీగా జీవించాను. </span><br /></span><br />
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><b><span style="color: red;">స్ర్కీన్ ప్లే 3</span></b><br /><span style="color: #141823;">తన చూడగానే ఫ్లాట్ అయిపోయాను. నచ్చావని చెప్పాను. మాట్లాడలేదు. </span><br /><span style="color: #141823;">ఒకరోజు ప్రపోజ్ చేశాను. అమ్మాయి ఒప్పుకోలేదు. చాలా ప్రయత్నించాను. తన మనసు మారింది. </span><br /><span style="color: #141823;">ఇంట్లో వాళ్లని ఒప్పించి పెళ్లి చేసుకున్నాం. </span><br /><span style="color: #141823;">ఇద్దరం సంతోషంగా జీవించాం. </span><br /></span><br />
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><b><span style="color: red;">స్ర్కీన్ ప్లే 4</span></b><br /><span style="color: #141823;">తను ఎక్కడ తగిలాడో తెలియదు. ఆ కళ్లెప్పుడూ నన్నే వెతికేవి. </span><br /><span style="color: #141823;">చూసి నవ్వే వాడు తప్ప మాట్లాడేవాడు కాదు. </span><br /><span style="color: #141823;">ఒకరోజు సడెన్ గా ప్రపోజ్ చేశాడు. నాకేం అర్థం కాలేదు. </span><br /><span style="color: #141823;">అడగ్గానే ఒప్పుకుంటే అమ్మాయిని ఎలా అవుతాను. కుదరదన్నాను. </span><br /><span style="color: #141823;">అయినా వదల్లేదు. నచ్చాడు. </span><br /><span style="color: #141823;">ఇంట్లో చెప్పాను. చూద్దాం అన్నారు. తన వాళ్లు వచ్చి అడిగారు. </span><br /><span style="color: #141823;">మా వాళ్లు ఒప్పుకోవడంతో పెళ్లి చేసుకున్నాం. </span><br /><span style="color: #141823;">ఇంకేముంది ఆల్ హ్యాపీస్.</span></span></div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-46872903650568577442014-10-30T12:22:00.000+05:302014-10-30T12:46:42.251+05:30ఒక స్టోరీ.. మూడు స్క్రీన్ ప్లేలు.. !! 1 !!<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6IT53_YwPvxxC-WlNMdB7bfFTmQ7fiZaTEVInh0aK5RuleULugUlVJ2Vqq6zHR9v8BAVUp8Vr408dFkE0OWeQ_lVC4u0czelhJ5-owyeltq62SFf3r6WUBrAbaND1XF4mrdHOiVD0ipM/s1600/3-funny-penguins.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6IT53_YwPvxxC-WlNMdB7bfFTmQ7fiZaTEVInh0aK5RuleULugUlVJ2Vqq6zHR9v8BAVUp8Vr408dFkE0OWeQ_lVC4u0czelhJ5-owyeltq62SFf3r6WUBrAbaND1XF4mrdHOiVD0ipM/s1600/3-funny-penguins.jpg" height="200" width="320" /></a></div>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">కథ</span><br />
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">ఒకతని పుట్టిన రోజు. ఇంట్లో వారెవరూ శుభాకాంక్షలు చెప్పలేదు. బాధతో ఆఫీసుకు వెళ్లాడు. కొలీగ్స్ కూడా చెప్పలేదు. సెక్రెటరీ మాత్రం హ్యాపీ బర్త్ డే అంటూ విష్ చేసింది. హ్యాపీగా ఫీల్ అయ్యాడు. ఆమె లంచ్ కి బయటికి తీసుకెళ్లింది. తర్వాత తన ఇంటికి వెళ్దామంది. అతను సంతోషంగా వెళ్లాడు. రెండు నిమిషాల్లో వస్తానంది. </span><br />
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">అతనికి షాక్ ఇద్దామని అతని పేరెంట్స</span><span class="text_exposed_show" style="background-color: white; color: #141823; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;">్ ని, భార్యాపిల్లలను, కొలీగ్స్ ని కేక్ తో సహా తీసుకొచ్చింది.<br />కానీ వారంతా షాక్ తిన్నారు.<br />అతను సోఫాలో నగ్నంగా కూర్చున్నాడు.</span><br />
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /><span style="color: red;"><b>స్క్రీన్ ప్లే 1</b></span><br /><span style="color: #141823;">ఈ రోజు నా పుట్టిన రోజు.. నా తల్లిదండ్రులు, భార్యా పిల్లలు నాకు విషెష్ చెప్పలేదు. బాధేసింది. ఆఫీస్ కి వెళ్తే కొలీగ్స్ కూడా చెప్పలేదు. చిరాకేసింది. నా క్యాబిన్లోకి వెళ్లాను. నా సెక్రెటరీ అందంగా ఉంటుంది. హ్యాపీ బర్త్ డే చెప్పింది. సంతోషించాను. లంచ్ కి వెళ్దాం అంది.</span><br /><span style="color: #141823;">లంచ్ అయిపోయాక తన ఫ్లాట్ కి వెళ్దామని తీసుకెళ్లింది. బెడ్ రూమ్ లోకి వెళ్లి రెండు నిమిషాల్లో వస్తానంది. కోరుకున్నదేదో కాలికి తగులుతోంది అనుకున్నాను.</span><br /><span style="color: #141823;">ఐదు నిమిషాల తర్వాత…</span><br /><span style="color: #141823;">కేక్ తో వచ్చింది. మా పేరెంట్స్, భార్యా పిల్లలు, కొలీగ్స్ అందరూ ఉన్నారు. షాక్ తిన్నారు.</span><br /><span style="color: #141823;">నేను సోఫాలో…??</span></span><br />
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /><span style="color: red;"><b>స్క్రీన్ ప్లే 2</b></span><br /><span style="color: #141823;">ఈ రోజు మా ఆయన పుట్టిన రోజు. అత్త మామలు, పిల్లలు ఎవరం శుభాకాంక్షలు చెప్పలేదు. ఆయన బాధతో ఆఫీసుకు వెళ్లారు.</span><br /><span style="color: #141823;">మేమంతా రెడీ అయి ఆయన సెక్రెటరీ ఇంటికి వెళ్లాం. తనేదో సర్ ప్రైజ్ ప్లాన్ చేసింది. లంచ్ అయిపోయాక కేక్ కటింగ్.. అప్పటి వరకు బెడ్ రూమ్ లో రెస్ట్ తీసుకొమ్మంది. తను వచ్చింది. ఆయన హాల్ లో వెయిట్ చేస్తున్నారని చెప్పింది. మేం కేక్ తీసుకుని బయటికి వచ్చాం.</span><br /><span style="color: #141823;">కానీ ఆయన…!!</span></span><br />
<span class="text_exposed_show" style="background-color: white; display: inline; font-family: Helvetica, Arial, 'lucida grande', tahoma, verdana, arial, sans-serif; font-size: 14px; line-height: 19.3199996948242px;"><br /><span style="color: red;"><b>స్క్రీన్ ప్లే ౩</b></span><br /><span style="color: #141823;">ఈ రోజు మా బాస్ పుట్టిన రోజు.. ఎప్పటిలా కాకుండా సర్ ప్రైజ్ ప్లాన్ చేశాను. మేడమ్ తో మాట్లాడి విషెష్ చెప్పొద్దన్నాను. బాస్ ఆఫీసుకు రాగానే అర్థమయింది. ఇంట్లో వాళ్లు చెప్పలేదని. థ్రిల్ ఫీలవుతారనుకున్నాను. లంచ్ కి తీసుకెళ్లాను. మేడమ్ వాళ్లు ఇంటికి వచ్చారో లేదో కనుక్కున్నాను. వాచ్ మెన్ కి చెప్పి బెడ్ రూమ్ లో కూర్చోబెట్టాను.</span><br /><span style="color: #141823;">లంచ్ అయ్యాక బాస్ ని ఇంటికి తీసుకెళ్లాను. కేక్ తీసుకుని మేడమ్ వాళ్లని తీసుకొద్దామని బెడ్ రూమ్ లోకి వెళ్లాను.</span><br /><span style="color: #141823;">ఐదు నిమిషాల తర్వాత మేం వచ్చేసరికి…</span><br /><span style="color: #141823;">బాస్… !!</span><br /><span style="color: red;">(కథ ఒక్కటే.. ఎవ్వడి వర్షన్ వాడికి ఉంటుంది. నువ్వోలా చెబుతావ్. నేనోలా చెబుతా. కాపీ, ప్లజరిజమ్ అనేవి సోది మాటలు)</span></span></div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-67441225972498221842014-10-08T13:23:00.005+05:302014-10-08T13:24:34.604+05:30కొమరం భీము గురించి తెలియని కొన్ని నిజాలు <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://namasthetelangaana.com/updates/2014/oct/08/komaram.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="komaram" border="0" class="imageright" src="http://namasthetelangaana.com/updates/2014/oct/08/komaram.jpg" style="background-color: #3c4d71; color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px; margin-top: 5px; padding: 5px;" /></a></div>
<b style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">గూగుల్లో </b><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">komaram అని టైప్ చేయగానే.. komaram puli అని వస్తుంది. టైప్ చేయగానే ప్రారంభ అక్షరాల నుంచి పాపులర్ నేమ్ (సెర్చ్ కీ)ని చూపించడం గూగుల్ ైస్టెల్. మన కుంరం భీము నిజంగా పులి. కానీ గూగుల్లో అదొక సినిమా పేరు.. </span><b style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఒక సినిమాకున్న పాపులారిటీ మన వీరునికి లేదు.</b><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;"> (ఇందులో గూగుల్ తప్పు ఏమీలేదు)</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">తప్పంతా మనదే. </span><br />
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">మన గొప్పతనం గురించి, మన వారి వీరగాథల గురించి మనం ఎంతగా రాసుకుంటే అంతగా గుర్తిస్తుంది గూగుల్. గూగుల్ అంటే ప్రపంచం. గూగ్లింగ్ ప్రపంచంలో చాలామంది చేసే పనే.</span><b style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">గోండుల హక్కుల సాధన కోసం జంగ్ సైరన్ మోగించిన మన పోరాట యోధుని గురించి ఈ ప్రపంచానికి తెలియాలి.</b><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;"> ఆ మహావీరుని పోరాట పటిమ, అరాచక శక్తులపై పూరించిన సమరశంఖం గురించి ఈ-తరం తెలుసుకోవాలి. </span><br />
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఈ-తరం అంటే? యువతరం. పైగా యంగ్ తరంగ్లం అని చెప్పుకుంటాం కదా. మనకు పుస్తకాలు (పాఠ్య పుస్తకాలు కాదు) చదివే అలవాటు ఎక్కడుంది చెప్పండి? వీరుల గురించి తెలుసుకునే తీరిక ఏడుంది? ఒక మగధీర, ఒక బాహుబలి మీద ఉన్న ఆసక్తి తప్ప.సినిమాగా వస్తేనే ఆసక్తా? </span><b style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">కుంరం భీము జీవితం సినిమాకి ఏమాత్రం తగ్గని వీరగాథ.</b><br />
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">అవును బాస్.. అల్లాణి శ్రీధర్ కూడా తీశాడుగా సినిమా. కొమరం భీమ్.. ఇప్పుడు బాలీవుడ్లో కూడా తీస్తున్నాడు. అది గూగుల్లో మొదటగా ఎందుకురాదు? ఎందుకంటే అందులో పీకే, ఏఏ లాంటివారు లేరు కదా!</span><br />
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" />
<b style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఇంతకీ ఏవరీ కుంరం భీము? ఆయన చేసిన త్యాగమేంటి? ఆయన గురించి మనకు తెలిసిందెంత? తెలియాల్సింది ఇంకా ఉందా?</b><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;"> పోనీ.. గూగుల్లో వెతికి చూద్దామా? ఏమొస్తుంది...మొదటగా ఇంగ్లీష్ వికీపీడియా.. </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">కొమరం భీమ్ బార్న్: 22 అక్టోబర్ 1901</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">డెత్ : 19 అక్టోబర్ 1940 </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">అదే తెలుగు వికీపీడియాలో..</span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">జననం: సెప్టెంబరు 27, 1900 </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">మరణం: సెప్టెంబరు 1, 1940 </span><br />
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఇంగ్లీషు.. ెలుగు.. రెంటినీ పోల్చి చూడండి..!! ఇందులో దేన్ని నమ్మాలి? అసలు వికీపీడియానే పూర్తిగా నమ్మొద్దు. ఎందుకంటే దీన్ని ఎవరైనా ఎడిట్ చేయొచ్చు. ఇంతకీ వాస్తవమేంటి? </span><br />
<span style="font-size: x-large;">ఆ వాస్తవమేంటో<a href="http://namasthetelangaana.com/Zindagi/%E0%B0%AE%E0%B0%A8-%E0%B0%95%E0%B1%81%E0%B0%82%E0%B0%B0%E0%B0%82-%E0%B0%AA%E0%B1%81%E0%B0%B2%E0%B0%BF-7-3-411099.aspx"> ఇక్కడ క్లిక్ చేసి</a> చదవండి. </span><br />
<span style="font-size: x-large;"><br /></span>
<span style="font-size: x-large;">ఆర్టికల్ నచ్చితే మా<a href="https://www.facebook.com/nt.zindagi"> ఫేస్ బుక్ పేజీ</a>లో ఓ లైక్ కొట్టేయండి. </span><br />
<br />
<br style="background-color: white;" /></div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-19468941660192328852014-09-19T18:07:00.002+05:302014-09-19T18:07:12.135+05:30ఈ బండల మాటున ఏ గుండెలు మోగెనో..<div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<img alt="zinmdhagi" class="imageright" src="http://namasthetelangaana.com/updates/2014/sep/19/zinmdhagi.jpg" style="background-color: #3c4d71; clear: both; color: white; float: right; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px; margin: 5px 5px 5px 10px; padding: 5px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;"></span><br />
<div>
<br /></div>
<span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">బస్సు ప్రయాణం పుస్తకాలు చదువుకోవడానికి </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">బావుంటుంది. ఆచార్య హరి శివకుమార్ రాసిన </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఓరుగల్లు అసలు చరిత్ర చదువుతుంటే.. నేను బస్సులో కాదు.. టైమ్ మెషీన్లో కాకతీయుల </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">కాలం నాటికి వెళ్తున్నట్లు అనిపించింది.</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">చారిత్రాత్మకమైన ఓరుగల్లు నగరాన్ని రాజధానిగా చేసుకుని సువిశాలమైన సామ్రాజ్యాన్ని </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">పరిపాలించిన కాకతీయ చక్రవర్తుల కాలం </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">చరిత్రలో ఒక సువర్ణాధ్యాయం. సాహిత్యం, సంగీతం, నృత్యం, శిల్పం, తేజం, త్యాగం, </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">చైతన్యంతో చరిత్ర పుటల్లో సుస్థిరమైన, శాశ్వతమైన స్థానం సంపాదించుకున్నారు కాకతీయులు. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఓరుగల్లు కోటలోని తోరణ స్తంభాలను చూపించి ఇవి ఏ ఊళ్లో ఉన్నాయని అడిగితే ఎవరైనా </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">చెబుతారు వరంగల్లో అని. ఈ తోరణాల </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">చెంతకే ఈ ప్రయాణం. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">మొబైల్లో గూగుల్ మ్యాప్ ఆన్ చేస్తే.. 7 నిమిషాలు.. 2.7 కిలోమీటర్స్ అని చూపించింది. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఆటో బయలుదేరింది. ఇంకెప్పుడు వస్తుందా? అని ఒక ఎగ్జయిట్మెంట్. దూరంగా కోట గోడ..రెండు మట్టి గోడల తర్వాత రాతి ప్రాకారాన్ని దాటుతున్నప్పుడు వర్షం సినిమా ఇక్కడే షూట్ చేశారని ఆటోలో ఎవరో మాట్లాడుకుంటున్నారు. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">క్రీ.శ. 13వ శతాబ్దంలో గణపతి దేవుడు, ఆయన కుమార్తె రాణి రుద్రమ దేవి కాలంలో నిర్మించిన ఈ కోట వరంగల్, హన్మకొండ పట్టణాలను కలుపుతూ 19 కిలోమీటర్ల మేర విస్తరించి ఉన్నది. శత్రు దుర్భేద్యమైన ఈ కోటకు ఏడు ప్రాకారాలు, 45 బురుజులు ఉండేవి... అని గూగుల్లో చదువుతూ బయటికి చూస్తున్నాను. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">మూలమలుపులతో ఉన్న రాతి ప్రాకారాన్ని దాటి లోపలికి వెళితే అప్పటి నగరం తాలూకు ఆనవాళ్లు, రాజప్రసాదాలు, అందమైన శిల్పాలు, ఎన్నో అవశేషాలు. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">రోడ్డుకు ఎడమవైపున... సితబ్ ఖాన్ నిర్మించిన అపురూప కళాఖండం ఖుష్ మహల్ కోట గోడకు దగ్గర్లోనే ఉన్నది. చూసే అవకాశం దొరకలేదుగానీ కాకతీయుల ఆయుధాలు, పరిసర ప్రాంతాల నుంచి వెలికి తీసిన విగ్రహాలు అందులో ఉన్నాయట. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">అదిగో అల్లదిగో..</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">తెలంగాణ కీర్తి పతాక.. కాకతీయుల వైభవానికి ప్రతీక.. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">కళా తోరణం!!- కాదు.. కాదు.</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఇంద్రగంటి హనుమచ్ఛాస్త్రి కాకతీయ చరిత్రను కీర్తితోరణం అన్న కావ్యంగా రాశారు. అప్పటి నుంచి వీటిని కీర్తి తోరణాలు అని పిలుస్తున్నారు. శిలా తోరణాలు, హంస తోరణాలు, ద్వార తోరణాలు అనే పేర్లు కూడా ఉన్నాయి. పేపర్ వాళ్లు కళా తోరణాలు అని రాస్తున్నారు. కానీ వీటి అసలు పేరు తోరణ స్తంభాలు అని సిద్ధేశ్వర చరిత్ర (పు.108)లో రాసి ఉందట. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">తోరణ స్తంభాలు.. శిల్ప కళా నైపుణ్యానికి, ఇంజినీరింగ్ టెక్నాలజీకి నిలువెత్తు సాక్ష్యాలు.. ఫెర్గుసన్ పండితుడు - ఇవి సాంచీ స్థూప ద్వారాలను తలపిస్తున్నాయని ప్రశంసించాడు. కజిన్స్ పండితుడు - గుజరాత్లోని సిద్ధమాతృ దేవాలయంతో సాటి వచ్చేవన్నాడు. నాకు మాత్రం.. వీటికి ఏవీ సాటి రావు.. అనిపించింది. వీటికివే పోటీ! </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">కోట మధ్య భాగంలో నాలుగు వైపులా నాలుగు తోరణాలు. ఒక్కో తోరణంలో నాలుగేసి స్తంభాలు. పైన అడ్డంగా పెట్టిన దూలం కింద ఏడు తామర మొగ్గలు. దూలానికి రెండు మూలల్లో అందంగా చెక్కిన హంసలు. తోరణానికి మకుటాయమానం ఈ రాజహంసలు. సాహసానికి ప్రతీకగా సింహాలు. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఈ తోరణ స్తంభాలలో మరొక విశేషం- వీటి మీద శైవ వైష్ణవ విగ్రహాలు, బౌద్ధ జైన చిహ్నాలేవీ కనిపించవు. వీటిని సర్వమత సామరస్యానికి చిహ్నాలుగా కాకతీయులు తీర్చిదిద్దారని తెలుస్తున్నది. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">నాలుగు తోరణ స్తంభాల మధ్య భాగంలో అద్భుతమైన శిలా సంపద - వేదికలు, ద్వారబంధ శిథిలాలు, నాట్య శిల్పాలు, పద్మపట్టికలు, అశ్వ, గజ పట్టికలు ఎన్నో ఎన్నెన్నో. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">వీటిని మామూలుగా పగటి పూట చూడడం కాదు.. ప్రతి రోజూ సాయంత్రం 7 గంటల తర్వాత జరిగే లైట్ షోలో వీక్షించడం గొప్ప అనుభూతి అని నిర్వాహకుడు రంజిత్ చెప్పాడు. దానికింకా సమయం ఉండడం వల్ల.. పక్కనే ఉన్న ఏకశిలని చూడడానికి వెళ్లాం. ఈ కొండ వల్లే ఓరుగల్లుకి ఏకశిలా నగరం అనే పేరు కూడా వచ్చింది. పార్కు మధ్యలోంచి పైకి ఎక్కేందుకు మెట్లు. పక్కనే చిన్న చెరువు. శిలపైకి ఎక్కితే చుట్టూ 20 కిలోమీటర్ల మేర అందమైన ఓరుగల్లు కనిపిస్తుంది. రాణి రుద్రమ నడయాడిన నేల మీద నేనిప్పుడు నిలబడ్డానన్న ఫీలింగ్ చెప్పడానికి మాటల్లేవ్. మాట్లాడుకోవడల్లేవ్. పదిలంగా.. స్యామ్సంగ్ గెలాక్సీ ట్యాబ్లో బంధించిన పనోరమా షాట్ తప్ప. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br />
<div class="Sub-Head" style="background-color: white; border-bottom-color: rgb(60, 77, 113); border-bottom-style: solid; border-bottom-width: 2px; color: red; float: left; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 20pt; line-height: 15px; margin-bottom: 5px; padding: 2px;">
సాయత్రం 7 గంటలు..</div>
<br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">నాలుగు తోరణాల మధ్య భాగంలో కొన్ని కుర్చీలు వేసి ఉన్నాయి.. రోజు వర్కింగ్ డే కావడం వల్ల సీట్లు నిండడానికి కాస్త సమయం పట్టింది. లైట్స్ ఆఫ్ అయ్యాయి. అంతా చీకటి. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఒక వాయిస్ ఓవర్.. (ఎస్పీ బాలు)</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">అఖండ భారత దేశానికే తలమానికం. సామాన్యమైన పోరాట పటిమ, అపూర్వ పరిపాలనా దక్షత, అద్వితీయ కళా పిసాస కలిగిన కాకతీయుల చరిత్రకు సజీవ సాక్ష్యాలు ఈ కళారూపాలు. భారతీయ సంస్కృతికే ఒక కృతిని.. ఆకృతిని కల్పించి తమలో దాగిన ఆగమజ్ఞాన నిధిని, తత్వార్థ ఖనిని రాళ్లలో ఇమిడ్చిన కాకతీయుల ప్రతిభ అనన్యం.. అపూర్వ.. అజరామరం.. స్పందించే మనసుంటే ఇక్కడి ప్రతి రాయీ సుమధురమే. వీక్షించే కనులుంటే ప్రతి శిల్పం మనోహరమే. అద్భుతమైన కాకతీయుల కళామణిహారంలోంచి జాలు వారిన ఆణిముత్యాలివి. కాలగమనంతో పాటే తామూ గతించకుండా.. ఎన్ని ప్రభావాలకి లోనైనా తమ ప్రాభవాన్ని కోల్పోకుండా మనకు కాకతీయుల వైభవాన్ని చెప్పేందుకు సజీవంగా నిలువెత్తున నిల్చున్నాయి. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">వాయిస్ ఓవర్ ఆగిపోయింది. అంతా నిశ్శబ్దం. ఎదురుగా ఉన్న మొదటి తోరణంపై రంగు రంగుల లైట్లు పడ్డాయి. అది తనని తాను పరిచయం చేసుకుంది. కాకతీయుల వైభవాన్ని కళ్లారా చూసిన ఆ శిల్పం మనకు ప్రత్యక్షంగా చూపించే ప్రయత్నం చేసింది. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">అక్కడి ప్రతి రాయికీ భాష తెలుసు. భావం తెలుసు. అనుభూతి తెలుసు. ఆవేదన, ఆర్ధ్రతాతెలుసు. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">కాకతీయుల పుట్టు పుర్వోత్తరాల నుంచి మొదలు పెట్టి ఒకసారి ఎడమవైపు.. మరోసారి కుడివైపు.. అప్పుడప్పుడు వెనుక నుంచి, ఇంకోసారి ఎదురుగా ఉండే రంగు రంగుల కాంతి వెలుగుల్లో, రకరకాల కంఠాలతో చరిత్ర చెబుతుంటాయి. మధ్య మధ్యలో సంభాషణలు కళ్లు మూసుకుంటే మనం కాకతీయుల నిండు సభలో ఉన్న అనుభూతి కలిగిస్తాయి. గణపతి దేవుడు మన ముందు నడుస్తాడు. రుద్రమ దేవికి పట్టాభిషేకం జరుగుతుంది. సందర్భాన్ని బట్టి సౌండ్ ఎఫెక్ట్స్, లైట్స్... ఇక్కడ హైలైట్స్. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">అప్పుడు రాణీ రుద్రమ దేవరాజు యుద్ధానికి బయలు దేరారు అని గర్వంగా ఒక తోరణం చెప్పినప్పుడు...</span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">గుర్రం ఒక్కసారిగా సకిలించింది. టక టక టక.. అంటూ గుర్రపు డెక్కల శబ్దం.. దూరంగా చెట్ల మీద కలర్ఫుల్ లైట్ల మధ్య మనం నిజంగానే రుద్రమ దేవిని చూస్తున్న అనుభూతి. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">కత్తులు కటోరాల శబ్దంలో.. రోమాలు నిక్కబొడిచి మనమూ రుద్రమకు తోడుగా యుద్ధం చేయాలనిపిస్తుంది. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">వెనుక సీట్లో కూర్చున్న ఒకతను నన్ను గట్టిగా పిడిగుద్దు గుద్దినాడు. ఏంటా అని చూస్తే.. అతను ఆల్రెడీ యుద్ధంలో లీనమై ఉన్నాడు. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">ఎనభై ఏళ్ల వయసులో యుద్ధానికి వెళ్లి వీరమరణం పొందిన రుద్రమ.. సాక్షిగా.. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">రాజులు పోయారు.. రాజ్యాలు పోయాయి.. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">కానీ మన చరిత్రని, సంస్కృతిని, వైభవాన్ని ఎలుగెత్తి వినిపించేందుకు ప్రాణంలేని శిలలు జీవం పోసుకుని ఇక్కడ నిటారుగా నిలబడ్డాయి. ఆధునిక మానవ మనుగడలో నిన్నటి వరకు మౌనంగా రోదించిన ఈ తోరణాలు ఇప్పుడు ప్రత్యేక తెలంగాణ రాష్ట్రంలో పూర్వ వైభవాన్ని సంతరించుకుని ముందు తరాలకు మన వైభవాన్నీ చాటాలని కోరుకుంటూ బయటికి వస్తున్నప్పుడు.. </span><br style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;" /><span style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; font-size: 22px;">గేటు దగ్గర.. కాకతీయల శిల్ప సౌందర్యాలకు పునాదులు వేసిన నీళ్లలో తేలే ఇటుకని ప్రత్యేకంగా చూసి తరించాల్సిందే! </span></div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-34707699272275665462014-09-04T21:12:00.000+05:302014-09-09T18:19:50.219+05:30నువ్వు - నేను, రుమి <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<div class="cnttxt" style="background-color: white; font-family: Mallanna-Regular, sans-serif; margin: 5px; text-align: left;">
<br />
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">నేను నీ ఫ్యాన్ కాదు. కానీ నీ మక్డీ సినిమా చూశాను. డ్యుయల్ రోల్. నేషనల్ అవార్డ్. ఇగ్బాల్తో ఇంటర్నేషనల్ అవార్డ్. ఏం యాక్టింగ్ అది? సాధించావ్. చిన్న వయసులో ఎంతో సాధించావ్. అప్పటి నుంచి నీ మీద ఆసక్తి. </span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">సాధించాల్సింది సాధించిన తర్వాత ఇంకేం మిగిలి ఉంటుందా? అని. ఇంకేం ఉంటుంది? కోల్పోవాల్సింది ఏదో మిగిలి ఉంటుంది. అప్పటి నుంచి నిన్ను ఫాలో అయ్యాను. నువ్వు ఏమవుతావా? అని.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;"><br />అప్పుడు వచ్చావ్. కొత్త బంగారులోకంలో ఎగురుదామనుకున్నావ్. రెండు మూడు సినిమాలే.. అవకాశాలు పోతున్నాయి.. అన్ని దారులూ మూసుకుపోతున్నాయి.. అప్పుడు మళ్లీ చూశాను నువ్వు ఏమవుతావా? అని.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">అప్పుడు.. నీలో నటిని మాత్రమే కాదు.. మంచి ఫొటోగ్రాఫర్ని బయటికి తీశావ్. రుమి ఫొటో ఎగ్జిబిషన్ పెట్టావ్. పర్షియన్ కవి రుమిని పరిచయం చేశావ్. అప్పుడు నీ ఫ్యాన్ అయిపోయాను.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;"><br />నువ్వు అందరిలా పాక్కుంటూ వెళ్లకు..</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">నీకు రెక్కలున్నాయి.. వాటిని ఎలా యూజ్ చేయాలో నేర్చుకో అంటాడు రుమి. ఆ రెక్కలు నీలో చూశాను. నటిగా అవకాశాలు తగ్గినప్పుడు ఫొటోలే ఆ రెక్కలు అనుకున్నాను.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">దారులు మూసుకుపోయినప్పుడు ఏం చేయాలో అర్థం కాకపోవచ్చు... </span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">కానీ నీలోన.. లోలోన శూన్యం ఉన్నప్పుడు.. నీకు కావాల్సినదేంటో తెలుసుకో.. దాంతో ఆ ఖాళీని నింపుకో.. అంటాడు రుమి. ఆ మాటలే నీకు స్ఫూర్తినిస్తే.. </span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">ఇంతకూ నీకు కావాల్సినదేమిటి?</span><br />
<span style="font-size: xx-small;"><br />స్వచ్ఛంగా నిరంతరంగా.. కోరుకుంటే అది నీకు తప్పకుండా దొరుకుతుంది... అని చెప్పారు కదా ఆయన.. బహుశా రుమికి మన సినీ రంగం గురించి.. నువ్వున్న రంగుల లోకం గురించి తెలియదు కదా.. అందుకే అలా చెప్పి ఉంటారు. అయినా నీ గురించి కాకపోయినా నువ్వున్న రంగం గురించి ఆయనో మాట చెప్పారు. </span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">you are not just a drop in the ocean</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">you are the mighty ocean in the drop.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">రుమి చెప్పిన ఈ మాటలతో నువ్వు కనెక్ట్ అవ్వలేదా?</span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">నీ జీవితం అగ్నిలో పడినప్పుడు.. నీ మంటల్ని ఇష్టపడే వారికోసం వెతికే ఉంటావు?</span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">కనిపించకపోవచ్చు.. కని పెంచని వారు.. నీ దారి మార్చి ఉండొచ్చు..</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">నువ్వన్నట్లు.. నీలాంటి వారు ఇండస్ట్రీలో చాలామంది ఉండొచ్చు..</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">కానీ వారికి నీకు తేడా ఉందంటోంది ఈ ఇండస్ట్రీ.. సొసైటీ..</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">నిన్న నువ్వు కేవలం క్లవర్గా ఈ మాట అని ఉండొచ్చు. </span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">వారు నీలా డబ్బు తీసుకోలేదు. దానికి బదులుగా.. అవసరాలు.. అవకాశాలు.. తీర్చుకున్నారేమో..</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">కానీ నువ్విప్పుడు.. చాలా వైజ్ పర్సన్.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;"><br />Do you know what you are?</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">You are a manuscript of a divine letter.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">You are a mirror reflecting a noble face.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">This universe is not outside of you.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">Look inside yourself;</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">everything that you want,</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">you are already that.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">రుమి ఈ మాటలు నీ కోసమే రాసిపెట్టారేమో.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">నీలోకి నువ్వు ఓ సుదీర్ఘ ప్రయాణాన్ని ఎప్పుడు మొదలు పెడతావ్? ఆ నాలుగు గోడల మధ్య మొదలుపెట్టే అవకాశం ఇప్పుడు నీకు దొరికింది.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;"><br />నువ్వు ఏం వెతుకుతున్నావో అదే ఇప్పుడు నిన్ను వెతుకుతోంది..</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">హన్సల్ మెహతా నెక్ట్స్ సినిమాలో నీకో అవకాశం ఇస్తానంటున్నారు..</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">ఆలోచించుకో..</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">అదితి రావు ఆసరయ్యేలా ఉన్నారు.</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">ఉపేన్ పటేల్.. ఊపిరి పోసేలా ఉన్నారు..</span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">నిన్ననే ట్వీట్్ చేశారు..</span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">సో..</span></div>
<div class="cnttxt" style="margin: 5px;">
<span style="font-size: xx-small;">నెవర్ గివ్ అప్..</span><br />
<span style="font-size: xx-small;">ఆల్ ది బెస్ట్.. </span></div>
</div>
</div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3233129713819253604.post-52996859008961445642014-07-07T17:31:00.000+05:302014-07-07T17:31:41.424+05:30వంగూరి ఫౌండేషన్ ఆఫ్ అమెరికా అవార్డు నా కథ <div dir="ltr" style="text-align: left;" trbidi="on">
<h2 style="text-align: center;">
అపరిచితుడు</h2>
<div style="text-align: right;">
<b>- నగేష్ బీరెడ్డి</b></div>
<b>మ</b>నుషుల్ని చూడండి! ఎవరి బిజీలో వారున్నారు. సంస్కృతి సంప్రదాయాల్లో సహజత్వాన్ని కోల్పోయి మానవ యంత్రాలుగా తయారవుతున్నారు. కృత్రిమంగా బతికేస్తున్నారు.<br />
నాలుగు రాళ్లు సంపాదించేందుకు నానా యాతన పడుతున్నారు. పక్కింటి వారెవరో పట్టించుకునేంత సమయం, తీరిక కూడా దొరకడం లేదు.<br />
అన్నట్లు.. నా పేరు శివ. పల్లెటూరులో పుట్టాను. కష్టపడి చదివాను. హైదరాబాద్ లో మంచి ఉద్యోగం సంపాదించాను. కొత్త పేట హుడా కాంప్లెక్స్ లో ఒక ఫ్లాట్ కూడా కొన్నాను.<br />
నా భార్య ప్రియా తప్ప నాకంటూ ఎవరూ లేరు. ప్రేమించి పెళ్లి చేసుకున్నాం. ఒప్పుకోక పోతే పెద్దల్ని కాదని వచ్చేశాం. బాగానే బతుకుతున్నాం.<br />
బాగా బతకడం అంటే బాగా సంపాదించడం కాదు. నలుగురితో కలవడం.. నవ్వుతూ బతకడం అని నేననుకుంటాను.<br />
కానీ మా అపార్ట్ మెంట్ ఇందుకు భిన్నం. ఒకరికొకరు కలుసుకుని మాట్లాడుకునేంత సమయం కూడా చాలామందికి ఉండదు. ఒక్క మా అపార్ట్ మెంట్ ఏంటి.. హైదరాబాద్ లో ఇలాంటి అపార్ట్ మెంట్స్ చాలానే ఉండొచ్చు.<br />
అంతెందుకు నెల రోజుల క్రితం మా పక్కింట్లోకి ఓ కొత్త జంట అద్దెకు దిగింది. అతని పేరు వినోద్. ఓ విచిత్రమైన వ్యక్తి. ఎవ్వరితోనూ మాట్లాడడు. పొద్దుననగా వెళ్తాడు. ఏ అర్థరాత్రోగానీ ఇంటికి తిరిగిరాడు. గడ్డం గీసుకునేంత టైమ్ కూడా ఉండదు కాబోలు.. ఎప్పుడూ మాసిన గడ్డంతోనే కనిపిస్తాడు. వాళ్లది కూడా లవ్ మ్యారేజేనట. వాళ్లింటికీ ఎప్పుడూ ఎవరూ వచ్చినట్లు కనిపించరు. నా భార్య వల్ల ఈ విషయాలన్నీ నాకు తెలిశాయి.<br />
వినోద్ ఆఫీస్ కి వెళ్లాక ఆయన భార్య అనూకి కాలక్షేపం మా ఆవిడే.<br />
వినోద్ గురించి.. వాళ్ల ప్రేమ గురించి, తన కోసం వినోద్ సమయం కేటాయించక పోవడం గురించి.. అనూ, ప్రియాకి చెబుతూ ఉంటుంది.<br />
ఈ మధ్య వినోద్, అనూ రోజూ గొడవ పడుతున్నారట. ఇల్లు, పెళ్లాన్ని పట్టించుకోకుండా వినోద్ ఆఫీసులోనే ఎక్కువగా ఉండడాన్ని అనూ తట్టుకోలేకపోతోంది. ఆ ఇల్లు ఒక జైలులా.. ఆమె ఒక ఖైదీలా భావిస్తోందట. మా ప్రియా తానో పెద్ద సైకాలజిస్టు అయినట్లు అనూకి అప్పుడప్పుడూ కౌన్సెలింగ్ కూడా ఇస్తూ ఉంటుంది.<br />
---<br />
ఒక రోజు..<br />
నేనూ, ప్రియా బాల్కనీలో కూర్చుని వెన్నెలని చూస్తూ మాట్లాడుకుంటున్నాం.<br />
వినోద్ వాళ్ల ఇంటి కాలింగ్ బెల్ మోగింది. మా డోర్లు అన్నీ తెరచి ఉండడం వల్ల అది మాకు స్పష్టంగా వినిపించింది. అనూ డోర్ తీసింది.<br />
‘‘రా.. రా.. ఇది నీకూ నాకు కొత్తేం కాదుగా. ఎన్నిసార్లు అడిగాను. ఒక్కరోజైనా త్వరగా వచ్చావా? ఇంట్లో పెళ్లాం గుర్తుండదు. ఎప్పుడు చూడు.. ఆఫీస్.. ఆఫీస్.. నా దరిద్రం.. ’’ అని తలుపు తీస్తూనే అనూ అరవడం మొదలెట్టింది.<br />
‘‘ఎందుకలా అరుస్తున్నావ్? నేనేమైనా తాగొచ్చానా? రోడ్ల మీద తిరిగొచ్చానా?’’ వినోద్ మెల్లిగానే అన్నాడు.<br />
‘‘ఆ.. అవును మరి.. అలాంటోడికి మరి పెళ్లి, పెళ్లాం.. ఎందుకో? ఆఫీసులోనే తగలడొచ్చుగా?’’<br />
‘‘అనూ! నేను మనకోసమే కదా కష్టపడుతున్నాను. సాయంత్రం కాగానే ఇంటికి రావడం నాకు కుదరదు. నా పని అలాంటిది. అర్థం చేసుకో’’<br />
‘‘ఆ.. అవును. నేనే పిచ్చిదాన్ని. నేనే అర్థం చేసుకోవాలి. నీకోసం అమ్మని, నాన్నని అందర్నీ వదిలి వచ్చేశా చూడు. అందుకే.. నేనే అర్థం చేసుకోవాలి? ఈ ఇల్లు నాకో జైలు అయిపోయింది’’ - అనూ గట్టిగా అరిచింది.<br />
‘‘ఏయ్.. ఎందుకలా అరుస్తున్నావ్? చుట్టుపక్కల వారందరికీ వినిపించాలా?’’ - వినోద్ కూడా గట్టిగా అరిచాడు.<br />
‘‘ఆ.. విననీయ్. వాళ్లు వింటే నీకేంటి? వాళ్లలా నువ్వెప్పుడైనా త్వరగా ఇంటికొస్తున్నావా? ఒక్క విషయం చెప్పు.. నాతో ఓ గంట స్పెండ్ చేసి ఎన్నిరోజులైంది?’’<br />
‘‘అరే అనూ! వదిలెయ్. టైమే కదా. రేపు త్వరగా వస్తాలే’’<br />
‘‘ఆ వచ్చినట్లే.. చూద్దాం’’<br />
ఆ రాత్రికి గొడవ సద్దుమణిగింది.<br />
---<br />
నేను చూస్తూనే ఉన్నాను. మర్నాడు వినోద్ ఐదు గంటలకే వచ్చాడు.<br />
కాలింగ్ బెల్ కొట్టాడు. అనూ ఇంట్లో లేదు.<br />
ఫోన్ చేశాడు. లిఫ్ట్ చేయలేదు. మూడు సార్లు ప్రయత్నించాడు. అనూ ఇంకా ఫోన్ లిఫ్ట్ చెయ్యనట్లుంది.<br />
లిఫ్ట్ లో కిందికి దిగాడు. నేను మెట్ల మీది నుంచి కిందికి దిగాను.<br />
నా బైక్ పై వినోద్ కారుని అనుసరించాను.<br />
వినోద్ సరూర్ నగర్ కట్ట మీద కారు ఆపాడు. దిగి.. రెయిలింగ్ పట్టుకున్నాడు. కాసేపు చెరువులోకి చూశాడు. అప్పుడప్పుడూ ఫోన్ వైపూ చూస్తూనే ఉన్నాడు.<br />
నేను కాస్త దూరంలో బైక్ ఆపి.. సిమెంట్ బెంచీ మీద కూర్చుని గమనిస్తున్నాను.<br />
కాల్ కనెక్ట్ అయినట్లుంది.. ‘‘రేణు! అనూ వచ్చిందా? ఎంత ఫోన్ చేసినా లిఫ్ట్ చెయ్యడం లేదు. నీకు ఏమైనా తెలుసా? నువ్వొకసారి ట్రై చేసి చూడు’’ అని ఫోన్ పెట్టేశాడు.<br />
కారు దగ్గరకొచ్చి ఆనుకున్నాడు. శూన్యంలోకి చూస్తూ ఆలోచిస్తున్నాడు.<br />
నేను దగ్గరికి వెళ్లి ‘‘హాయ్’’ అని పలకరించాను. కానీ అతడు స్పందించలేదు.<br />
ఏదో ఒకటి మాట్లాడిద్దామని ‘‘ఫోటో తీస్తావా?’’ అని అడిగాను. కోపంగా చూశాడే తప్ప మాట్లాడలేదు.<br />
‘‘సీనరీ బావుంది. కాస్త ఫోటో తియ్యరాదు’’ - బతిమాలాను.<br />
ఏదో చిరాగ్గా వచ్చి తీశాడు.<br />
‘‘థ్యాంక్స్’’ చెప్పినా పెదవి విప్పలేదు.<br />
చూసి చూసి నేనే.. ‘‘సార్! ఒకటి చెప్తాను. ఏమీ అనుకోవద్దు. సూర్యోదయాలు సూర్యాస్తమయాలు భలే అందంగా ఉంటాయి కదా. ఎవరు ఫోటో తీసినా బాగా వస్తాయి. కానీ మీరు తీస్తే మాత్రం ఏంటో ఇలా వచ్చింది?’’ అని హేళన చేశాను.<br />
అసలే మంట మీద ఉంటే నేను పెట్రోలు చల్లాను.<br />
వినోద్ కళ్లల్లో ఆ ఒళ్లు మంట కనిపించింది.<br />
‘‘ఓకే.. కే.. జస్ట్ స్కిడ్డింగ్. ఇలా అంటేనన్నా మాట్లాడతారేమోనని అన్నాను. సిగరెట్ అలవాటుందా?‘‘ అని జేబులోంచి ప్యాకెట్ తీశాను.<br />
లేదన్నట్లు తల ఊపాడు. మళ్లీ ఫోన్ చేతిలోకి తీసుకుని కాల్ చేస్తున్నాడు.<br />
నేను సిగరెట్ అంటించాను. వినోద్ టెన్షన్ పడుతూనే ఉన్నాడు.<br />
తన పక్కగా వెళ్లి నిల్చున్నాను. దమ్ము పీల్చి ఊదుతూ.. ‘‘సరూర్ నగర్.. మినీ ట్యాంక్ బండ్.. సన్ సెట్.. ఎక్సలెంట్ క్లయిమెట్... బావుంది బాస్ సీనరీ. హైదరాబాద్ లో ఇలాంటి స్పాట్లు చాలానే ఉన్నాయి కదా?’’<br />
తనేం అనలేదు. ఎవడ్రా వీడు.. నా గోల నాకుంటే వీడెవడు నాకు తగులుకున్నాడని అనుకుంటూ ఉండొచ్చు.<br />
మళ్లీ ఫోన్ తీశాడు ‘’రేణూ.. అనూ ఏమైనా ఫోన్ లిప్ట్ చేసిందా?.... లేదు.. లేదు.. అలాంటిదేం లేదు.. నిన్న చిన్న గొడవైంది. ఈ రోజు త్వరగా వచ్చి తనతో స్పెండ్ చేస్తానని చెప్పాను... ఉదయం కూడా బాగానే మాట్లాడింది..’’- ఫోన్ పెట్టేశాడు. వినోద్ లో టెన్షన్ మరింత పెరిగిపోతోంది.<br />
తన పక్కకు వెళ్లి కారుకు ఆనుకుని.. ‘‘బాస్! ఇందాకటి నుంచి చూస్తున్నాను. మీరేదో టెన్షన్ లో ఉన్నట్టున్నారు? ఏనీ ప్రాబ్లమ్? నేనేమైనా హెల్ప్ చేయనా?’’ అని అడిగాను.<br />
‘‘ఏంటి సార్ మీ బాధ? ఏం కావాలి మీకసలు. నా టెన్షన్ నాకుంటే మీరొకరు. సతాహిస్తున్నారు’’ అని కోప్పడ్డాడు.<br />
‘‘ఎందుకు సార్ కోప్పడతారు? మనసులో ఏదైనా బాధ ఉంటే.. ఎదుటి వారికి చెప్పుకుంటే కొంత తీరుతుంది? నేను అడిగితే ఫోటో తీశారుగా. మీరు నాకు హెల్ప్ చేశారు. అందుకే నేను మీకు హెల్ప్ చేస్తాను’’.<br />
‘‘ఆ.. రా..రా నా ప్యాంటులోకి పాము దూరింది తీద్దువు గానీ..’’ చిరాగ్గా అటు వైపు తిరిగాడు.<br />
‘‘ఓకే బాస్. ఓకే.. మీ ప్యాంటులో పాము దూరిందో లేదో నాకు తెలియదు గానీ.. మీ ఆవిడ ఇంట్లో లేదని.. అందుకే మీరు టెన్షన్ పడుతున్నారని మాత్రం నాకు తెలుసు. కరెక్టేనా?’’ అని అడిగాను.<br />
అటు తిరిగి ఫోన్ ట్రై చేస్తున్నవాడు.. మెల్లగా ఇటు తిరిగాడు. అతని గుండె గూగుల్ సెర్చ్ అయింది. నాకెలా తెలుసు.. అని అందులో వెతుకుతున్నట్లు అతని కళ్లు కదులుతూ కనిపించాయి. కానీ నోటి నుంచే మాట రాలేదు.<br />
‘‘ఏం సార్.. మీ ఆవిడ ఇంట్లో ఉందా.. లేదా? అయినా మీ ఆవిడ ఇంట్లో లేకపోతే మూడు సార్లే ఫోన్ ట్రై చేస్తారా? మీరేం హస్బెండ్ సార్?’’ మళ్లీ నేనే అడిగాను.<br />
వినోద్ నుంచి సమాధానం లేదు. నా వైపు.. తన ఫోన్ వైపు రెండు మూడుసార్లు చూశాడు. ఎవరికో కాల్ చేస్తున్నాడు. ఆ కాల్ కచ్చితంగా తన భార్య అనుకే.<br />
ఫోన్ రింగ్ అయింది.<br />
నా జేబులో.<br />
వైబ్రేషన్ లో ఉన్న సెల్ తీసి కార్ బోనెట్ మీద పెట్టాను.<br />
వినోద్ మొహం మీద వెయ్యి డాలర్ల ప్రశ్న కనిపించింది. మొబైల్ చేతిలోకి తీసుకుని చూశాడు. వినోద్ కాలింగ్... అని ఆంగ్లాక్షరాలు. తన చేతుల్లోని రెండు ఫోన్ల వైపు మార్చి మార్చి చూశాడు. తర్వాత నా వైపు చూశాడు.<br />
ఆశ్చర్యం, ఆందోళన, ఆవేదన, ఆర్తనాథంలాంటి వాటన్నింటినీ గ్రైండర్ లో వేసి మిక్స్ చేసి వినోద్ మొహాన పూసినట్లు అనిపించింది. మౌనం తప్ప అతని నోటి నుంచి పదాలకు పాస్ పోర్ట్ దొరకలేదు.<br />
‘‘వినోద్.. వయసు 30. హుడా కాంప్లెక్స్ లో అమృతా ఎన్ క్లేవ్.. ప్లాట్ నెంబర్ 305. భార్య అనూ. వయసు 25. న్యూలీ మ్యారీడ్. లవ్ మ్యారేజ్. పొద్దున్నే 8 ఇంటికి ఆఫీస్ కెళ్తావ్. రాత్రి పది దాటితే గానీ తిరిగి రావ్. బిజీ లైఫ్. షేవింగ్ చేసుకోవడానికి కూడా టైమ్ ఉండదు. అలాంటిది.. మీ ఆవిడతో గడుపుదామని ఈ రోజు.. ఐదింటికే వచ్చావ్. కానీ మీ ఆవిడ ఇంట్లో లేదు. కరెక్టేనా బాస్?’’ - నేనే రివీల్ చేశాను.<br />
వినోద్ గుండె పేలిపోవాల్సింది. మొహం పాలిపోయింది.<br />
‘‘ఎవడ్రా నువ్వు? నా వైఫ్ ని ఏం చేశావ్? చెప్పు. అనూ ఫోన్ నీ దగ్గరికి ఎలా వచ్చింది. అనూ ఎక్కడ. చెప్పరా చెప్పు? అసలు మమ్మల్ని ఎందుకు ఫాలో అవుతున్నావ్?’’ కోపం చేతుల్లోకొచ్చి నా కాలర్ పట్టుకున్నాయి.<br />
‘‘కూల్ వినోద్. కూల్. ఎందుకంత టెన్షన్ పడుతున్నావ్? నీ వైఫ్ సేఫ్ గానే ఉంది. నేనే కిడ్నాప్ చేశా! నీ భార్య ఫోన్ పట్టుకుని నీ దగ్గర నిలబడ్డానంటే.. నేను ఎలాంటి వాడ్నో అర్థం చేసుకో. ముఖ్యంగా నీ వైఫ్ నా దగ్గర ఉందని మర్చిపోకు..’’<br />
‘‘ఓకే.. ఓకే.. ఇంతకీ నీకేం కావాలో చెప్పు..’’ కాలర్ వదులుతూ అడిగాడు వినోద్.<br />
‘‘పది లక్షలు.. జస్ట్ 10 లాక్స్.. ఇచ్చి నీ వైఫ్ ని తీసుకెళ్లు. అంతకు మించి పిచ్చిగా ఇంకేం ప్లాన్ చేయకు’’<br />
‘‘పది లక్షలా నా దగ్గర అంత డబ్బు లేదు’’<br />
‘‘బాసూ.. ఈ పులుసు కథలు.. నాకు తెలుసు.. ఈ మధ్యే ఓ పాతిక లక్షల కాంట్రాక్ట్ మీద సంతకం చేశావని నాకు తెలుసు. టైమ్ లేదు. తర్వాత నీ ఇష్టం. ఆలోచించుకో.. డబ్బెలా తేవాలో. నన్ను ఫూల్ చేయాలని చూడకు. నీ గురించి ప్రతిదీ నాకు తెలుసు.’’ హెచ్చరించాను.<br />
‘‘సరే.. సరే.. డబ్బు ఎలా సర్ధాలో ఆలోచిస్తాను. బట్.. ముందు నేను అనూతో మాట్లాడాలి. తను క్షేమంగా ఉందని నాకు తెలియాలి. ఆ తర్వాతే నువ్వడిగిన డబ్బు ఏర్పాటు చేస్తాను’’ అని వేడుకున్నాడు.<br />
‘‘నాకు తెలుసు బాస్ నువ్వు డబ్బు తెస్తావని. తన కోసం నువ్వు ఏమైనా చేస్తావు. ప్రేమ వివాహం కదా. తను నీ గురించి చాలా చెప్పింది. ఎప్పుడూ నీ గురించే ఆలోచిస్తూ ఉంటుంది’’<br />
‘‘అనూ.. చెప్పిందా? నీతో? తను నీకెలా తెలుసు?’’<br />
‘‘లైట్ లేలో బాస్. మనకు ఫేస్ బుక్ లో ఎంతో మంది స్నేహితులుంటారు. కానీ ఎవర్నీ కలుసుకోం. అపార్ట్ మెంట్ లో పక్క ఫ్లాట్లో ఎవరుంటారో కూడా మనం పట్టించుకోం. ప్రపంచం గ్లోబల్ విలేజ్ అయ్యాక.. మనిషికీ మనిషికీ మధ్య దూరం పెరిగిపోతోంది. ఇంకా అర్థం కాలేదు కదూ. కంగారు పడకు. నా పేరు శివ. మీ పక్క ఫ్లాట్లో ఉంటాను. ప్లాట్ నెంబర్ 304. ఐ యామ్ యువర్ నైబర్ సర్’’<br />
‘‘వాట్...? ఈజ్ ఇట్ ట్రూ?’’- అని ఆశ్చర్యంతో కూడిన భయం వల్ల వచ్చిన ప్రశ్న అడిగాడు.<br />
‘‘యస్.. ఇట్స్ ట్రూ. నమ్మశక్యంగా లేదు కదా. నేనెవరో మీకు తెలియదు. కానీ మీరు నాకు తెలుసు. మీ ఆవిడ మా ఆవిడ ఫ్రెండ్స్. మీరు ఆఫీస్ కు వెళ్లాక అనూ ఎక్కువగా మా ఇంట్లోనే ఉంటుంది. ఏదైనా మా ప్రియాతో షేర్ చేసుకుంటుంది. ఈ రోజు పొద్దున కూడా.. నిన్న మీ ఇంట్లో జరిగిన గొడవ గురించి.. చెప్పింది. మీరు తనతో టైమ్ స్పెండ్ చేయలేకపోతున్నందుకు చాలా బాధ పడింది. నీ పని చూసి జాలి పడింది’’<br />
‘‘ఇంతకీ అనూ ఎక్కడ. ఒకసారి మాట్లాడాలని ఉంది’’ - వినోద్ వేడుకున్నాడు.<br />
‘‘మాట్లాడిస్తా బాస్. మాట్లాడిస్తా. అనూ, ప్రియా నా కారులోనే షాపింగ్ కి వెళ్లారు. వీకెండ్ కదా. నాకు ఆఫీస్ లేదు. ఇంట్లోనే ఉన్నాను. మీకు కీ ఇమ్మని నాకు ఇచ్చి వెళ్లింది. అప్పుడే నాకో ఆలోచన వచ్చింది. కీ మాత్రమే కాదు.. మీ మొబైల్ కూడా ఇవ్వండి.. చిన్న తమాషా చూపిస్తా అన్నాను. అనూ మొదట్లో కాస్త కంగారు పడింది. కానీ తర్వాత అర్థం చేసుకుంది. మీలో మార్పు రావాలని కోరుకుంది. మొదటి నుంచీ మిమ్మల్ని గమనిస్తూనే ఉన్నా. ఎవరితో మాట్లాడరు. సమస్యలూ అందరికీ ఉంటాయి బాస్. అవి పంచుకుంటేనే తగ్గిపోతాయి. మనిషికి మనిషే సాయం కదా. ఈ సమస్య మీదే కాదు.. అపార్ట్ మెంట్ లలో.. అద్దె ఇళ్లలో ఉంటున్న ఎంతో మందిదీ ఇదే పరిస్థితి. సిటీ లైఫ్ అలా తయారైంది. పక్కింట్లో ఎవరుంటున్నారో కూడా తెలుసుకోలేనంత టైమ్ కూడా ఉండదా బాస్ మనకు?<br />
‘‘మీరెవరు సార్ నన్ను క్వశ్చన్ చేయడానికి? నా పని నాది. నా బతుకేదో నేను బతుకుతున్నాను. నాకు ఇంకొకరితో పనిలేదు. నా లైఫ్, నా వైఫ్.. నా ఇష్టం. మీకేంటి ప్రాబ్లమ్?’’<br />
‘‘అదే బాస్.. ఈ రోజుల్లో నీలాంటి మనుషులకు.. సినిమాలు షికార్లు.. షాపింగ్ మాల్స్..... ఇలాంటి లగ్జరీ లైఫ్ ఉంటుంది కానీ.. పక్కింటివారు ఎవరో.. ఏం చేస్తుంటారో తెలుసుకునేంత టైమ్ మాత్రం ఉండదు. పాస్ పోర్ట్ వెరిఫికేషన్ కో, పాన్ కార్డ్ అప్లికేషన్ కో అవసరం పడినప్పుడే పక్కింటి వాడితో పని. పక్కన ఉన్నది దొంగా? దొరా? ఐఎస్ ఐ ఏజెంటా? ఏదీ పట్టించుకోకపోతే ఎలా బాస్? ఇది మిమ్మల్ని బాధ పెట్టడానికో, భయపెట్టడానికో చెప్పడం లేదు. జస్ట్ ఆలోచించమని చెబుతున్నాను అంతే. మేం కూడా మీలాగే లవ్ మ్యారెజ్ చేసుకుని ఇక్కడి వచ్చాం. మాకూ ఎవరూ లేరు. రారు కూడా. మాకు మీరు, మీకు మేం తప్ప ఇంకెవరున్నారు సార్. అందుకే వినోద్. నో యువర్ నైబర్. ఇది చెప్పడానికే ఈ గేమ్’’<br />
‘‘ఓకే.. మీరు చెప్పింది రైట్. నేను రియలైజ్ అయ్యాను. ఇప్పుడైనా ఒక్కసారి అనూతో మాట్లాడిస్తారా?’’ అని అడిగాడు వినోద్.<br />
‘‘ఇంకా నన్ను నమ్మడం లేదు కదా? ఇద్దరు షాపింగ్ కి వెళ్లారు. ప్రియా సెల్ కి కాల్ చేసి అనూతో మాట్లాడిస్తాను’’ అంటూ కాల్ కలిపాను..<br />
కానీ..<br />
అది నేను ఊహించని పరిణామం..<br />
నా మొహంలో చకచకా రంగులు మారాయి.<br />
చెమటలు పట్టాయి.<br />
‘‘నిన్ను చూడగానే చిట్టి గుండె గట్టిగానే కొట్టుకున్నదే..’’ ప్రియా మొబైల్ రింగ్ టోన్.<br />
నా వెనకాల మోగుతోంది.<br />
ఒక్కసారిగా అటు తిరిగితే గుండె ఆగిపోయేదేమో. అందుకే మెల్లగా తిరిగాను..<br />
వినోద్ ప్యాంటు జేబుల్లో చేతులు పెట్టుకుని నిల్చున్నాడు.<br />
రింగ్ టోన్ శబ్ధం అతని ఎడమ చేతి దగ్గరి నుంచి వస్తోంది. అతని మొహంలో ఇంతకు ముందున్న కంగారు లేదు. ఏదో వెకిలి నవ్వు తాలూకు ఆనవాళ్లు. జేబులోంచి ఫోన్ తీసి నా బైక్ మీద పెట్టాడు.<br />
నోకియా లుమియా 502.. రెడ్ కలర్ ఫోన్. అది ప్రియాదే.<br />
వినోద్ నాకు దగ్గరగా వచ్చి.. నా మొహంలో మొహం పెట్టాడు. నా టీషర్టుకు పెట్టిన గాగుల్స్ తీసుకుని.. తను పెట్టుకున్నాడు. నన్ను చూస్తూ నవ్వాడు. బిగ్గరగా నవ్వాడు.<br />
‘‘నౌ బాల్ ఈజ్ ఇన్ మై కోర్ట్. కన్ఫూజ్ అయ్యావా? ఇట్స్ మై టర్న్.. సరదాగా గేమ్ మొదలు పెట్టింది నువ్వు కాదు... నేను. సీరియస్ గా ప్లాన్ చేసింది నేను. ఈ షో ఇప్పుడు నాది’’ వినోద్ ఇంతకు ముందు నేను మాట్లాడిన తీరుని అనుకరిస్తున్నాడు. ‘‘రామ్ అండ్ ప్రియా. న్యూలీ మ్యారెడ్. ప్రేమించుకుని పారిపోయి వచ్చారు. ఎవరి సపోర్ట్ లేదు. అందుకే ప్రియాతో పరిచయం పెంచుకున్నాం. మేం గొడవ పడడం.. మీరు వినడం.. అంతా గేమ్. ఆ గొడవలతోనే ప్రియా, అనూ దగ్గరయ్యారు. నీ పాతిక లక్షల కాంట్రాక్ట్ గురించి తెలిసింది.. స్కెచ్ వేశాం. ఈ... రోజు... నాది. దిజ్ ఈజ్ మై బిగ్ డే.’’<br />
అంతా అయోమయంగా ఉంది. నాకేం అర్థం కావడం లేదు. ప్రియా ఫోన్ వినోద్ దగ్గరికి ఎలా వచ్చింది???<br />
అదే అడిగాను.<br />
‘‘అదే నువ్వు చేసిన పెద్ద తప్పు. అనూ, ప్రియా కారులో షాపింగ్ కి బయలుదేరారు. కానీ వారు వెళ్లింది షాపింగ్ కి కాదు.. ప్రియాకి మత్తు ఇచ్చి కిడ్నాప్ చేశాం. ప్రియా ఫోన్ నా చేతికి అందాకే నేను ఇంటికి వచ్చాను. 6.30కి మేం మళ్లీ కలుస్తాం. అప్పటి వరకు నిన్ను ఎంగేజ్ చేయడమే నా పని. నువ్వు ఫోన్ తీసుకుంది.. తమాషాగా గేమ్ ఆడతానన్నది.. అన్నీ నాకు తెలుసు. 6.30 వరకు నిన్ను డైవర్ట్ చేయాలి. అదే నా టార్గెట్. నౌ టైమ్ ఈజ్ 6.30.’’ అంటూ వినోద్ తన మొబైల్ కి వచ్చిన ఎస్ఎమ్ఎస్ చూపించాడు..<br />
‘‘ప్రియా ఇన్ మై కస్టడీ. వీ రీచ్డ్ అవర్ ప్లేస్ సేమ్ లీ.. కమ్ సూన్.. ’’<br />
అనూ పంపిన మెసేజ్ అది.<br />
‘‘ఈ గంట నిన్ను ఎలా ఎంగేజ్ చేయాలా ?.. అని నేను చూస్తున్నాను. నువ్వు గేమ్ ఆడి దాన్ని ఇంకా ఈజీ చేశావ్. ఫోటోగ్రఫీ.. పక్కింటి వారి గురించి పరమశుద్ధులు.. పాన్ కార్డు.. పాస్ పోర్టు.. వాహ్ వా.. బాగా చెప్పావ్. సమాజం గురించి... మనుషుల గురించి.. కానీ నువ్వు చెప్పే సొల్లు ఇక్కడ ఎవడూ వినడు. సో... 20 లక్షలిచ్చి నీ వైఫ్ ని తీసుకెళ్లు’’ అని కార్ స్టార్ట్ చేశాడు. డోర్ మిర్రర్ డౌన్ చేసి.. ‘‘యా.. బాస్.. ఒక విషయం చెప్పడం మరిచిపోయాను. నీ పక్కింటి వాడు ఎవడో కాదు.. ఎలాంటి వాడో నువ్వు తెలుసుకో. నో యువర్ నైబర్ సర్’’ అని వెళ్లిపోయాడు.<br />
నిస్తేజంగా నిలబడడం తప్ప నేను చేయగలిగింది ఏమీ లేదు. ప్రియా తన దగ్గర ఉంది. డబ్బులిచ్చి తెచ్చుకోవడం తప్ప ఇంకో మార్గం లేదు.<br />
నేను తనని రియలైజ్ చేద్దామనుకున్నాను. కానీ ఇప్పుడు నేను రియలైజ్ అయ్యాను.<br />
మనుషులు కదా. మారతారు, మారుద్దాం అనుకున్నాను. </div>
naahttp://www.blogger.com/profile/12841644715990714546noreply@blogger.com0